Först och främst var Necromancer alltid avsedd av Tolkien att vara Sauron (som vid tiden var namnet Thû). De mest tydliga bevisen finns i Hobbits historia , när Nekromancer nämns först och läser:
"Don't be absurd" said the wizard. "That is a job quite beyond the powers of all the dwarves, if they could be all gathered together again from the four corners of the world. And anyway his castle stands no more and he is flown to another darker place - Beren and Tinúviel broke his power, but that is quite another story."
(Min betoning)
Det finns också referens i Lay of Leithian ("Män kallade honom Thû ... I glamoury den nekromancer höll sina värdar "), liksom i pre-LotR Brev 19 de fruktansvärda kissade över kanten "). Naturligtvis kom det fullständiga begreppet Rings of Power bara fram under LotRs skrivande, men andra idéer - som Saurons överlevnad utöver den första åldern, Numeriska fallet (där Sauron uttryckligen identifieras som samma karaktär som Thû), den sista alliansen, Saurons lairs i Mordor och Mirkwood, namnet "Sauron" - hade redan kommit fram och gått igenom flera revisioner innan Hobbit publicerades till och med.
När det gäller varför kallas han för "Necromancer", kommer den mest uppenbara tidiga förklaringen i de citerade linjerna från Lay of Leithian, och jag ger dem igen i sin helhet:
Men called him Thû, and as a god
in after days beneath his rod
bewildered bowed to him, and made
his ghastly temples in the shade.
Not yet by men enthralled adored,
now was he Morgoth's mightiest lord,
Master of Wolves, whose shivering howl
for ever echoed in the hills, and foul
enchantments and dark sigaldry
did weave and wield. In glamoury
that necromancer held his hosts
of phantoms and of wandering ghosts...
Det här gör dock inte mycket mer än att fastställa att Sauron / Thû kallades en Necromancer, men går inte in i mycket detalj om vad han gjorde. För det behöver vi se till en senare text, publicerad i HoME 10 ( Morgoth's Ring ) a> och igen ska jag citera i sin helhet (med lite extra vikt):
It is therefore a foolish and perilous thing, besides being a wrong deed forbidden justly by the appointed Rulers of Arda, if the Living seek to commune with the Unbodied, though the houseless may desire it, especially the most unworthy among them. For the Unbodied, wandering in the world, are those who at the least have refused the door of life and remain in regret and self-pity. Some are filled with bitterness, grievance, and envy. Some were enslaved by the Dark Lord and do his work still, though he himself is gone. They will not speak truth or wisdom. To call on them is folly. To attempt to master them and to make them servants of one own's will is wickedness. Such practices are of Morgoth; and the necromancers are of the host of Sauron his servant.
Så där har vi det: Sauron / Thû kommunicerade med de döda andar, bemästrade dem och gjorde dem till sina tjänare.