Är inte Q lika intelligent som de försöker leda andra arter att tro?

8

I många episoder med Q verkar de placera sig som allsmäktiga och ultimat intelligenta, överlägsna varelser - men samtidigt gör de ett så dåligt jobb för att skildra sig själva som allsmäktig, att jag frågar mig själv hur som passar deras "självproklamerade" överlägsen intelligens.

Först och främst bör ett allsmäktigt varande vara allvetande. Varför? För att vara en allsmäktig varelse kan du göra dig allveten.

Men de är uppenbarligen inte allvetna, bevisade av de många "överraskningar" de står inför. Detta gör det också lite konstigt när tidspunkterna går in i spel ... hur kan en art som inte är bunden av tiden bli överraskad av framtiden? (exempel: när Q straffas och omvandlas till en människa). Resultatet av det är att man kan gissa: Nej, Q är inte allsmäktig.

Varför gör sådana otroligt "intelligenta" varelser ett så dåligt jobb för att få andra att tro att de är allsmäktiga, som de tycks innebära? Om de verkligen är så otroligt intelligenta och överlägsen människor, borde de inte ha en mycket lättare tid att manipulera dem än att bara göra några "magiska tricks"?

Orsakerna till detta ur universum är uppenbara (trots allt finns det fortfarande behov av att skapa tecken som är underhållande) - men vad skulle det vara en förklaring i universum? Är det lika uppenbart för andra arter, att Q ligger i grunden? Har Q i verkligheten mänsklig intelligens bara med mer kunskap?

Och ja, de kan få tillgång till en stor mängd kunskaper på mycket kort tid - men det är inte intelligens. En dator kan också göra det.

    
uppsättning Katai 17.08.2015 15:53

4 svar

11

Denna konversation mellan en stigande typ (Pollisand) och en mer eller mindre "normal" kvinna (Oar) kommer från en annan fiktiv vers (James Alan Gardners Stigande , bok 5 av hans Folkets liga -serien), men det ger ett möjligt svar:

    “Ah,” the Pollisand said, “but perhaps my facade is an act. A truly advanced being might realize it’s best to approach lesser species in a non-threatening way—as a ridiculous-looking creature who comes across as a pompous jerk barely able to keep his foot out of his mouth. It puts you at ease, doesn’t it, when you say, This Pollisand guy isn’t so scary; he’s not the swaggering staggering super-genius the rest of the universe thinks he is. You catch me making a few goofs, you throw my words back in my face, and after a while, you relax cuz you think I’m not smart enough to pull the wool over your eyes.”
    If this was an attempt to disconcert me, it nearly worked. A vastly intelligent beast who controlled what I saw and heard might indeed present himself as a silly buffoon so as not to be taken too seriously, On the other hand, a silly buffoon might boast of himself as a vastly intelligent beast who was merely play-acting. Which was more likely?
    “The most important point,” I said, “is that I wish to know the direction of your plan. What is your goal? What is your purpose?”
    The Pollisand shuffled his feet, “All right. The part of the plan that concerns you—the immediate part of the plan—is related to the race you call the Shaddill.”
    “Are you for them or against them?” I asked.
    “I fervently want,” the Pollisand said, “to wipe them off the face of this galaxy. And your part in the plan will help accomplish that.”
    “Why did you not say so?” I reached out and laid my arm across the alien’s back in a comradely manner. “Of course I shall help you defeat the Shaddill… especially if you fix my Tired Brain too. You should have known I would say yes if you put it like that.”
    “I did know,” the Pollisand said in a soft voice totally unlike his previous obnoxious tone.

Senare, i samma bok:

    “Hey,” he [the Pollisand] said, “I keep telling you: I’m a fucking alien mastermind.”
    “Or,” said Festina, “a complete fraud who takes credit for being a lot more omniscient than he really is. You took damned good care to keep your leathery white ass out of sight till the Shaddill were gone. Could it be you were afraid to tangle with them directly?”
    “Ah, yes,” said the Pollisand in an even more nasal voice than usual. “A god or a fraud? Am I or ain’t I?” He lifted his forefoot and patted Festina fondly on the cheek. “You don’t know, my little chickadee, how hard I work to keep the answer ambiguous.”

    
svaret ges 17.08.2015 16:57
2

Om vi accepterar att det bara är "nära allmakt" istället för sann allmakt, förändras det inte någonting. Han har redan visat tillräckligt med sin makt för att bevisa att han är långt bortom alla andra, och tekniken påverkar inte den dom eller det beteende som presenteras som svar.

Intelligence själv är också värt att titta på. Medan det finns många definitioner att välja mellan, koncentrerar de sig mest på tanken på att förstå världen och planera för att styra framtiden i linje med sina planer. Den sanna åtgärden av intelligens är hur bra en skådespelare gör för att uppnå sina mål. Vi vet inte hans riktiga mål - men om vi följer Star Treks-rutten "alla raser är i princip lika" ... Hans egen nöje, att hjälpa människor som han gillar och styr mänskligheten mot en ospecificerad men strålande framtid verkar vara av intresset för honom och uppnås varje gång han ser ut.

Som en sidotal är datorer (för närvarande) inte intelligenta och kan inte göra någonting med den rena kunskapen som finns tillgänglig. Den måluppnåande delen av intelligensfördelarna är emellertid starkt av att ha kunskap, så det finns ett bra fall att göra, att mer kunskap faktiskt ökar intelligensen.

    
svaret ges 18.08.2015 00:51
2

Det finns förmodligen Q som är allvetande men de vi ser har inte valt att ge sig själva den förmågan om de hade upphört att interagera i någon fysisk kapacitet.

Den Q som vi ser som att spela spel och spela ett spel är inte kul om du redan vet resultatet

    
svaret ges 18.08.2015 03:03
1

Omnipotens är ett komplext begrepp, kanske bäst definierat av dess inversa: hur många saker finns det att ett varelse inte kan göra? Detta blir mer komplext om det finns flera jämförbara varelser. Vilka gränser finns det på Qs makt? Andra Q.

Så kanske ifrågasätts frågan, vilka gränser finns det på Q: s förutbestämdhet? Andra Q. De kan inte med 100% säkerhet förutse varandras handlingar. Således kan Q bli överraskad, men endast av Q.

    
svaret ges 18.08.2015 19:54