Vår utvecklar människor i Matrix en återstående självbild som liknar sin egen kropp?

Det här är mer av en psykologiska fråga än en förklaring, men svaret är fortfarande detsamma. Varje människa - även en som aldrig sett sig i en reflektion, som en blind person - har en mental bild av vad de föreställer sig att de ska se ut. Detta är mänsklig natur och förekommer hos både barn och vuxna.

För att ta itu med din fråga, är det "återstående jaget" som presenteras i filmen en bild av deras digitala själv, inte den fysiska som sitter i en kapsel någonstans . Någon som växte upp i matrisen hade bara sina digitala själv att döma av, varför Neo verkade likna hur han gjorde i Matrix (sans pluggar och snygg ny frisyr).

Det praktiska faktumet att allas digitala själv ser ut som deras faktiska kropp är en uppfattning av filmskaparna som måste tas som faktum i Matrix-versen.

Hjärnan och kroppen är fortfarande anslutna

Du antar att det finns en total koppling mellan hjärna och kropp. Baserat på vad vi ser (skador på hjärnan orsakar skador på den verkliga kroppen, omvänd skada på den verkliga kroppen, vilket också medför att det digitala självet faller) det här helt enkelt inte är sant.

Morpheus: The body cannot live without the mind

Eftersom hjärnan och kroppen är intimt anslutna , ger det perfekt känsla för att RSI speglar den verkliga världskroppen, vilket garanterar minsta ansträngning från maskinens sida. Föreställ dig den extra datorkraft som behövs för att lura en 10-årig till att tro att de har en 30-årig kropp eller för att förklara för en förmodligen frisk 20-årig (vem är egentligen 80) varför de är trött hela tiden.

Maskinerna vill vara till hjälp

Matrisen och Zion är en skam. Hela punkten är att låta den lilla andelen dissidenter fritt flytta sig inuti den och fly från den. Om RSI var dramatiskt annorlunda än jaget skulle det göra sakerna mycket svårare. Du skulle helt enkelt inte veta vem som var vem och vem du kunde lita på.

Maskinerna kan skanna dig

När det gäller hur , som du redan har påpekat, har maskinerna tillgång till din kropp. Det skulle vara en enkel sak att skanna dig regelbundet och sedan tjäna den bilden upp till dig när du ser dig själv (på film, i speglar eller när du tittar ner) så att du ser vad de vill att du ska se. Dessa bilder förstärker din egen självbild när du växer upp.

Slumpmässighet är svår

Det är säkert lätt att få några slumpmässiga heltal. Men multiplicera det med miljarder människor, och du är tvungen att återanvända mönster, och det har hänt oddliga saker (som rödhårighet som slumpmässigt sprids över hela världen, liksom alla genetiska egenskaper) och då kan du lika väl kasta alla genetik ut genom fönstret, eftersom alla barns egenskaper är slumpmässigt valda ändå.

I stället kanske de bara slumpmässigt utvalda föräldrarnas egenskaper - men det skulle säkert saknas saker, och det kan vara så att inte tillräckligt med variation skulle vara närvarande för att ge den "mindre än perfekta" matris-iterationen de behövde.

Så kanske de kunde - återuppfinna genetiken då, men har det okorrelerat med det genom du faktiskt har?

Sinnet är fortfarande kopplat till kroppen

Eftersom detta ges i Matrix-kanon, skulle det vara troligt att sinnet kanske skulle avvisa "programvaran" som ljuger för det. Kanske har de en enorm mull i ansiktet som sinnet är lite medveten om, men Matrix har dem med ett slät ansikte. Eller de har DD-bröst i matrisen, men deras sinne vet att de är As. Eller de är 6'5 "i matrisen och 5'1" i verkligheten ....

Så mäta bara

Varför inte bara låta biologi inträffa och efterlikna det, i åtminstone den grundläggande meningen, till i stället för att genomsyra all genetik och hantera problem med mjukvaruavvisningar som kan leda till (och kanske ha i den första matrisen) sinne? Om du har generna för svart hår, ge dem svart hår. Om de har gener för skallighet, låt dem tappa håret. Mäta sin faktiska höjd och gör det så.

Det är ganska troligt att det här är både enkelt att samla in (grundläggande sensorer och övervakningsdata, ganska strong av datorer) och lätt att implementera (återstående självbildstips / videoredigering), medan man återskapar trovärdiga genetiska fördelningar och variation och ljuger för tankar om de kroppar de är i är inte helt så enkelt.

Om matrisen verkligen hade gjort en komplett bild av vad den virtuella världen såg ut så skulle den bilden förbehandlas av den del av hjärnan som ansvarar för visuella ingångar.

Mängden data som överförs till den medvetna delen av hjärnan är mycket mindre. Men det betyder inte att matrisen kunde ha skurit några hörn i renderingsprocessen. Om rendering inte gav en perfekt bild så skulle förbehandlingen som gjordes av den visuella delen av hjärnan plocka upp reningsartefakterna och varna den medvetna delen av hjärnan till reningsartefakterna och inte få den att betala så mycket uppmärksamhet åt allt annat.

I filmen finns det bevis för att detta löstes genom att helt förbikoppla den del av hjärnan som utför denna förbehandling av visuella ingångar. Det är mer troligt att istället för att gå från simulerad modell till bilder till bearbetade bilder gick matrisen direkt från simulerad modell till bearbetade bilder. De behandlade bilderna måste givetvis injiceras på en annan plats i hjärnan än de förarbetade bilderna skulle ha varit.

I filmen förklaras det att omvandling av modelldata till bilder är beräkningsmässigt dyrt och sålunda görs sällan. I stället när man inspekterar modelldata på en datorskärm visas den bara som en serie symboler som nära matchar modelldata.

Beräkningskostnaden nämndes i samband med vad datorerna på skeppet skulle kunna göra. Men det verkar ganska rimligt att matrisen inte skulle slösa bort beräkningsresurser på denna onödiga beräkning. Också om matrisen faktiskt hade gjort beräkningen skulle vi ha förväntat att på skeppet kunde de helt enkelt ha bytt sina datormonitorer för att visa dessa renderade bilder i stället för modelldata.

Det betyder att i filmen, när du tittar på bilder från matrisen, tittar du på bilder som inte finns i världen. De representerar det steg som faktiskt utelämnades från beräkningen.

Självklart måste bilderna göras för filmen, för annars skulle filmen ha krävt år av träning vid avkodning av symbolerna på skärmen eller en plugg direkt i din hjärna.

Innan frågan kommer då upp på varför det även var möjligt att göra filmen, om rendering var så dyr, bör det påpekas att för att producera filmen var det bara nödvändigt att göra en enda synvinkel och det kunde görs offline. Om samma sak hade gjorts inom matrisen skulle det ha varit i realtid med en annan synvinkel som gjordes för varje människa.

Så om Neo skulle titta in i en spegel medan den ligger inne i matrisen. Han ser inte en bild av hur han ser ut. Han ser helt enkelt en tagg som säger att det är jag plus eventuellt märken som indikerar att delar av kroppen ser på ett oväntat sätt, till exempel om en blåmärken plötsligt hade blivit uppåt i hans ansikte som skulle märkas separat.

Det är bara en gång han lämnar matrisen att de verkliga bilderna börjar fästa på taggen. Om Neo skulle se på egen hand i den verkliga världen och vända den framför ögonen, skulle hans hjärna inse att eftersom den här handen vred när han vred handen, då var det hans egen hand och bilden skulle komma ihåg för framtida jämförelser.

De utvecklar sina återstående självbilder som andra har föreslagit från deras projicering i matrisen. Teoretiskt kunde någon avbildas på ett sätt som inte matchar sin kropp. Så din andra fråga verkar mer till den punkten.

Varför skulle maskinerna gå till besväret?

Den första matrisen var perfekt ... och mänskliga sinnen förkastade det.

Även om folkens bilder var perfekta kan maskinerna ha bestämt att det var en bidragande faktor att programmeringen avvisades. Till exempel är verkliga mänskliga kroppar inte perfekt symmetriska, så bilder som vanligtvis förekommer onaturliga för oss.

På samma sätt kan maskingenererade bilder ha brist på mångfald i funktioner, och våra mönsterigenkänningsanläggningar tenderar att märka det. Duplicering av något som redan existerar skulle ge den mångfalden utan att kräva en hög grad av kreativitet hos maskinerna.

Jag trodde alltid att när du kom ut ur matrisen och såg ditt verkliga själv förändrade ditt minne alla minnen av dig själv med den nya bilden. Så vitt du vet, har du alltid sett så här.

Vi vet att minnet gör detta redan. Om du är ett vittne till ett brott, och se ett foto av någon som du tror är perp, kommer ditt minne att gå tillbaka och ersätta alla minnen av perpen du såg med den i bilden.