Jag antar att du hänvisar till den här delen av boken
‘So ends the famous Harry Potter,’ said Riddle’s distant voice. ‘Alone in the Chamber of Secrets, forsaken by his friends, defeated at last by the Dark Lord he so unwisely challenged. You’ll be back with your dear Mudblood mother soon, Harry … She bought you twelve years of borrowed time … but Lord Voldemort got you in the end, as you knew he must.’
Under omständigheten tror jag att vi kan anta att han använde en mocking -ton och praktiskt taget spat ordet "mudblood" med sin känd animositet för alla som inte är rena blod.
I Half Blood Prince talar Voldemort om sina känslor om mudbloods, den här gången med " ilska och förakt"
:...last week Professor Burbage wrote an impassioned defence of Mudbloods in the Daily Prophet. Wizards, she says, must accept these thieves of their knowledge and magic. The dwindling of the pure-bloods is, says Professor Burbage, a most desirable circumstance … she would have us all mate with Muggles … or, no doubt, werewolves …’ Nobody laughed this time: there was no mistaking the anger and contempt in Voldemort’s voice.
Och i Dödliga Hallows ger han ganska mycket samma tal som han gjorde i Secrets Chamber, den här gången i en faux-glad själv-gratulationston som beskrivs som " jeering "
‘Is it love again?’ said Voldemort, his snake’s face jeering, ‘Dumbledore’s favourite solution, love, which he claimed conquered death, though love did not stop him falling from the Tower and breaking like an old waxwork? Love, which did not prevent me stamping out your Mudblood mother like a cockroach, Potter – and nobody seems to love you enough to run forwards this time, and take my curse. So what will stop you dying now when I strike?’
Jag tycker att det är rättvist att säga att även om Voldemorts ton är allmänt beskrivet som ganska jämn, när ämnet med blodrenhet kommer upp, är det något som ger stor passion i honom.