Fizzle i sprängämnes mening går tillbaka åtminstone till 1800-talet:

FIZZLE. A ridiculous failure. The figure is that of wet powder, which burns with a hissing noise and then goes out without producing any effect BARTLETT'S DICTIONARY OF AMERICANISMS, 1859

En tidigare betydelse kan ha informerat den här användningen:

Fizzle: A silent Fart A New English Dictionary: or, a complete collection of the most proper and significant words, commonly used in the language, John Kersey 1739

Etymonline har lite mer att säga om historien, som daterar denna oringförnuft till 1500-talet:

1530s, "to break wind without noise," probably altered from obsolete fist, from Middle English fisten "break wind" (see feisty) + frequentative suffix -le.

Förlängningen till stava och allt annat som kan förväntas ge en dramatisk effekt verkar självklart.

Det är lite svårt att söka efter tidigare källor, eftersom OCR inte hanterar long s ( s ), förvirrar det med f . Sizzle ( sizzle ) är således lätt förvirrad med fizzle ; de relaterade betydelserna gör det svårt att disambiguera.

Stavar fizzle i Avancerade Dungeons & Dragons, 2nd Edition

Som andra svar nämna , ordet fizzle kan spåras tillbaka ganska sätt, men som en Dungeons & Dragons spelperiod det är spelarens handbok (1989) för Avancerade Dungeons and Dragons, 2: a utgåvan som jag tror använder första ordet fizzle i en officiell kapacitet. På visdom om risken för stavfel sägs

Priests with low Wisdom scores run the risk of having their spells fizzle. Roll percentile dice every time the priest casts a spell; if the number rolled is less than or equal to the listed chance for spell failure, the spell is expended with absolutely no effect whatsoever. (111)

(Betona min. Sidreferens från Spelarens handbok (1995), dina sidnummer kan variera.) Med andra ord, i Dungeons & Dragons termen - så långt jag kan berätta ursprungligen - var kortskrift för vad som händer när en stavning används men gör ingenting.

[I]f the spellcaster is struck by a weapon or fails to make a saving throw before the spell is cast, the caster's concentration is disrupted. The spell is lost in a fizzle of useless energy and is wiped clean from the memory of the caster until it can be rememorized. (23)

(Betona min.) Ovanligt som jag är med turneringsscenen då kan jag inte prata om huruvida termen fizzle användes tidigare än 1989 i levande inställningar. Som personlig erfarenhet var min sista Advanced Dungeons and Dragons, andra upplagan -kampanjen för nästan två decennier sedan, och jag spelade en trollkarl i ett decennium i den kampanjen, och jag har ingen påminnelse om någon av mina PC: s avbrutna stavar fizzling -Vi använde just ordet misslyckades .

Obs! För att gå längre bort, misstänker jag att ökad popularitet av termen fizzle kommer från Magic: The Gathering hade en regel om när stavar fizzle i en av dess tidiga regelböcker. (Jag tror ca 1998 med Urza-blocket, men jag kan inte bekräfta detta.) Även om termen anses archaic nu kan den delade spelarbasen för båda Wizards of Coasts stora egenskaper inte vara ignoreras.

Termen är definitivt äldre än RPG. Används i den meningen betyder det att misslyckas, men det kan också referera till ett ljudande ljud (vilket jag kan tänka mig att en misslyckad stava skulle kunna göra).

Som Chris H säger, hänvisade termen ursprungligen till tyst farting. Enligt Oxford English Dictionary (OED), bildades det från det engelska engelska ordet FISE (som betyder "fart") + suffixet - le (förmodligen i minskar meningen). Substansen, som betyder en tyst fis, härleddes från verbet. Denna känsla av ordet (både substantiv och verb) är nu föråldrad. Det tidigaste exemplet i OED är från en bok som innehåller några engelska verb och deras franska översättningar från? 1533 ( exakt datum är osäkert ):

To fysel, uener
An Introductorie for to Lerne to Read, To Pronounce, and to Speke French Trewly

Här är ett annat tidigt exempel, från 1601:

As for Onopordon, they say if Asses eat thereof, they will fall a fizling and farting.
The historie of the vvorld: commonly called, The naturall historie of C. Plinius Secundus. Translated into English by Philemon Holland Doctor of Physicke.

Det var inte förrän på 1840-talet som ordet började användas för att innebära ett misslyckande. Definitionen som anges i OED är:

intr. (chiefly U.S. colloq.) To fail, make a fiasco, come to a lame conclusion; in U.S. College slang, to fail in a recitation or examination. Also, to fizzle away, to fizzle out.

Merriam Webster , som länkad av SevenSidedDie, ger 1840 som det datum den först intygades, men jag var kan inte hitta ett exempel så tidigt som det (för det är troligen en paywalled tidning). Jag var kan hitta flera exempel från 1844, vilket är tidigare än OED: s första citat.

Jag hittade ett exempel som publicerades i Weekly Ohio Statesman (Columbus, Ohio ), Onsdag den 17 juli 1844:

A Palpable Fizzle-out.

The Journal, after its flourish of trumpets about Mr. Bartley meeting Mr. Tod fairly trots its nag off the course last night. It did not exactly mean Mordecai—O! no! Just as though Mr. Tod would stop to meet such men of straw as might be floating on the scum of coonery, and not his opponent.

Jag hittade ett annat exempel i Cleveland Herald , torsdagen den 18 juli, 1844:

“Fizzling Out”—One of the old Sachems of “the party” here, on hearing the nomination of Polk, exclaimed, “well, I never thought our party would fizzle out at the little end of so small a horn as that.”—Marietta Intelligencer.

Dessa tidningar är från Ohio, så det verkar troligt att det här var denna känsla av ordet härstammad.