Var Smurfarna de första att smörja sina smurfar?

Jag vet inte om Smurf-språket var den första som använde mycket Smurfing, men det verkar som att författaren Pierre "Peyo" Culliford inte visste något liknande språk.

Här är en länk till historien om skapandet av Smurf långagen av Peyo. Sidan kommer från den officiella webbplatsen för André Franquin (en annan bokförfattare) och är på franska så här är en lös översättning

"I asked Franquin to give me something without remembering the name : "Give me... the smurf". I had use this word just like I would have used "Thing" He answered "Here is the smurf, when you are done smurfing, you'll smurf it back" We hade fun smurfing for a few days. We spend time translating Racine or La Fontaine in smurf. Also the popular songs from back then. Which gave surprising and hillarious results"

Det här är inte ett riktigt svar på frågan, jag vet, men jag tycker att det passar ganska bra ändå

Det kommer att överraska många, men ... en form av smurfing används och talas för närvarande av [sane] människa, som ett riktigt språk. Jag menar inte som ett skämt eller vad som verkligen är en del av vardagen!

Så ... platsen är Toscana, på norra kusten. Det här är från personlig erfarenhet, och innan någon från norra Italien fick mig att märka det trodde jag aldrig att det inte var "normalt", så jag har ingen statistik om hur utbredd det här är.

Hur som helst: på italienska språket finns ett ord, cosa, det betyder "sak". Allting är en sak. Och ... det här ordet används i ovan nämnda område för att göra smurfing på ett riktigt vanligt och naturligt sätt. Bara ett enkelt exempel, behöver inte mer: "När du är färdig med att göra det där, kan du tacka mig för den sak du sakar med?"

Du kan säga detta från ett rum till ett annat, och du får precis det du hade i åtanke :-D

Vad händer om Shmoos från Li'l Abner ? För ett exemplar med enbart eget namn kan en schmoo användas för att identifiera en mängd saker som är löst kända för observatören , vanligtvis något som ger glädje.

Det skådades av tecknaren Al Capp 1948 för att beskriva en amorf tecknad varelse med löjligt vaga egenskaper. Tyvärr talar inte shmoosna, förutom att säga Shmoo (jag tror) så att de faller i kategorin den men något substantiv kan ersättas med en shmoo när du pratar om dem:

A shmoo is shaped like a plump bowling pin with stubby legs. It has smooth skin, eyebrows and sparse whiskers—but no arms, nose or ears. Its feet are short and round but dextrous, as the shmoo's comic book adventures make clear. It has a rich gamut of facial expressions and often expresses love by exuding hearts over its head. Cartoonist Al Capp ascribed to the shmoo the following curious characteristics. Its satirical intent should be evident:

• They reproduce asexually and are incredibly prolific, multiplying exponentially faster than rabbits. They require no sustenance other than air.

• Shmoos are delicious to eat, and are eager to be eaten. If a human looks at one hungrily, it will happily immolate itself — either by jumping into a frying pan, after which they taste like chicken, or into a broiling pan, after which they taste like steak. When roasted they taste like pork, and when baked they taste like catfish. (Raw, they taste like oysters on the half-shell.)

• They also produce eggs (neatly packaged), milk (bottled, grade-A), and butter—no churning required. Their pelts make perfect bootleather or house timber, depending on how thick one slices it.
• They have no bones, so there's absolutely no waste. Their eyes make the best suspender buttons, and their whiskers make perfect toothpicks. In short, they are simply the perfect ideal of a subsistence agricultural herd animal.
• Naturally gentle, they require minimal care, and are ideal playmates for young children. The frolicking of shmoon is so entertaining (such as their staged "shmoosical comedies") that people no longer feel the need to watch television or go to the movies.
• Some of the more tasty varieties of shmoo are more difficult to catch. Usually shmoo hunters, now a sport in some parts of the country, utilize a paper bag, flashlight and stick to capture their shmoos. At night the light stuns them, then they can be whacked in the head with the stick and put in the bag for frying up later on.

- Wikipedia

Superficially, the Shmoo story concerns a cuddly creature that desires nothing more than to be a boon to mankind. Although initially Capp denied or avoided discussion of any satirical intentions (“If the Shmoo fits,” he proclaimed, “wear it!”), he was widely seen to be stalking bigger game subtextually. The story has social, ethical and philosophical implications ...

The mythic tale ends on a deliberately ironic note. Shmoos are officially declared a menace, and systematically hunted down and slaughtered—because they were deemed "bad for business." The much-copied storyline was a parable that was interpreted in many different ways at the outset of the Cold War...

"After it came out both the left and the right attacked the Shmoo," according to publisher Denis Kitchen. "Communists thought he was making fun of socialism and Marxism. The right wing thought he was making fun of capitalism and the American way. Capp caught flak from both sides.

Så det är det, och ...

However, "shmue" was a taboo Yiddish term for the uterus. It is one of many Yiddish slang variations that would find their way into Li'l Abner... Al Capp himself wrote that the Shmoo metaphorically represented the limitless bounty of the earth ... in essence, Mother Nature herself. In Li'l Abner's words, "Shmoos hain't make believe. The [whole] earth is one!! [a shmoo]"

The term "shmoo" has entered the English language, defining highly technical concepts in at least four separate fields of science (...)

Shmoo § I vetenskap

In economics, a "widget" is any material good which is produced through labor (extracted, refined, manufactured, or assembled) from a finite resource—in contrast to a "shmoo", which is a material good that reproduces itself and is captured or bred as an economic activity ... "If shmoos really existed, they would be a "free good." Erik Olin Wright uses the "parable of the shmoo" to introduce discussion of class structure and economics.

In microbiology, the shmoo's uncanny resemblance to budding yeast—combined with its near-limitless usefulness—has led to the character's adoption as a mascot ... the cellular bulge that is produced by a haploid yeast cell ... is referred to as a "shmoo," because cells that are undergoing mating ... resemble the cartoon character. The whole process [of mating] is known to biologists as "shmooing." Shmoos are essential; without them, we would have neither bread nor beer. The word "shmoo" has appeared in nearly 700 science publications since 1974; it is used in labs studying the bread- and beer-making species ...

Echinoderm biologists use "shmoo" (often spelled "schmoo") to refer to a very simple, highly derived, blob-shaped larva found in some sea urchins ... In the field of particle physics, "shmoo" refers to a high energy cosmic ray [detector at Los Alamos] ... Over one hundred white "shmoo" detectors were at one time sprinkled around the accelerator beamstop area and adjacent mesa ... "Shmoo plot" is a technical term relating to the shmoo-shaped graphical display patterns of test circuits. In electrical engineering, a "shmoo" is a depiction of the effect of varying two or more components.

Så, möjligt exemplar i verkligheten (även om Smurfing har skrivit in på engelska).

Det är egentligen ett vanligt barndomsspel att ersätta ett ord för många andra, och det finns förmodligen plantorrymer som använder det men jag kan inte tänka på en just nu.

Ernest Hemingway använde definitivt en liknande ordbyte. I För vem Bell Tolls använde han orden "obscenity" och "expletive" till självcensur till komisk effekt. Och för en mer direkt jämförelse finns det den nihilistiska bön i slutet av "En ren, väl belysad plats":

Our nada who art in nada, nada be thy name, thy kingdom nada, thy will be nada, in nada as it is in nada...

Det finns ett filippinsk ord som har funnits i hundratals år som används för detta ändamål.

Ordet är Kwan, och det kan användas som verb, substantiv, i stället för en persons namn; Faktum är att hela meningar kan sägas bara med hjälp av kwan (även om de inte är meningsfulla, vanligtvis).

Kwans bokstavliga översättning till engelska är det som du kan kalla det, vad heter han? Det är det ord du använder när du inte kommer ihåg det konstiga du vill använda.