Kort historia om att astronauter dödas en efter en av en icke-kroppslig främling på en öde planet

12

Den här historien om science fiction handlar om ett team av astronauter / rymdforskare som landar på en främmande planet. En främmande enhet, som existerar i ett gasformigt tillstånd, lurar i botten av en brunn eller ett hål. Det bevarar kort varje kropps astronauts kropp som möter, ser från deras POV och får dem att bli galen / dö / döda de andra. När en man dör, hoppar enheten in i andras kropp / sinne.

Berättelsen berättas av den främmande enheten, och allt är ur sitt synvinkel. Det hörs astronauternas samtal när de försöker lista ut vad som händer.

Det är en fristående novell (kanske 6 eller 7 sidor), och det ingår inte i en större roman.
Jag har en känsla av att detta kan vara en av Ray Bradburys senare noveller (men jag kunde ha fel). Jag måste ha stött på denna historia i en antologi av relativt kända scifi-historier. Jag läste den runt 2007, men historien är antagligen från 1960-talet / 1970-talet.

    
uppsättning scaryforkids 25.04.2015 16:37

1 svar

15

Det här är Den som väntar , av, ja , Ray Bradbury. Du kom ihåg detaljerna mycket exakt. Öppningsraden är:

I live in a well. I live like smoke in the well.

The One Who Waits

Det fortsätter med den plot du sa (tar över astronauternas kroppar från jorden). Den första övertagningen beskrivs enligt följande:

The sound of water in the hot sunlight. Now I hover like a dust, a cinnamon, upon the soft wind.

"What's the matter, Jones?"

"I don't know. Got a terrible headache. All of a sudden."

"Did you drink the water yet?"

"No, I haven't. It's not that. I was just bending over the well and all of a sudden my head split. I feel better now."

Now I know who I am.

My name is Stephen Leonard Jones and I am twenty-five years old and I have just come in a rocket from a planet called Earth and I am standing with my good friends Regent and Shaw by an old well on the planet Mars.

I look down at my golden fingers, tan and strong. I look at my long legs and at my silver uniform and at my friends.

"What's wrong, Jones?" they say.

"Nothing," I say, looking at them. "Nothing at all."

The One Who Waits

    
svaret ges 25.04.2015 22:31