Jag antar att du inte hade sett alla Penny Dreadful när du frågade detta, eller du skulle ha vetat svaret. Så sluta läsa om du fortfarande inte har det.
För att hitta vårt svar måste vi titta på vem Victor Frankenstein är i Penny Dreadful . Han är en ung vetenskapsman, traumatiserad av sin moders tidiga död, besatt av att uppnå odödlighet sedan dess men oerfaren i livet utanför vetenskapen.
I was cursed with poetry very young. Creates extremely unrealistic expectations.
Victor in Penny Dreadful, S1E6: "What Death Can Join Together"
När han skapar Caliban, ett varelse som han inte kan kontrollera, vet han inte hur man ska hantera. Han försöker att glömma och fortsätta, skapa en ny - Proteus. När Caliban dyker upp kommer han att inse att han måste hantera honom på ett eller annat sätt.
Do you believe in fate? I don’t mean justice. I mean retribution. Facing the consequences of your actions that have produced catastrophe. A sin that is everlasting, one that you have made immortal. There is a line from Shelley that haunts me, a single line from Adonais. I cannot get it out of my head. "No more let life divide, what death can join together."
Victor in Penny Dreadful, S1E6: "What Death Can Join Together"
Vi ser Victor kämpa med vad Caliban har beordrat honom att göra. Han drar skisser av ballerinas och undrar var man ska hitta ett ämne. Han frågar också Ethan Chandler för skytte lektioner. Återigen visar hans oerfarenhet; han har aldrig ens rört en pistol i hela sitt liv.
Hans oerfarenhet understryks när demonen besitter Vanessa kastar honom för att vara jungfru.
Under tiden avvisas Caliban av Maude (skådespelerskan) och avfyras från teatern. Han har ingen annanstans att gå, han vänder sig till Victor. Medan Victor arbetar upp mod att skjuta Caliban (bakifrån, inte mindre), bekräftar Caliban Victor.
Caliban har insett att det verkliga monsteret i honom inte är i hans utseende, utan i hans själ. Precis som Victor är redo att skjuta honom, ber Caliban honom att göra det - han har tydligen upplevt vad Victor var upp till.
What dreams I had of my mate. Of another being looking into these eyes, upon this face and recoiling not. But how could it happen? For the monster is not in my face... but in my soul. I once thought that if I was like other men, I would be happy and loved. The malignance is growing, you see — from the outside in. And this shattered visage merely reflects the abomination that is my heart. Oh my creator, why, why did you not make me of steel and stone? Why did you allow me to feel? I would rather be the corpse I was than the man I am. Go ahead. Pull the trigger. It would be a blessing.
Caliban in Penny Dreadful, S1E8: "Grand Guignol"
Det är då som Victor inte längre ser Caliban som en demon eller en börda, utan snarare som ett offer. På ett sätt var Caliban lika naiv som Victor. Han har nu upplevt kärlek och avslag för första gången. Victor inser att de är mer desamma än vad han skulle vilja erkänna.
Tout comprendre rend très-indulgent (to know all is to forgive all)
Corinne, Book 18, chapter 5 — Germaine de Staël