Jag har en påminnelse om att läsa denna speciella skräckhistoria som en ung tonåring (ca 1993?), men kan inte hitta den nu. Den skrevs i en stil som påminner om Edgar Allan Poe. (Jag har bläddrade senare s tal till ingen nytta, dock.) Här följer historien som jag minns den. Tack på förhand till alla som kan peka mig i rätt riktning.
(En inställning kan vara 1800-talet.) En man reser (eventuellt till Indien eller Sydamerika) för att träffa en vän (förmodligen en arkeolog eller utforskare) som skrev att be honom komma eftersom han har blivit fruktansvärt sjuk. Där finner huvudpersonen sin vän samverkan och hemlighet. Den sjuka människans hälsa varierar, och hans sjukdomssjukdomar hör ihop med stora klumpar som uppträder på hans hud.
På en natt bestämmer den förbryllade huvudpersonen att han ska spionera på sin vän och ser honom klippa upp en av hans cyster med en kniv. Ett implikt varelse kommer från såret och tar upp den feberiska mannen. Jag kommer inte ihåg sina exakta ord; de verkade innebära att den smittade mannen hade en plikt att utföra om han skulle vilja bli av med den här förbannelsen. Det lämnade mig med det allmänna intrycket att han var tvungen att återvända till en artefakt eller återställa någonting till sitt tidigare tillstånd, men att denna uppgift var omöjlig, gjorde honom till ett (förhoppningsvis kort) liv av plågor som borde ha sitt eget kött.
Jag tror att historien slutar vid denna tidpunkt, eller kanske kort efteråt som de uppseendeväckande karaktärsrullarna i skräck och flykt.
En explorer är förbannad med små människor som odlar sig på hans hud
Then we three sat about Stone and watched that hideous, gibbering prodigy grow up out of Stone's flesh, till two horrid, spindling little black arms disengaged themselves. The infinitesimal nails were perfect to the barely perceptible moon at the quick, the pink spot on the palm was horridly natural. These arms gesticulated and the right plucked toward Stone's blond beard.
Han var förbannad av någon okänd anledning:
"Has she forgiven me?" Stone asked in a muffled strangle. "Not while the moss hangs from the cypresses," the head squeaked. "Not while the stars shine on Lake Pontchartrain will she forgive."
Läs andra frågor om taggar story-identification horror Kärlek och kompatibilitet Skor Gear 12 Stjärntecken Grunderna