Var Sauron noga med Saruman eller var han bara en bonde?

Saruman visste att utan en stor ring av sig själv var han ingen match, kraft mot makt, till och med en Ring-less Sauron. Men han hade kommit fram till att väst inte längre hade något hopp om att motstå Sauron. Om han inte kunde besegra Sauron själv genom att göra sin egen Great Ring eller (ännu bättre) hitta Saurons, tyckte han att den smarta saken skulle bli Saurons allierade - med den långsiktiga planen att använda sin egen förmåga att övertyga och manipulera till bli makten bakom Saurons tron. Som Saruman sa till Gandalf

"A new Power is rising. Against it the old allies and policies will not avail us at all. There is no hope left in Elves or dying Numenor. This then is one choice before you, before us. We may join with that Power. ... As the Power grows, its proved friends will also grow; and the Wise, such as you and I, may with patience come at last to direct its courses, to control it." -- from "The Council of Elrond", The Fellowship of the Ring

Om Saruman verkligen kunde dra av det, som han trodde att han kunde, är en annan historia. Men åtminstone skulle den politiken ha köpt honom tid att fortsätta sina ansträngningar att göra sin egen stora ring och / eller hitta den enda ringen.

Sauron följde bara sin vanliga policy att dela sina fiender. En av Elverna av Lothlorien säger: "I ingenting är Mörkens Herre kraft mer tydligt visad än i förödelsen som delar upp alla som fortfarande står emot honom." Den ursprungliga fördelningen av ringarna till dvärgherrarna och männen var ett annat exempel på samma generella uppdelnings- och erövringspolitik.

Gandalf föreslog att Sauron använde både löften och hot när han handlade med Saruman genom Palantiri: "han [Saruman] har blivit övertygad från avstånd och skämtade när övertalning inte skulle tjäna." ("The Palantir", The Two Towers ).

Inte att Saurons löften någonsin fungerat bra för någon annan än han. Gorlim förhandlade med Sauron för att avslöja Barahirs dolda läger om han kunde bli förenad med sin fru Eilinel:

Then Sauron smiled, saying: "That is a small price for so great a treachery. So shall it surely be. Say on!" Now Gorlim would have drawn back, but daunted by the eyes of Sauron he told at last all that he would know. Then Sauron laughed; and he mocked Gorlim, and revealed to him that he had seen only a phantom devised by wizardry to entrap him; for Eilinel was dead. "Nonetheless I will grant thy prayer," said Sauron; "and thou shalt go to Eilinel and be set free of my service." Then he put him cruelly to death. -- "The Tale of Beren and Luthien", from The Silmarillion

De använde båda med varandra. Saruman hade full kontroll över sin armé, vilket var anledningen till att Hobbiterna kom fram till honom (för att de kanske hade ringen), istället för att Sauron (som vid tiden för deras fångst var mycket nära varandra), istället för omedelbart. Jag tror inte att de gillade eller respekterade varandra alls, men varje sida var nödvändigt för att förstöra männen i deras områden (Saruman till Rohan och Sauron till Gondor). När männen besegrades hade Sauron sannolikt marcherat på Saruman (och skulle antagligen ha ägt honom). Gandalf använder detta argument, att Sauron inte bryr sig om Saruman, när han inser att Saurman hade ändrat sidor.

Självklart betraktade Saruman sig som Sauron och kunde ta över sin position. De var trots allt båda Mayar. Saruman har lärt sig allt han kunde om Rings of Power, och han försökte ta tag i One Ring. Detta är anledningen till att hans Orcs skulle föra de 2 fångade Hobbits direkt till honom utan dröjsmål. Han hoppades / trodde att en av dem hade One Ring. Han planerade att ta One Ring, göra det själv och regera i Saurons ställe. Självklart hade Sauron gjort löften till Saruman, för han ville bara ha en sak - att få tillbaka sin Ring. Under tiden använde Sauron Palantiri för att kontrollera Saruman och se vad han gör. Jag tror inte att någon av dem verkligen litade på varandra för att göra gott på sina löften.

And Curunír 'Lân, Saruman the White, fell from his high errand, and becoming proud and impatient and enamoured of power sought to have his own will by force, and to oust Sauron; but he was ensnared by that dark spirit, mightier than he.

Eftersom båda var ursprungligen Maiar of Aule, kände de utan tvekan varandra i Ardas ursprung, och var och en skulle ha varit väl medveten om den andras relativa kraft.

Den citerade passagen förtydligar också Sarumans motiv: han hade ursprungligen för avsikt att ta bort Sauron och ta sin plats, men i slutändan dominerade och styrde Sauron honom.

'It is not for you, Saruman!' he cried in a shrill and toneless voice shrinking away from Gandalf. 'I will send for it at once. Do you understand? Say just that!'

Detta stöds av brev 246 som föreställer en konfrontation mellan ett ringbärande Gandalf och Sauron; Det finns ingen anledning att anta än en ringbärande Saruman skulle vara annorlunda:

It would be a delicate balance. On one side the true allegiance of the Ring to Sauron; on the other superior strength because Sauron was not actually in possession, and perhaps also because he was weakened by long corruption and expenditure of will in dominating inferiors. If Gandalf proved the victor, the result would have been for Sauron the same as the destruction of the Ring; for him it would have been destroyed, taken from him for ever. But the Ring and all its works would have endured. It would have been the master in the end.

När han förlorade chansen att få ringen insåg han att allt var hopplöst och hans sista chans var att vara Saurons allierade.

Sauron och Saruman försökte få ringen i de två tornen, kapitlet "The Uruk Hai". Mordorens orker nämnde att en "vinge Nazgul väntar på oss", vilket innebar att Nazgul väntade på dem. Men Uruk Hai i Isengard startade ett argument som säger att han måste sätta hobbitsna (WRONG HOBBITS!) Till Saruman, så de gick i ett krig om vem som ska hämta hobbiterna. Detta är inte det starkaste beviset, det finns mycket mer effektiva bevis i oavslutade talar:

'I came across,' said the evil voice. 'A winged Nazgul awaits us northward on the east-bank.'

'Maybe, maybe! Then you'll fly off with our prisoners, and get all the pay and praise in Lugburz, and leave us to foot it as best we can through the Horse-country. No, we must stick together. These lands are dangerous: full of foul rebels and brigands.'

'Aye, we must stick together,' growled Ugluk. 'I don't trust you little swine. You've no guts outside your own sties. But for us you'd all have run away. We are the fighting Uruk-hai! We slew the great warrior. We took the prisoners. We are the servants of Saruman the Wise, the White Hand: the Hand that gives us man's-flesh to eat. We came out of Isengard, and led you here, and we shall lead you back by the way we choose. I am Ugluk. I have spoken.'

Förtydligande: Lugburz är vad Orcs och Uruk Hai (åtminstone Uruk Hai från Cirith Ungol) kallar Barad dur.

Okej, det här kanske bara är att jag ansluter för många prickar, men ... Sauron och Saruman var båda Maiar under Aule. Visst visste de varandra (ganska bra, som de tycks vara den mer framträdande Maiar under Aule, med tanke på hur mycket Tolkien talar om dem i jämförelse med andra - och varför skulle inte det bästa i Aulus hus veta varandra) och de kan ha varit vänner eller rivaler. Vissa människor ser dem som bröder (som kanske inte är helt avstängd för den typ av relation-Tolkien gjorde ursprungligen Eonwe, en Maia under Manwe, Manwe's son. Så tanken på den typen av förhållande mellan Maiar i Valas hus kan ha fastnat , även om det formella "blod" -förhållandet inte gjorde det). Så kanske Saruman, på ett sätt, såg sig (som en Maia, inte Istari) lika med Sauron, men Sauron var tydligen det bästa av Auls hus. Med detta sagt kanske Sauron tänkte på Saruman som en sorglig yngre bror som han kunde använda för att uppnå små saker (oavsett om de var överens med varandra eller ej), men han skulle nog mer ha "brydde sig" mer om Saruman än, en ork kapten. Så skulle Sauron behandla Saruman som bara en slumpmässig bonde? Inte troligt. Men som andra sa, upptäckte Sauron så småningom att Saruman inte fungerade helt för honom (de båda verkar vara likadana i den här typen av bedrägeri, så kanske det går i riktning mot "tar en att känna en"). Så medan de kanske inte har varit lika, och Sauron inte såg Saruman som bara en annan engångsvävnad för att blåsa sin strategiska näsa, hade de en anslutning (och sannolikt en historia) med båda som Maiar. Så ja, han bryr sig noga om Saruman i viss utsträckning, men i slutändan bryr Sauron sig bara om sig själv. Inga snabba varma fuzzies från Ringenes Herre.