När det gäller bok 1 och Flitwicks Charms-klass lär de sig väsentligen ett nytt språk - ett språk med tonvikt på ton och böjning - som Mandarin-kinesiska.
Till exempel - från bok 1:
"And saying the magic words properly is very important too - never forget Wizard Baruffio, who said 's' instead of 'f' and found himself on the floor with a buffalo on his chest." [Flitwick]
'You're saying it wrong', Harry heard Hermione snap. 'It's Wing-gar-dium Levi-o-sa, make the 'gar' nice and long'
Tänk på ordet 'ma' i Mandarin:
Genom att säga de två bokstäverna "ma" tillsammans med varierande inflektion får du 5 olika betydelser:
mā Mor - Hög och nivå - 1 ton
má Att störa - Stigande från mitten till högt - 2: a tonen
mǎ Häst - Först faller sedan stigande - 3: e tonen
mà Att skela - Faller från hög - 4: e tonen
ma En frågande partikel - Kort och mjuk - Neutral
Källa - länk
För någon som inte känner till tonalspråket kanske någon som säger "ma" med någon av de 5 böjningarna kanske inte märker skillnaden och bara hör "ma" men till någon med förståelse för språket, det finns tydliga skillnader i betydelse.
Samma princip kan tydligt tillämpas på charmsarbete med både Hermione och Flitwicks uttalanden. Det räcker inte att bara säga orden, du måste säga dem korrekt. Faktor i regionala dialekter (Seamus Finnigan kommer att komma ihåg;), eventuella tal eller fysiska defekter (tungband, tandproblem osv.) Och man kan anta att 11-åringar inte kan få saker perfekt första eller andra gången