Jag hittar "Whiplash" för att vara en bra film, bokstavligen ett mästerverk, men här är vad jag vill fråga.
Jag kodar och skriver artiklar som lever, och i 95% av fallen när jag ser programmerare eller journalister i filmer, särskilt överraskande i filmer som är avsedda för programmörer eller journalister, ser jag en hel del inkonsekvenser. Som du vet, journalist fungerar inte på det sättet, programmerare kan inte hacka alien programvara och så vidare och så vidare. Jag antar att samma sak gäller polisfilmer, spionprogrammer etc., vilket egentligen inte betyder någonting, för äktheten är inte den viktigaste metriska mätningen vi ska mäta filmer med, men ändå:
Frågan är, "Whiplash" låter falskt för professionella musiker? Har det kommit några kommentarer om filmens äkthet i sin skildring av professionella musiker och deras sätt att arbeta?
Filmer som Whiplash strävar inte efter en exakt livskild i en vinterträdgård. Jag är säker på att det försöker vara korrekt, men det är inte det främsta målet. Det är en melodrama.
Men vissa av mina vänner som är musiker säger att det blir musik fel. Han är inte min vän, men kritiker Richard Brody tar problem med sin skildring av jazz. Här är några av vad han har att säga:
Here’s what Parker didn’t do in the intervening year: sit alone in his room and work on making his fingers go faster. He played music, thought music, lived music. In “Whiplash,” the young musicians don’t play much music. Andrew isn’t in a band or a combo, doesn’t get together with his fellow-students and jam—not in a park, not in a subway station, not in a café, not even in a basement. He doesn’t study music theory, not alone and not (as Parker did) with his peers. There’s no obsessive comparing of recordings and styles, no sense of a wide-ranging appreciation of jazz history—no Elvin Jones, no Tony Williams, no Max Roach, no Ed Blackwell. In short, the musician’s life is about pure competitive ambition—the concert band and the exposure it provides—and nothing else. The movie has no music in its soul—and, for that matter, it has no music in its images. There are ways of filming music that are themselves musical, that conjure a musical feeling above and beyond what’s on the soundtrack, but Chazelle’s images are nothing of the kind.
Läs andra frågor om taggar whiplash reception Kärlek och kompatibilitet Skor Gear 12 Stjärntecken Grunderna