Varför adresserar Gollum sig själv som "vi"?

Från boken The Two Towers är här Gollum / Sméagol-dialogen. Det är i slutet av bok IV, kapitel 2, Mörkets passage . Jag har ändrat det något för att visa bara talet, tillsammans med personlighetens namn, och jag har betonat de personliga pronomen:

Sméagol: I don't know. I can't help it. Master's got it. Sméagol promised to help the master.
Gollum: Yes, yes, to help the master: the master of the Precious. But if we was master, then we could help ourselfs, yes, and still keep promises.
Sméagol: But Sméagol said he would be very very good. Nice hobbit! He took cruel rope off Sméagol's leg. He speaks nicely to me.
Gollum: Very very good, eh, my precious? Let's be good, good as fish, sweet one, but to ourselfs. Not hurt the nice hobbit, of course, no, no.
Sméagol: But the Precious holds the promise.
Gollum: Then take it, and let's hold it ourselfs! Then we shall be master, gollum. Make the other hobbit, the nasty suspicious hobbit, make him crawl, yes, gollum!

Som du kan se används "vi" av Gollum persona, och Gollum persona är den som ständigt använder "mitt värdefulla" uttryck. Personen Sméagol använder Jag istället för vi , och ganska anständig grammatik jämfört, och använder aldrig "min värdefulla" påverkan.

Från ovanstående dialog vid första ögonkastet verkar det vara ett öppet och stängt fall som "vi" refererar till Gollum och Sméagol. Men jag tror inte att detta är sant.

Gollum persona kom till följd av ringets inflytande och adresserar hela tiden ringen som "min dyrbara" och använder "vi" i samband med det. Ovanstående dialog är ett tydligt undantag till den typ av sak vi ser i Hobbit . Här är Gollums längsta utökade monolog från den boken:

"It's no good going back there to search, no. We doesn't remember all the places we've visited. and it's no use. The Baggins has got it in its pocketses; the nassty noser has found it, we says."

"We guesses, precious, only guesses. We can't know till we find the nassty creature and squeezes it. But it doesn't know what the present can do, does it? It'll just keep it in its pocketses. It doesn't know, and it can't go far. It's lost itself, the nassty nosey thing. It doesn't know the way out. It said so."

"It said so, yes; but it's tricksy. It doesn't say what it means. It won't say what it's got in its pocketses. It knows. It knows a way in, it must know a way out, yes. It's off to the back-door. to the back-door, that's it."

"The goblins will catch it then. It can't get out that way, precious."

"Ssss, sss, gollum! Goblinses! Yes, but if it's got the present, our precious present, then goblinses will get it, gollum! They'll find it, they'll find out what it does. We shan't ever be safe again, never, gollum! One of the goblinses will put it on, and then no one will see him. He'll be there but not seen. Not even our clever eyeses will notice him; and he'll come creepsy and tricksy and catch us, gollum, gollum!"

"Then let's stop talking, precious, and make haste. If the Baggins has gone that way, we must go quick and see. Go! Not far now. Make haste!"

Observera att även om vi kan ställa två talare ändras grammatiken inte. Termen "värdefull" används upprepade gånger av endast en högtalare, men pronomen "vi" används av båda. Andra än termen "värdefull", det finns ingen tydlig skillnad mellan de två högtalarna som det finns i Gollum / Sméagol-dialogen.

Således hänvisar "vi" till Gollum och One Ring, och inte till Gollum och Sméagol. Dialogen från De två tornen är ett undantag från regeln.

Han har en delad personlighet - Gollum och Sméagol.

Ringen varvade den ursprungliga fina hobbiten Sméagol i den onda Gollum. De två olika personligheterna står i konflikt för kontroll.

Det är för att han har spenderat så länge med ringen och har lyssnat på sina mörka viskningar till den punkt som han har förkroppat med personlighet och individualitet. Vi hänvisar till ringen och gollum.

Jag har just tittat på något av manuset, det verkar som Nim . Smeagol hänvisar till sig själv och Gollum som "vi" för det mesta, utom i slutet av detta utdrag, där han slipper och säger mig.

Gollum å andra sidan hänvisar till paret som "oss" hela tiden.

Igen:

Det är uppenbart att om den Precious tillhörde oss, är meningsstrukturen fel, även för Gollum / Smeagol.

Men en sista tanke. Före röra ringen ringer han till Deagol:

Så kanske var det bara hans sätt att tala till att börja med!

Jag kan erbjuda ett svar utan svar och ett svar i universum. Utanför universum svarar först: Den som bor på de brittiska öarna kan säga att det inte är ovanligt att använda termer som "oss" och "vi" för att hänvisa till sig själv. Din fru kan säga "Ge oss en kyss" (som betyder "Ge mig en kyss"); en beskyddare i en pub säger ofta "Ge oss en pint av de svarta grejerna" (vilket betyder "Ge mig en pint Guinness").

Att ersätta "vi" för "jag" är mindre vanligt, men inte ovanligt. Den brittiska monarken använder "Royal We" i officiella taler, som ett annat svar som nämns. Commoners använder det mindre ofta, men det är fortfarande inte helt oerhört. I ett något annorlunda sammanhang används det ibland också i staterna. Jag kan återkalla morgonen efter att jag tog examen från gymnasiet; Jag sov i min väns hus och vaknade skrämmande hungover från att dricka för mycket natten innan. Min väns mor öppnade gardinerna, såg mig att glida i det starka solljuset och skrattade och frågade "Hur känner vi oss idag? Lite under vädret?" Hon var inte hungover, så "vi" uppenbarligen menade "dig".

Nu för svaret i universum:

Det har inget att göra med splittrade personligheter eller Ringens effekter på honom. Det verkar som om det här är precis som han alltid talade. Smeagol hade inte en splittrad personlighet förrän han tog Ringen som sin egen. Men när Deagol först hittar ringen, vad är de första orden ur Smeagols mun?

"Give us that, Deagol, my love," said Smeagol, over his friend's shoulder. '"Why?" said Deagol. '"Because it's my birthday, my love, and I wants it"...
- The Fellowship of the Ring, Book I, Chapter 2: "The Shadow of the Past"

Detta föreslår starkt att detta bara är det sätt som Smeagol alltid talade om. Det har ingenting att göra med splittrade personligheter, eller med sig själv och ringen är sammanflätad: han pratar bara så, och han gjorde alltid. Sedan Shire är Tolkiens idealiserade vision om England före WWI, och människor i Storbritannien talar fortfarande så här ibland, så är det inte så överraskande. Gollums vana med onödigt pluraliserande ord (dvs "hobbitses") är dock mycket ovanligt; fortfarande, detta citat stöder tanken att han bara pratar så och alltid har.

Någon annan sa i sitt svar att Gollum endast använder ordet "dyrbart" för att hänvisa till Ringen - det här är felaktigt. Han hänvisar också till andra saker som "värdefulla". Du kan berätta när han pratar om ringen eftersom "P" i "Precious" är aktiverad. Om "p" inte kapitaliseras, hänvisar han till något annat som "dyrbart". Till exempel:

Now we can eat fish in peace. No, not in peace, precious. For Precious is lost; yes, lost.
-The Two Towers, Book IV, Chapter 6, "The Forbidden Pool".

HärärGollumensamochtalarförsigsjälv.Därförhänvisar"dyrbar" till sig själv, och som alltid hänvisar "dyrbar" till ringen. Tolkien hade en vana att kapitalisera ord relaterade till Sauron och / eller Ring. Se även detta citat från The Hobbit :

"...he always called himself "my precious"."
-The Hobbit, Chapter 5: "Riddles in the Dark"

Ringenes Herre, "fienden" hänvisar till några motståndare, medan "fienden" alltid refererar till Sauron. Denna passage visar också Gollums förkärlek för onödigt pluraliserande ord - han säger "Vi hatar dem" istället för "Jag / Vi hatar dem". Det finns ingen djupare förklaring här - han talar på det här sättet, för det här är det sätt han talar om. Det är verkligen så enkelt.