Varför förlorar många av Heinleins tecken tacksamhet?

Den fullständiga citat (från Stranger i ett konstigt land , Pt. II Hans förhistoriska arv , Ch. 1),

“Sit back down—and for God’s sake quit trying to be as nasty as I am; you don’t have my years of practice. Now let me get something straight: you are not in my debt. You can’t be. Impossible—because I never do anything I don’t want to do. Nor does anyone, but in my case I am always aware of it. So please don’t invent a debt that does not exist, or before you know it you will be trying to feel gratitude—and that is the treacherous first step downward to complete moral degradation. You grok that? Or don’t you?”
Jill bit her lip, then grinned. “I’m not sure I know what ‘grok’ means.”
“Nor do I. But I intend to go on taking lessons from Mike until I do. But I was speaking dead seriously. ‘Gratitude’ is a euphemism for resentment. Resentment from most people I do not mind—but from pretty little girls it is distasteful to me.”
“Why, Jubal, I don’t resent you—that’s silly.”
“I hope you don’t… but you certainly will if you don’t root out of your mind this delusion that you are indebted to me. The Japanese have five different ways to say ‘thank you’—and every one of them translates literally as resentment, in various degrees. Would that English had the same built-in honesty on this point! Instead, English is capable of defining sentiments that the human nervous system is quite incapable of experiencing. ‘Gratitude,’ for example.”
“Jubal, you’re a cynical old man. I do feel grateful to you and I shall go on feeling grateful.”
“And you are a sentimental young girl. That makes us a perfect complementary pair. Hmm… let’s run over to Atlantic City for a weekend of illicit debauchery, just us two.”
“Why, Jubal!”
“You see how deep your gratitude goes when I attempt to draw on it?”
“Oh. I’m ready. How soon do we leave?”
“Hummph! We should have left forty years ago...

När jag läser det är det ingen tacksamhet per se att han ogillar, det är skuldsättningsförmågan som vanligtvis går med det. För att säga det på ett annat sätt, om jag gör något trevligt för någon, är det sista jag vill att de ska känna att de har att betala tillbaka, att de är skyldiga mig. Det är skillnaden mellan en gåva och ett lån. Och stunden om japanska är förmodligen fel (jag kan inte prata det språket så jag inte kan döma), engelska har inte en bra väg att skilja mellan ren altruism och något som ges med förväntan om återvändande. Familjer och vänskap har blivit sönderdelade av missförstånd på denna punkt. I denna passage klargör Jubal deras sociala kontrakt för att undvika missförstånd mellan dem. Vid den här tiden i historien känner de varandra inte mycket bra, så det är viktigt att ställa grundreglerna för deras förhållande.