Hur handskar handen betydande för historiens huvudrit? Varför ska utlänningar eller de stora varelserna skapa en snedvridning för att de ska ha en handskaka? De stora varelserna gjorde ingenting för någons personliga känslor. De gjorde alla de i större aspekt för hela mänskligheten, "för att rädda världen". Efter att kvantdata skickades, blev de färdiga och de stängde tesserakten. Varför skulle de ens tro att "okej, bra jobb. Låt dem ha en handskaka "? Det finns ingen anledning för dem att skapa en sådan förvrängning. Finns det? Varför ska du sätta en sådan sak i en historia som inte har någon betydelse i plottet men har inkonsekvens med fysiken medan hela filmteamet försökte vara så "precis som möjligt" med den verkliga fysiken?
Jag tror att du har missförstått vad som hände. Handslaget var faktiskt
Cooper, who when in that weird inter-dimensional behind-the-bookcase space, located the moment when they were traveling to the wormhole and attempted to communicate.
Så det var inte utlänningar (även om de inte egentligen var utomjordingar) alls. Med tanke på vem det var som inledde handskakningen, verkar det ge perfekt mening från plotperspektivet. Du kan titta på den aktuella scenen (det förklarar både handskaket och det troliga ursprunget av maskhålet) här:
Detta förklaras mycket mer i filmens officiella romanisering ; Kort sagt var "handskakningen" faktiskt orsakad av Coop som han skickades tillbaka genom ormhålet av "Bulk-utlänningar" efter att ha fullgjort sitt huvudsakliga uppdrag ...
...to send the secrets of gravity manipulation to his daughter and the coordinates of NASA to his former self.
...
He wondered where Brand was, how she was doing. He wished he could explain to her why he’d had to leave her alone. Ahead he saw a glassy, golden distortion, and in it the Endurance, and for a split second he thought his wish had brought him to her—but then he saw that this Endurance was like new, undamaged, just entering the wormhole. He drifted through the bulkhead and saw Brand and Romilly there, both strapped in.
Brand, he thought, reaching toward her. In a way, he had gotten his wish. Could he communicate with her? Probably not, or at least nothing important, since this was the past, and she hadn’t known that any of this was going to happen.
To his surprise, she saw him. She reached her hand up to his, and he realized there was something he could communicate. Something that maybe was important. So he reached back, hoping to feel the warmth of her hand, give it an affectionate squeeze. But when their fingers came together they mingled, distorting each other but not really touching. A quiet moment in the chaos.
Det finns ingen specifik indikation på att handslaget var avsett eller önskat av utlänningar. Sannolikheten förefaller vara att det bara var en oavsiktlig artefakt av maskhålets funktion som en resetid för tidskörning.
Du kan se samma scen spelas ut i själva filmen
Ochiscenensbeskrivningi slutligt utkast manus
Cooper FLIES through the EXPANDING COSMOS, past PLANETS ORBITING STARS, WHICH BECOME ATOMIC PARTICLES, WHICH BECOME MATTER, BECOMING STARS ...
Cooper APPROACHES A GLASSY TUBE. Inside is the OLD, UNDAMAGED ENDURANCE. As Cooper looks in from the bulk he sees: Brand, strapped in, Doyle opposite, traversing the wormhole for the first time ...
Cooper REACHES for Brand ... She sees something, reaches up - their hands would touch if they weren’t in different dimensions, her fingers distorting the space of his fingers
-
WHAM! She, and the Endurance, are SWEPT PAST - Cooper is SMASHED into the spacetime of the wormhole - he SCREAMS AND WE -
Läs andra frågor om taggar interstellar Kärlek och kompatibilitet Skor Gear 12 Stjärntecken Grunderna