Den amerikanska terminologin är "status", jag har läst saker som "status" och "statusens varaktighet" så att den sista dagen du skulle få stanna i USA skulle i allmänhet vara "sista dagen för status" eller kanske den dag då din "status utgår" eller något sådant (med vissa försiktighetsåtgärder finns det också graceperioder och situationer där du får stanna utan status, t.ex. med väntande förändring eller justering av status eller med en asylansökan).
Den engelska terminologin är "lämna in". Du får stanna i Storbritannien under den tidsperiod som anges när du beviljas "lämna in". Att undersöka detta svar har jag stött på saker som "när ledigheten att gå ut" (Irland) eller "slutet på orlovsperioden" (Storbritannien) för att beskriva slutet av den tidsperiod som en person får stanna kvar i landet.
Jag tvivlar på att något av detta är särskilt tydligt för alla som inte redan är välkända i alla subtiliteter i viseringsreglerna.
Schengenvisum fungerar inte på samma sätt, men de relevanta bestämmelserna använder en terminologi som kan vara användbar (om det är lite klumpigt, som ofta är fallet med EU-terminologi): "Maximal längd för godkänd vistelse". I Schengenområdet får du inte stanna längre än viseringens utgång (om du inte får ett annat visum), men frasen kan också användas när och när så är fallet.
(Även om någon undrar, finns det faktiskt ett land där engelska är ett officiellt språk som ingår i Schengenområdet: Malta. För övrigt är brittiska eller irländska EU-tjänstemän, inklusive översättare, involverade i alla Arbetet med Schengenområdet, även om landet inte ingår i det. På grund av hur domstolen organiseras är det även möjligt för den brittiska domaren i EU-domstolen att vara "föredragande" för en stor Schengen- eller eurofallet - men jag vet inte om det någonsin har hänt.)