Var det "Låt nu och aldrig komma tillbaka" -dialog i filmen från Ringenes Rings böcker?

Nej, det var det inte.

Först, den fullständiga monologen, med tillstånd av Nilmandra från Council of Elrond forum och omformaterad av whysanity.net :

Gollum / Smeagol: We wants it. We needs it. Must have the precioussss. They stole it from us. Sneaky little hobbitsesss. Wicked, trickssssy, falssse!
No! Not Master. Yes, precious. False. They will cheat you, hurt you, lie. Master’s my friend.
(taunting) You don’t have any friends. Nobody likes YOU.
(starts to cry and whimper) Go away. Go away!
(cackles) Hahahahaha!
(cries, whispering) I hate you, I hate you.
(fiercely) Where would you be without me? Gollum, Gollum. I saved us. It was me. We survived because of me!
(resolute) Not anymore.
(surprised) What did you say?
Master looks after us now. We don’t need you. What? Leave now and never come back.
No!!!
(louder) Leave now and never come back!
(bares teeth, growling)
Arghhhh! LEAVE NOW AND NEVER COME BACK.
(Smeagol pants and looks around for Gollum) We... we told him to go away! And away he goes, preciousss. (dances around, happily) Gone, gone, gone! Smeagol is free!

Detta inträffar strax efter att Sam och Frodo hittat Gollum under en slumpmässig natt på Marshes. Implikationen, givet senare scener, är att Gollum har en legitim kris av och förändras i samvete medan han hjälper Frodo och Sam.

Men i boken är det inte så, och den här monologen händer aldrig som den är. Istället är delar av den här monologen en sammansättning av ett par Gollum-monologer i boken, och andra delar, som "lämnar nu och aldrig kommer tillbaka", delas upp är speciellt anpassade för anpassningen.

De två komponentmonologerna kommer från två helt olika scener. Den första förekommer i "Tämningen av Sméagol" när Frodo och Sam inser att det är Gollum som har följt dem genom Döda Marshes, och precis innan Gollum inser att han har gjorts:

He was getting lower now and the hisses became sharper and clearer. "Where iss it, where iss it: my precious, my precious? It's ours, it is, and we wants it. The thieves, the thieves, the filthy little thieves. Where are they with my precious? Curse them! We hates them."

Det andra inträffar flera kapitel senare i "Den förbjudna poolen" när Anborn och Frodo försöker fånga Gollum:

Fissh, nice fissh. White Face [the Moon] has vanished, my precious, at last yes. Now we can eat in peace. No, not in peace, precious. For precious is lost; yes. Dirty hobbits, nasty hobbits. Gone and left us, gollum; and Precious is gone. Only poor Sméagol all alone. No Precious. Nasty Men, they'll take it, they'll steal my Precious. Thieves. We hates them. Fissh, nice fissh. [...]

So it went on, almost as unceasing as the waterfall, only interrupted by a faint noise of slavering and gurgling. Frodo shivered, listening with pity and disgust. He wished it would stop, and that he never need hear that voice again.

Visas här, Gollum väger inte Precious mot hans vänner, Hobbitsna. Snarare är hans enda vän Precious. Han är irriterad att Hobbitsna lämnade honom bara för att de tog Precious med dem.

Kort efter detta försöker Frodo få Gollum att gå med honom, men Gollum kommer inte i början:

"Come, Sméagol!" said Frodo. "We are in danger. Men will kill you, if they find you here. Come quickly, if you wish to escape death. Come to Master!"

"No!" said the voice. "Not nice Master. Leaves poor Sméagol and goes with new friends. Master can wait. Sméagol hasn't finished [eating his fisshes]."

Omedelbart ändrar Gollum sin melodi när han känner någon lyssnar, men även nu lyssnar han inte på Frodo, tills :

"Sméagol!" said Frodo desperately. "Precious will be angry. I shall take Precious, and I shall say: make him swallow bones and choke. Never taste fish again. Come, Precious is waiting!"

There was a sharp hiss. Presently out of the darkness Gollum came crawling on all fours, like an erring dog called to heel. [...]

"Nice Master!" he whispered. "Nice hobbit, come back to poor Sméagol. Good Sméagol comes."

Filmen ersätter den här scenen med en där älskvärt Gollum spelar i poolen och sjunger utan omsorg i världen, men de medeltida männen tar brutalt honom.

Men Gollum bryr sig inte alls om, och har ingen samvetskris när det gäller Frodo. Han bryr sig bara så mycket som han är Ringens nuvarande innehavare. Om han inte var övertygad om att Frodo hade det, eller om han inte var medveten om att någon var där omkring, är hans vanliga tillstånd vägran bara för att någon annan har Ring och det gör han inte.

Filmen förändrade naturligtvis den motivationen som sannolikt gör att Gollum verkar mer likvärdig. Till den punkten är det värt att notera att Frodo litar på Gollum lika mycket som Sam gör och inte bestrider Sam för att vara medelvärdet för Gollum eller vända honom och lämna Sam för att försvara sig när Sam överhärdar Gollums plan. Snarare

Frodo and Sam both make it to Shelob's Lair together, where Gollum finally reveals what he was attempting to do.

Jag kan inte vara säker utan att kontrollera böckerna, men jag tror att det finns en händelse som relaterar till detta. Gollum och Smeagol hade ett argument, och det var en klar vinnare från den. Filmscenen försöker representera detta på ett mer visuellt sätt.

Jag skulle argumentera för att det finns rättfärdigande för scenen, även om det gör att begreppet utökas något.