Måste du vara väl känd i Mighty Mouse för att förstå Andy Kaufmans beryktade SNL-skit?

33

Andy Kaufman gjorde en skit på premiärversionen av Saturday Night Live den 11 oktober 1975. Kaufman var nästan okänd då. Detta var före hans Taxi berömmelse och hans andra ökända shenanigans.

                            

VissakännerattdettaskitochKaufmansjälvvarenslagsgenialkomedi.

The genius of Andy Kaufman is what happens at 30 seconds into the performance. Andy knows the crux of his bit—pretending to sing “Here I come to save the day!”

källa

Det var också en bok med titeln "Är den här mannen ett geni"

Det finns uppenbarligen några som tror att Andy Kaufmans komedi (som innehåller denna skit) var geni. Det är känt i populärkultur som en av Andy Kaufmans mest kända skits .

Jag är ett stort fan av Saturday Night Live och jag älskar komedin på den showen. Jag har svårt att förstå det här skitets geni och komedi. Jag förstår att Andy Kaufman hade ett obskyrligt sätt att göra vad han ansåg komedi och han var inte helt uppskattad förrän efter hans död, men den skiten fick fortfarande skratt och uppskattning från publiken som det hände.

Finns det någon typ av Mighty Mouse-referens som du måste vara medveten om att fullt ut uppskatta detta skit? Finns det något slags inre skämt som händer under denna skit som bara vissa människor kan förstå?

    
uppsättning steelersquirrel 19.01.2018 18:02

2 svar

48

Nej ... Jag tror inte det.

Som du sa var Kaufmans humor helt annorlunda än de flesta andra människor.

Här är "skämt" det faktum att Kaufmans "roll" är mycket specifik .

Den enda handling han gör är när orden ...

Here I come to save the day!

... hörs.

Resten ligger i hans anticpation av linjen som kommer, hans förberedelse för sin prestation och hans gusto under sitt ett jobb .

Resten är ren prestanda i vakuumet.

Han kunde ha gjort det här till ganska mycket någon sång .... och det är därför det är geni .

Här är något som täcker det ... som jag hittade efter skrev jag ovanstående ..

Andy takes the stage at Saturday Night Live’s Studio 8H and starts the audio recording of the song. Watch how he waits a beat. Then, listen carefully—the first laughs start at about 10 seconds in, and on first viewing, or even second viewing, it feels like Andy hasn’t done anything to earn the laughs—yet. No performer goes on stage and does nothing, but that’s exactly what Andy does. Just watch. He stands there. The song plays. He waits. The audience waits.

But really, Andy was doing something. He was a master of subtle facial expressions: Notice how he switches from blinking his eyes rapidly to holding long periods of focused eye contact. Notice how he looks confused, which confuses the audience, which is exactly what Andy wants. Look at Andy twitching; his fingers curl and stretch, back and forth, by his side. He’s uncomfortable, nervous, like it was his first time on stage. This helps Andy’s performance, because at 15 seconds in, when he pretends to sing the first “Here I come to save the day!” the surge of laughter breaks the pent-up tension he built up in the room.

The genius of Andy Kaufman is what happens at 30 seconds into the performance. Andy knows the crux of his bit—pretending to sing “Here I come to save the day!”—is now given away. Andy was a master of comedic timing. He knows he needs to rebuild the tension of the performance to deliver more laughs. So to do this, watch how Andy briefly lifts his head and opens his mouth to make it seem like he’s about to sing again, but then puts his head down in shame after he realizes, and the audience realizes, that it’s the wrong part of the song. It’s perfectly timed, obviously rehearsed. During a single performance, Andy invoked from the audience not just laughter during his singing, but also confusion, frustration, and wonder at everything that happened in between.

source

    
svaret ges 19.01.2018 18:13
1

Du behöver inte behöva veta något om MM, men ... kulturella sammanhang hjälper alltid i humor. I det här fallet är det att MM var en amerikansk 1950-talshelttecknad, och hade därmed en lämplig hjältemusik.

Han valde denna sången för att arbeta med sin magi, eftersom den är dramatisk. Han kunde ha valt andra sånger, men en ängslig folksång av en misslyckad poet skulle inte ha den riktiga kontrasten mot hans bumbling.

    
svaret ges 21.01.2018 02:54