Doylistförklaringen: Nej
Det var aldrig någon fast version av Quenya eller Sindarin som Tolkien slutligen "färdig". Hans arbete på språken var en livslång strävan, med språken som utvecklades till och med till sin döds punkt.
Legendariet, som vi kan vara ganska säkra på, var ursprungligen skrivet i Quenya, det vill säga Namárië , även kallat Galadriel's Lament - reviderades flera gånger när det kom till versionen av språk och grammatik som används.
Med tanke på att han aldrig riktigt "färdigt" språken, som var hans första passion och hobby (med fenomenet framgångsrika böcker som ett sekundärt projekt) hade det varit svårt för honom att skriva några viktiga delar på språken .
Namarie är faktiskt känt för att vara en av de längsta kontinuerliga texterna i Quenya som någonsin skrevs av Tolkien. Så det verkar osannolikt att några viktiga delar av legendariet kunde ha blivit helt uttänkta i ett elvisiskt språk.
Eftersom legendariet i första hand består för att ge "smak" och "historia" till språken, som var Tolkiens första kärlek, kan vi också mycket enkelt anta att de alltid var i spetsen när han tänkte när skriva, även om den är skriftlig på engelska. Han tänkte verkligen på namnen på saker och personer som han "översatte" från. I Letter # 190 blir han ganska arg på de föreslagna nederländska översättningarna av nomenklaturen för en nederländsk version av böckerna. Och då finns följande välkända bit av info:
The real 'historical' plural of dwarf (like teeth of tooth) is dwarrows, anyway: rather a nice word, but a bit too archaic. Still I rather wish I had used the word dwarrow.
- Letter #17 regarding dwarves vs dwarfs
Vilket leder upp till ...
Watsonian Förklaring: Ja, varje bit av det.
Som du nämner är Tolkiens legendarium att Tolkien bara "översätter" alla verk från olika språk (främst Westron och Quenya) till engelska. Men många av de posthumously publicerade skrifterna klargör att det inte var ett häft på arbetet när det var klart, istället var mycket av arbetet skrivet med enheten att det bara var en översättning som en inbyggd del av arbetets karaktär.
Detta används för att förklara in-universet saker som: de två versionerna av Bilbo som vann Ringet; Den stora skillnaden i skrivstilar mellan Hobbit (aka Bilbos dagbok); LotR (skriven som halvdagbok, halvhistoriskt konto av Frodo, med tillägg av Sam); Silmarillion (Bilbos översättningar av framträdande elvisiska verk); de olika artiklarna i bilagorna och så vidare.
Så anledningen till att arbetet känns som det tillhör tillsammans med översatta epics från en annan era; med den ovanliga menstruationsstrukturen och formuleringen som tycks innebära att engelska inte var det ursprungliga språket där denna berättelse komponerades berodde på att det var avsiktligt stilistiskt val av Tolkien.
Fler utdrag från bokstäver:
Om hans arbete är en "roman":
I have very little interest in serial literary history, and no interest at all in the history or present situation of the English 'novel'. My work is not a 'novel', but an 'heroic romance' a much older and quite different variety of literature.
När det gäller Silmers stil och dess inflytande på LotRs stil:
You may, perhaps, remember about that work, a long legendary of imaginary times in a 'high
style', and full of Elves (of a sort). It was rejected on the advice of your reader many years ago. As far as my memory goes he allowed to it a kind of Celtic beauty intolerable to Anglo-Saxons in large doses. He was probably perfectly right and just. And you commented that it was a work to be drawn upon rather than published.
Unfortunately ... the Silmarillion ... has refused to be suppressed. It has bubbled up, infiltrated, and probably spoiled everything (that even remotely approached 'Faery') which I have tried to write since. ... Its shadow was deep on the later pans of The Hobbit. It has captured The Lord of the Rings, so that that has become simply its continuation and completion, requiring the Silmarillion to be fully intelligible – without a lot of references and explanations that clutter it in one or two places.