Kort historia jag läste år sedan, kan inte komma ihåg vilken som helst. Det var nästan säkert av Asimov, och skulle ha varit i någon antologi men kan inte komma ihåg vilket. Kan vara i "Vindarnas förändring och andra historier", men jag har inte längre boken och det kan ha varit hos andra.
Huvudpersonen reser in i framtiden, där det mesta av mänskligheten utplånades i en katastrof. Jag tror att miljön sedan återhämtat sig och återvunnit, medan de återstående människorna bodde i en handfull städer.
När jag återvänder till "närvarande" tror jag att resten av karaktärens sciencistteam firar det framgångsrika testet. Karaktären spekulerar till sig själv att kanske mänskligheten helt utplånades, och att de "överlevande" faktiskt var humanoida robotar som behöll sina skapares städer. Karaktären avslöjar då att de själva är en humanoid robot. (Möjligen den första?)
Detta är titellistan från Asimovs 1990-samling Robot Visions , som skrevs specifikt för den samlingen.
Du missuppfattar en detalj: det är inte huvudpersonen som reser in i framtiden, men han hade för avsikt att frivilligt.
I realized that of them all I was least valuable and might be considered the logical candidate. Indeed, I was on the point of raising my hand as a volunteer, but my facial expression must have given me away for one of the Temporalists said, rather impatiently, "Not you. Even you are too valuable."
Istället skickade de en (icke-humanoid) robot, RG-32 eller "Archie".
Men alla andra punkter matchar eller är mycket nära:
"Ah," said a Temporalist, "but there are nearly ten billion people on Earth now, with half of them in serious misery. How did these people of the future get rid of nearly nine billion?"
"I asked them that, sir. They said it was a sad time."
"There was a huge project," said Archie, "for the reforestation of the land, sir. Wilderness has been restored where possible."
"There are no cities of our kind, sir. Life is much more decentralized in 2230 than with us, in the sense that there are no large and concentrated clumps of humanity."
(nära nog!)
"The point is," said one Temporalist, "that it is a happy ending."
I spent some time thinking about it, and I grew more and more certain in my mind as to what had happened in the course of the next two centuries. I asked myself if population decreased from ten billion to one billion, in the course of two centuries, why did it not decrease from ten billion to zero?
Who were the billion that survived? They were stronger than the other nine billion, perhaps? More enduring? In short, then, were they human at all?
(Förkortad.)
Because, you see, I, too, am a robot. I am the first humaniform robot, and it is on me and on those of my kind that the future of humanity depends.
Läs andra frågor om taggar story-identification Kärlek och kompatibilitet Skor Gear 12 Stjärntecken Grunderna