Communicating i Tokyo utan japanska

Här kan jag bara ge min egen erfarenhet, men jag tror att det talar nog.

Jag har rest i Japan under de flesta månader i 1994, utan japaner alls och reser med tåg och vandrarhem, med engelska eftersom min inhemska nederländska inte förstås alls. Jag hade ordnat min första vecka med en kort turné Tokyo / Kyoto, men gjorde resten utan några reservationer från hemmet.

Det var först när man gick ut ur turistvägarna att jag träffade ett vandrarhem där folket tog upp telefonen inte förstod tillräckligt engelska för att få en reservation, gjorde ett turistbyrå det samtalet och bokningen för mig.

Vid ankomsten till vandrarhemmet visade sig hyresvärdinnan prata 6 ord av engelska: Ja, Nej, Säng, Bad, Middag och Toalett. Men hon använde dessa ord mycket effektivt och när hon var tvungen att förmedla mer involverade begrepp frågade hon en av de andra gästerna att översätta. Det var en annan gäst varje dag jag var där, så begränsat val, men vistelsen var trevlig och framgångsrik. Och det var den värsta språkliga situationen jag träffade.

Jag har inte varit i någon butik, restaurang, museum, postkontor, tåg eller tunnelbanestation där det inte var tillräckligt med engelska med personalen och i tecknen för att jag skulle kunna hitta min väg och få mina saker. Min japanska är begränsad till "Arigato" (inte ens säker på stavning) som jag får höra är det kortaste sättet att säga tack och fortfarande vara artig.

Jag är säker på att engelska talas i större utsträckning nu, med så många år av unga japanska som lär det i skolan och så många år av turister som kommer att se landet.

I Tokyo var det inte ett problem då, inte alls, men du hittade en hel del personer som inte talade engelska och mycket av resten var inte säker på deras förmåga att använda engelska och kunde ha undvikit att använda det snarare än att förlora ansiktet med det dåligt. Hittills kommer många av dem att vara vana vid att använda sin engelska mycket mer. Det kommer fortfarande att finnas personer som inte talar engelska, men inte tillräckligt för att hindra dig från att hitta dig.

Tillagt efter att ha läst svaret av personen som bor i Tokyo:

Min erfarenhet var turist, gör turistaktiga saker, får mat i restauranger med plastmodeller av mat i få fall fick jag inte en engelskspråkig meny och gick till affärer där turister var vanliga. Om du behöver kommunicera med människor som inte interagerar med turister, uppskattar jag ofta att du behöver mer japanska.

Delvis beror på var du går. I de större städerna, på hotell, stora varuhus, större restauranger kan du kanske bara få bra engelska (även om du läser några grundläggande japanska - Hej, Tack, Hur mycket, Hur mår du, etc.) p>

På landsbygden i Japan kan du få problem, särskilt med äldre japanska affärsägare, restaurangägare eller restaurangpersonal.

En liten aning som jag inte ser i de andra svaren är att en del av lokalbefolkningen är villig att skriva engelska för dig men försöker inte prata med det.

Jag antar att de är generad, men i min japanska skrämmande tillstånd ser jag inte hur de hade något att oroa sig över. Ändå verkade några av dem bryr sig.

Jag gjorde det vana att alltid bära en liten kudde och en penna eller penna. Jag behövde bara det ett par gånger men det var väldigt användbart vid dessa tillfällen. Tänk på en nästan övergiven järnvägsstation i en liten stad klockan 03:15. Det var exakt en anställd i sikte och hon ville inte tala engelska med mig. Hennes handstil var dock tydlig och hon skrev engelska mer än tillräckligt för uppgiften.

Jag minns, jag fick mer millage av 70-100 ord av japanska jag hade än jag gjorde ur dynan.

Jag kommer att echo de andra respondenterna att ett par ord gemensamt går långt, om de är rätt ord.

Jag loggade totalt ungefär sju månader i Japan under en serie på 3-5 veckors vistelse på affärer mellan 2006 och 2009. Kalla det tjugo resedagar utan någon av våra värdar för support.

Varning: Jag har studerat japanska på högskolanivå två gånger - när jag var i början av 20-talet, och igen när jag var nästan 40 år, i ca 2 år varje gång. Jag gjorde slutligen det till Japan under 2007.

Min läsningskunskap gjorde det möjligt för mig att göra några saker lättare, ta mig till järnvägsstationerna (men de stora har engelska tecken också), fyll i en platsbokningsformulär för Shinkansen med hjälp av en ordbok, etc. Jag är väldigt obekväm och försöker prata eller förstå talad japanska.

När jag försökte hitta en tågplattform, var jag redo att fråga en ledsagare. Jag frågade min fråga på japanska, svarade han men jag förstod honom inte. Jag frågade igen att jag hade fått något fel och han svarade igen. När jag såg mitt förvirrade ansikte sa han på engelska, "Vart ska du gå?"

På ett museum frågade jag ett ungt par om de skulle ta min bild med min kamera på japanska. De svarade omedelbart på engelska.

Jag hade också flera medelålders eller äldre människor hjälp mig när jag måste ha tittat förvirrad och rikta mig till rätt tåg eller till ett museum. Eller bara prata med mig eftersom de hade känt andra engelska talare.

Å andra sidan, på ett litet museum som ägde rum till kumihimo (flätning), eftersom jag pratade lite japanska, tog en skötare mig runt och förklarade allt på japanskt. Jag sa saker som "Soo desu ka? Kirei desu nee!" vilket är "riktigt? så söt!" och förstod inte något hon berättade för mig, tyvärr.

Totalt tror jag inte att du borde oroa dig för att komma runt i Tokyo med begränsad japanska.

Jag kan inte ge specifika på grund av mitt dåliga minne, men under 2011 gjorde jag två veckoslut till Japan (Tokyo, Kyoto, Hiroshima och några platser däremellan). Jag minns inte en enda fråga varken med mat eller logi eller transport (även om jag visserligen är en ensamstående). Jag vet inte ett enda ord på japanska.