Rektangulära vingar kan komma undan utan utplastning, eftersom den planformen tenderar att ha en positiv rot till tappstallprogression som ett kännetecken för rektangulär form.
Stallremsorna är egentligen inte att ändra roten till tippstallbeteendet som ersättning för utplåning; deras jobb är att generera en lokal flödesseparation, precis före den naturliga stallet, vars turbulenta flöde kan kännas genom flygplanet och vid hissen medan resten av vingen fortfarande är ouppställd. Det är därför de bara är korta sektioner framför de yttre delarna av den horisontella svansen, så att den burble de producerar kommer att känna sig genom kontrollerna bra innan resten av vingen går.
Yankee hade en NACA 64-416 laminär luftplatta som hade en abrupt stall och väldigt liten naturlig förvaringsbuffé - hjälpte av remsor. Senare varianter fick en reviderad flygplatta med en lutad näsa för att göra stallet mer mildt, men de behöll fortfarande remsorna för att förse buffén.
För många år sedan flög jag en Yankee som var i en flygande klubb jag var i, och det ansågs vara ett krävande flygplan. Stallremsorna gjorde det lite mindre farligt än utan, men det tog fortfarande noggrann hastighetsstyrning vid landning. Om du blev för långsam skulle det börja sjunka och dra lite mer tonhöjd hade ingen effekt. Det hade rykte som ett mycket "het" flygplan för något med bara 108 hk.
På en avsmalnande vinge skulle du lägga till stallremsor av samma anledning som Yankees vinge, nära roten framåt av den yttre änden av den horisontella svansen, för att ge en tydlig förvarningsbuffé. Om din avsmalna vinge inte hade någon utspädning men hade remsorna, var allt som skulle hända att du skulle få en stallbuffé som inte skulle vara där utan dem, men när du kommer till vingsens stallande AOA går det hela på en gång eftersom det fortfarande är en avsmalnande vinge utan utmatning.
Vissa designers får en del av fördelen med utplåning utan att vrida vingen genom att variera själva flöjtsektionen från rot till spets.