En "berättare" av en film

6

Fråga

Använd teoretikerna av bio begreppet "berättare" i den meningen som den hypotetiska personen presenterar filmen, och om ja, vilka är några av de kända och vad är de verk där de gör det?

Bakgrund

Jag hänvisar till konceptet som används i denna kommentar av en av våra medlemmar i det här inlägget . (Se kommentarer till svaret.)

Sure, Caligari is another good example (and also an early example of an unreliable narrator)

Det ser ut som det koncept vi känner till från litterär kritik. (I en roman kan vi till exempel alltid skilja en berättare från karaktären eller författaren. Han är den hypotetiska personen som "berättar" alla meningar som utgör romanen. Om berättaren också är en karaktär, som i t.ex. < em> David Copperfield , det är ett andra jobb för honom. Berättaren kommer förmodligen att säga "Ja, allt hände precis som jag sa", om du frågade, medan författaren säger "Vad menar du? en roman. ")

Hur som helst kan det finnas vissa (kanske begränsade) möjligheter att använda en hypotetisk presentatör för att analysera en film på ungefär samma sätt som en berättare används för romaner etc.

Observera att berättaren till en film i vår mening inte skulle vara samma sak som en tyst filmorator .

    
uppsättning Catomic 28.10.2015 12:06

1 svar

3

Jag vet inte om de kan kallas teoretiker av bio. För mig mäster dessa två personer hantverket (minst i skrivande stund).

John Truby kallar den här personen "storyteller". Det kan vara en av karaktärerna eller inte. I "The Anatomy of Story", säger han:

"The storyteller is one of the most misused of all techniques, because most writers don't know the implications of the storyteller or its true value.

The vast majority of popular stories in movies, novels and plays don't use a recognizable storyteller. They are linear stories told by an omniscient storyteller. Someone is telling the story, but the audience doesn't know who and doesn't care. These stories are almost always fast, with a strong, single desire line and a big plot.

A storyteller is someone who recounts a character's actions, either in the first person -- talking about himself -- or in the third person -- talking about someone else. Using a recognizable storyteller allows you greater complexity and subtlety. Stated simply, a storyteller lets you present the actions of the hero along with commentary on those actions.

(...)

A storyteller also lets the audience hear the voice of the character who is doing the telling. People bandy about the term "voice" all the time, as if it were some golden key to great storytelling. When we talk about letting the audience hear the character's voice, we are really putting the audience in the character's mind, right now as he speaks. It is a mind expressed in the most precise and unique way possible, which is what the character talks about and how he says it. Being in the character's mind implies that this is a real person, with prejudices, blind spots, and lies, even when he isn't aware of them himself. This character may or may not be trying to tell the truth to the audience, but whatever truth comes out will be highly subjective. This is not the word of God or an omniscient narrator."

Robert McKee kallar honom "berättare" eller "voice-over". Robert McKee föredrar att visa istället för att berätta, och att skära det som kan skäras, efter principen "mindre är mer".

McKee säger i "Story":

"Voice-over narration is yet another way to divulge exposition. Like the Flashback, it's done well or ill. The test of narration is this: Ask yourself, "If I were to strip the voice-over out of my screenplay, would the story still be well told?" If the answer is yes ... keep it in. Generally, the principle "Less is more" applies: the more economical the technique, the more impact it has. Therefore, anything that can be cut should be cut. There are, however, exceptions. If narration can be removed and the story still stands on its feet well told, then you've probably used narration for the only good reason -- as counterpoint.

Counterpoint narration is Woody Allen's great gift. If we were to cut the voice-over from HANNA AND HER SISTERS or HUSBANDS AND WIVES his stories would still be lucid and effective. But why would we? His narration offers wit, ironies, and insights that can't be done any other way. Voice-over to add nonnarrative counterpoint can be delightful.

Du kan hitta dem här: Robert McKee och John Truby

Exempel:

  • Cinema Paradiso,
  • The Shawshank Redemption,
  • Darkness Heart (med tre berättare),
  • Det är ett underbart liv,
  • The Great Gatsby,
  • De vanliga misstänkta.

Jag hoppas kunna förstå din fråga bra.

    
svaret ges 30.10.2015 00:18