Potter och Hermione reser inte tid för att spara Buckbeak primärt. De gick för att rädda Sirius,

“Potter,’ said Madam Pomfrey soothingly, ‘it’s all right. They’ve got Black. He’s locked away upstairs. The Dementors will be performing the Kiss any moment now-'

-Harry Potter And The Prisoner of Azkaban

Eftersom Dumbledore inte hade någon chans att rädda Sirius och det är anledningen till att han insisterade på Harry och Hermione att ändra händelserna genom att resa tillbaka i tiden.

“Listen to me, Harry. It is too late, you understand me? You must see that Professor Snape’s version of events is far more convincing than yours.”

“What we need,’ said Dumbledore slowly, and his light-blue eyes moved from Harry to Hermione, ‘is more time.’ ‘But –’ Hermione began. And then her eyes became very round. ‘OH!'

-Harry Potter And The Prisoner of Azkaban

Om Harry och Hermione på något sätt fick veta att Buckbeak och Sirius är säkra, så måste de resa till förflutna och rädda dem. Dessutom har de en extra uppgift att låta deras förflutna veta att de sparade Sirius utan att själva träffa dem .

Buckbeak levde bara eftersom Harry räddade honom i framtiden.

Den enda anledningen till att Buckbeak levde är för att Harry hade räddat honom i framtiden. Någonting händer när Harry ser en patron som kastas för att rädda honom och Sirius. När han ser det förstår han inte var det kom ifrån och tycker att det kan vara hans pappa.

“With every ounce of strength he could muster, Harry raised his head a few inches and saw an animal amidst the light, galloping away across the lake. Eyes blurred with sweat, Harry tried to make out what it was … it was bright as a unicorn. Fighting to stay conscious, Harry watched it canter to a halt as it reached the opposite shore. For a moment, Harry saw, by its brightness, somebody welcoming it back … raising his hand to pat it … someone who looked strangely familiar … but it couldn’t be …”
- Harry Potter and the Prisoner of Azkaban, Chapter 20 (The Dementors’ Kiss)

Men det var faktiskt Harry som kastade Patronen i framtiden, och Harry måste fortfarande faktiskt kasta patronen i framtiden för att kunna spara Sirius tidigare.

“And then it hit him – he understood. He hadn’t seen his father – he had seen himself –

Harry flung himself out from behind the bush and pulled out his wand. ‘EXPECTO PATRONUM!’ he yelled.

And out of the end of his wand burst, not a shapeless cloud of mist, but a blinding, dazzling, silver animal.”
- Harry Potter and the Prisoner of Azkaban, Chapter 21 (Hermione’s Secret)

“Did anyone see you?’

‘Yes, haven’t you been listening? I saw me but I thought I was my dad! It’s OK!’

‘Harry, I can’t believe it – you conjured up a Patronus that drove away all those Dementors! That’s very, very advanced magic …’

‘I knew I could do it this time,’ said Harry, ‘because I’d already done it … Does that make sense?”
- Harry Potter and the Prisoner of Azkaban, Chapter 21 (Hermione’s Secret)

Det var ingen mening i tidslinjen där Harry inte hade kastat patronen, men han måste fortfarande kasta den. Samma sak skulle ha hänt med Buckbeak - han levde alltid eftersom Harry räddade honom, men Harry måste fortfarande gå tillbaka och rädda honom för att bli rädd. De trodde att Buckbeak hade dödats när de hörde bödelns ömsvingning och slog något.

“There was a jumble of indistinct male voices, a silence and then, without warning, the unmistakeable swish and thud of an axe.

Hermione swayed on the spot.

‘They did it!’ she whispered to Harry. ‘I d-don’t believe it – they did it!”
- Harry Potter and the Prisoner of Azkaban, Chapter 16 (Professor Trelawney’s Prediction)

Men han hade alltid blivit rädd av dem - de hörde bödeln som svängde axeln i staketet.

“There was a swishing noise, and the thud of an axe. The executioner seemed to have swung it into the fence in anger. And then came the howling, and this time they could hear Hagrid’s words through his sobs.”
- Harry Potter and the Prisoner of Azkaban, Chapter 21 (Hermione’s Secret)

Men inget av detta skulle ha hänt om de inte gick tillbaka och spara Buckbeak, eftersom Buckbeak bara var borta eftersom Harry och Hermione gick tillbaka och lossnade honom.

Dumbledore var en smart man

Dumbledore visste att Buckbeak hade runnit, men han hade antagligen inte den fogaste idén hur. Det är inte som om det fanns en mängd människor i Hogwarts som skulle ha eller skulle kunna ha obebundet Buckbeak precis i minuten mellan när bödeln bekräftade att Buckbeak var där och när han kom ut för att utföra det:

“No!” said Hermione. “If we steal him now, those Committee people will think Hagrid set him free!

We’ve got to wait until they’ve seen he’s tied outside!”

“That’s going to give us about sixty seconds,” said Harry. This was starting to seem impossible.

Dumbledore, som Dumbledore, försökte komma med en teori för att förklara vad som hade hänt. Som vi tidigare hittar i Fångare av Azkaban :

“Have you any theory as to how he got in, Professor?” asked Snape.

Harry raised his head very slightly off his arms to free his other ear.

“Many, Severus, each of them as unlikely as the next.”

När Dumbledore hörde berättelsen från Sirius, Harry och Hermione, bestämde han sig för att de skulle kunna använda tidsresor för att rädda Sirius. När han bestämde sig för tidsresor måste han ha insett att det kan vara en perfekt förklaring till hur Buckbeak flydde - någon från framtiden som visste exakt vad som hänt hade frigjort Buckbeak under ett minuters fönster.

Baserat på denna möjlighet berättade Dumbledore att Harry och Hermione också sparar Buckbeak (han sa inte direkt dem, han antyder det till dem).

Den snygga delen är dock att även om Dumbledore visar sig vara fel om Buckbeak sparas av tidsresenärer, är det inte något att förlora genom att berätta för Harry och Hermione att rädda honom. Antingen kommer Harry och Hermione att rädda honom, eller han kommer bli räddad något annat sätt, och Harry och Hermione kommer att se hur han blev räddad. Dumbledore vet att Buckbeak definitivt kommer att bli rädd - annars hade Buckbeak redan varit död. Så, antingen ger han redningsmetoden, eller skickar han vittnen för att ta reda på vad som hände. Hur som helst vinner han.

Dumbledore tog i huvudsak ett välgrundat gissande, som inte hade någon nackdel, och allt visade sig bra.