Kropparna i Dead Marshes är föll lik från Slaget vid Dagorlad (The Last Alliance of Men and Elves mot Sauron, avbildad i den första filmens förlängning). De är spöklika / oreagliga lik som verkar ha ett eterligt ljus eller "ljus" runt dem. Gollum förbinder denna information med hobbiterna och berättar att de inte röra eller komma in i vattnet, för att de inte ska dö (dvs själva "ljusa ljus") (antingen från grundläggande drunkning eller övernaturlig förbannelse är ostatlig jag tror).
I filmen berättar Gollum att de inte följer ljusen - nämligen, bli inte distraherad av ljuset (som en mirage) och tumla i vattnet. Frodo gör det exakt, och Gollum sparar honom. Vad Frodo "ser" när han säger / tittar på Gollum efter att ha blivit frälst är en sista mänskligheten i Gollum, att han, Gollum, skulle rädda Frodo. Frodo väntade sig säkert att det var Sam som hade räddat honom, inte Gollum. I filmen upprepar Gollum "följ inte ljusen" - som "Jag sa att du inte skulle göra det, se, något dåligt kan hända dig, jag vet vad jag pratar om, du kan lita på mig."
I boken vet Gollum inte att följa ljuset eftersom han försökte nå ut och röra dem på sin ursprungliga resa genom myrarna och kunde inte.
Citat från scenen i boken:
'The Dead Marshes, yes, yes: that is their names,' he cackled. 'You should not look in when the candles are lit.'
'Who are they? What are they? ' asked Sam shuddering, turning to Frodo, who was now behind him.
'I don't know,' said Frodo in a dreamlike voice. 'But I have seen them too. In the pools when the candles were lit. They lie in all the pools, pale faces, deep deep under the dark water. I saw them: grim faces and evil, and noble faces and sad. Many faces proud and fair, and weeds in their silver hair. But all foul, all rotting, all dead. A fell light is in them.'
Frodo hid his eyes in his hands. 'I know not who they are; but I thought I saw there Men and Elves, and Orcs beside them.' 'Yes, yes,' said Gollum. 'All dead, all rotten. Elves and Men and Orcs. The Dead Marshes. There was a great battle long ago, yes, so they told him when Smeagol was young, when I was young before the Precious came. It was a great battle. Tall Men with long swords, and terrible Elves, and Orcses shrieking. They fought on the plain for days and months at the Black Gates. But the Marshes have grown since then, swallowed up the graves; always creeping, creeping.'
'But that is an age and more ago,' said Sam. 'The Dead can't be really there! Is it some devilry hatched in the Dark Land? '
'Who knows? Smeagol doesn't know,' answered Gollum. 'You cannot reach them, you cannot touch them. We tried once, .yes, precious. I tried once; but you cannot reach them. Only shapes to see, perhaps, not to touch. No precious! All dead.' Sam looked darkly at him and shuddered again, thinking that he guessed why Smeagol had tried to touch them. 'Well, I don't want to see them,' he said.
'Yes, yes,' said Gollum. 'But slowly, very slowly. Very carefully! Or hobbits go down to join the Dead ones and light little candles.