Ställde han scenen i förväg så att Merry kunde använda sin Barrow-dolk för att bryta stavningen som gjorde häxkongen oåtkomlig för dödliga män?
Tom went up to the mound, and looked through the treasures. Most of these he made into a pile that glistened and sparkled on the grass. He bade them lie there 'free to all finders, birds, beasts, Elves or Men, and all kindly creatures'; for so the spell of the mound should be broken and scattered and no Wight ever come back to it....
For each of the hobbits he chose a dagger, long, leaf-shaped, and keen, of marvelous workmanship, damasked with serpent-forms in red and gold. They gleamed as he drew them from their black sheaths, wrought of some strange metal, light and strong, and set with many fiery stones. Whether by some virtue in these sheaths or because of the spell that lay on the mound, the blades seemed untouched by time, un-rusted, sharp, glittering in the sun.
'Old knives are long enough as swords for hobbit-people,' he said. 'Sharp blades are good to have, if Shire-folk go walking, east, south, or far away into dark and danger.' Then he told them that these blades were forged many long years ago by Men of Westernesse: they were foes of the Dark Lord, but they were overcome by the evil king of Carn Dûm in the Land of Angmar.
'Few now remember them,' Tom murmured, 'yet still some go wandering, sons of forgotten kings walking in loneliness, guarding from evil things folk that are heedless.'
The hobbits did not understand his words, but as he spoke they had a vision as it were of a great expanse of years behind them, like a vast shadowy plain over which there strode shapes of Men, tall and grim with bright swords, and last came one with a star on his brow. Then the vision faded.... It was time to start again.... Their new weapons they hung on their leather belts under their jackets, feeling them very awkward, and wondering if they would be of any use. Fighting had not before occurred to any of them as one of the adventures in which their flight would land them.
Det här är en mycket intressant fråga. Till slut tror jag inte att Tom avsiktligt väcker Hobbits mot Witch King.
Från Tolkiens bokstäver # 144 (skamlöst stulit från detta underuppskattat svar)
But if you have, as it were taken 'a vow of poverty', renounced control, and take your delight in things for themselves without reference to yourself, watching, observing, and to some extent knowing, then the question of the rights and wrongs of power and control might become utterly meaningless to you, and the means of power quite valueless. It is a natural pacifist view, which always arises in the mind when there is a war.
Tom är en opartisk observatör. Citat i frågan förstärker denna idé:
'Old knives are long enough as swords for hobbit-people,' he said. 'Sharp blades are good to have, if Shire-folk go walking, east, south, or far away into dark and danger.'
Han säger att det är en bra idé att vara beväpnad och att dessa knivar kommer att fungera. Det finns ingen dom endast observation.
'Few now remember them,' Tom murmured, 'yet still some go wandering, sons of forgotten kings walking in loneliness, guarding from evil things folk that are heedless.'
Återigen, ren observation, om än subtil föreshadowing till Aragorn som gör ett liknande uttalande.
Man kan argumentera för att Tom känner till de svarta ryttarnas karaktär efter hobbitsna, och han känner till vapenens natur. Att kräva:
...then the question of the rights and wrongs of power and control might become utterly meaningless to you, and the means of power quite valueless.
Tom är så långt bort / isolerad från omvärlden, det skulle inte ens uppstå för honom att han kunde påverka resultatet på ett eller annat sätt.
Ser ut som om du tring för att läsa mer in i det än det finns. Hobbiterna förföljs av Nazgul, en av de få vapen som kan skada dem är ett blad av Westernesse eller Elvish smidning så det var perfekt för Tom att ge dem de vapen han gjorde, också ha i åtanke att de aldrig hade förväntat sig slåss någon, och hade inga vapen alls till att börja med.
I Silmarillion, efter att häxkungen släppt angmarens förstörelse, gör Glorfindel en profetia att han inte skulle möta sin död på människans hand. Liksom många profetier vad det verkar säga är inte vad det betyder. Man trodde att ingen av fria människor (människa, elva, dvärg, etc.) skulle kunna döda honom och därmed hans tanke att han var oskadlig och det skulle ta något som att den ena ringen förstördes för att förstöra honom.
Vad profetian egentligen sade var att han inte skulle bli dödad av en man (Man), Merry bröt inte en stavning, han distraherade honom bara tillräckligt länge för att Éowyn skulle döda honom som uppfyllde profetian.
The answer is; 'Yes, Bombadil deliberately and specifically choose those Barrows weapons given to the Hobbits'. It wasn't random. By his own comments, he states explicitly that he knew what those blades were, who made them, what they were designed to do and what magic was woven into them. He also shows that he knew what the Hobbits were up to and where they were going. With that in mind he carefully picked through the weapons from the Barrow and selected those very specific blades to arm them with. He even told them what the blades were for. You can't get more clear than this.
Enligt Tolkiens universum anses äldre vara starkare, klokare och kraftfullare och med alla konton är Tom äldsta. Han låg långt ifrån början sedan han begränsade sig till ett litet område inte långt från Buckland.
Hans kunskaper om mellersta jordens historia och lore varierade också långt och brett. Mycket troligt överlägsen varje levande varelse som han visade när han pratade med Hobbitsna om västerns blad. Han berättade för dem att bladen smidda för många år sedan av Westernesse män och att de var fiender från den mörka herren, men de blev övervunna av den onda kungen av Carn Dûm i Angmarlandet.But you are young and I am old. Eldest, that’s what I am. Mark my words, my friends: Tom was here before the river and the trees; Tom remembers the first raindrop and the first acorn. He made paths before the Big People, and saw the little People arriving. He was here before the Kings and the graves and the Barrow-wights. When the Elves passed westward, Tom was here already, before the seas were bent. He knew the dark under the stars when it was fearless – before the Dark Lord came from Outside.
'Few now remember them,' Tom murmured, 'yet still some go wandering, sons of forgotten kings walking in loneliness, guarding from evil things folk that are heedless.' Even Aragorn points out that the blades they were given were “wound about with spells for the bane of Mordor”.
Bombadil var medveten om vad Hobbitsna är upp till så han beväpnade dem med de enda vapen som lämnades i mitten av jorden som skulle hjälpa dem i den uppgiften.
Han förväntade sig faktiskt Hobbits och hade till och med förberett boende för dem:
In an understated way, Tolkien makes it clear that Tom’s meeting and rescue of the hobbits was not a chance encounter. Tom clearly expected the four hobbits—though we are not told how he knew they were coming. It’s clear that Tom expected them because, on the hobbits’ first night in his house, Tom takes them to their guest bedroom, opens the door—and there are four beds already made up and waiting for them, with a pair of slippers beside each bed. Even before their arrival, Tom had prepared a place for each hobbit.
Genom dessa handlingar visar han sig att han är fullt medveten om vad som händer utanför sitt självpålagda territorium. Han var också väl medveten om One Ring, vad det var, vem gjorde det och varför.
Then Tom suddenly commands, “Show me the precious Ring!” Frodo, to his astonishment, finds Tom’s command irresistible: he takes out the Ring and hands it over. Tom puts it on and nothing happens. He makes the ring disappear and laughs but then returns it to Frodo.
Frodo decides to play his own trick and puts the ring on his own finger. Although invisible to all the others, Bombadil says to Frodo, “Hey! Come Frodo, there! Where be you a-going? Old Tom Bombadil's not as blind as that yet. Take off your golden ring! Your hand's more fair without it”
För honom var ringen ful och "orättvis".
Sammanfattningsvis; Bombadil spelade uppenbarligen en aktiv men medvetet passiv roll i alla händelser som följde. Ett slags "att hjälpa utan att hjälpa" så att säga. Han gav dem medvetet de verktyg som var nödvändiga för att uppnå sin uppgift, men gav slutligen upp till dem att använda dessa verktyg för att lyckas.
Vi är faktiskt berättade hur Tom visste att hobbitsna kom, men inte när. Tom säger att han hörde träden sjunga om 4 hobbits, men när det var medan han samlade Lilly pads, eller tidigare, vet vi inte. Om han hörde träden innan Tom gick ut, kunde Tom ha förberett rummet, men kanske Goldberry hörde träden också, eller Tom berättade för henne innan han gick ut, vi vet inte.
Läs andra frågor om taggar tolkiens-legendarium the-lord-of-the-rings the-fellowship-of-the-ring tom-bombadil Kärlek och kompatibilitet Skor Gear 12 Stjärntecken Grunderna