Var Gandalf på väg eller hade landet ändrats på vägen till Moria?

12

I Ringbandets Sammanslutning, Kapitel 4. En resa i mörkret, som fellowshipen just har besegrats av freakblizzard på Redhorn Gate, har Gandalf svårt att lokalisera strömmen (Sirannon) "som sprang ut ur klippens fötter nära där dörrarna [av Moria] hade stått " Det finns inget omnämnande av en egentlig flodbädd i det "fria landet av röda stenar".

Om tillfälligt Gandalfs närmaste ofelbarhet i de flesta saker (och visst de som reser) tillfälligt undanröjs, kan det vara möjligt att hans vilseledande har varit ett trick av Saruman?

Om Gandalf däremot inte var vilseledande och de verkligen reser där floden tidigare hade kört, är det möjligt att mer än bara dammningen av Sirannon bidrog till den möjliga förändringen av landet i den mellanliggande år? Medan texten anger "ström" och inte "flod" och därför, förmodligen i mindre skala än en flod, med mindre erosion etc., verkar det fortfarande rimligt att vissa topografiska egenskaper fortfarande skulle vara närvarande, som tyder på ( tidigare) existens av en ström.

När de äntligen hittar strömmen (eller resterna av det) är det en "djup och smal kanal ... tom och tyst ..." Så, i det här läget har åtminstone strömmen bevis på en kanal, även om detta kan ha varit av dvärgframställning, snarare än på grund av en naturlig effekt, såsom erosion.

Gimli now walked ahead by the wizard's side, so eager was he to come to Moria. Together they led the Company back towards the mountains. The only road of old to Moria from the west had lain along the course of a stream, the Sirannon, that ran out from the feet of the cliffs near where the doors had stood. But either Gandalf was astray, or else the land had changed in recent years; for he did not strike the stream where he looked to find it, only a few miles southwards from their start.

The morning was passing towards noon, and still the Company wandered and scrambled in a barren country of red stones. Nowhere could they see any gleam of water or hear any sound of it. All was bleak and dry. Their hearts sank. They saw no living thing, and not a bird was in the sky; but what the night would bring, if it caught them in that lost land, none of them cared to think.

Suddenly Gimli, who had pressed on ahead, called back to them. He was standing on a knoll and pointing to the right. Hurrying up they saw below them a deep and narrow channel. It was empty and silent, and hardly a trickle of water flowed among the brown and red-stained stones of its bed; but on the near side there was a path, much broken and decayed, that wound its way among the ruined walls and paving-stones of an ancient highroad. ‘Ah! Here it is at last! ' said Gandalf. 'This is where the stream ran: Sirannon, the Gate-stream, they used to call it. But what has happened to the water, I cannot guess; it used to be swift and noisy. Come! We must hurry on. We are late.'

När det gäller möjligheten att Gandalf blir vilseled, har vi också detta citat av Aragorn (Fellowship of the Ring, bok 2, kapitel 4 - En resa i mörkret):

'Do not be afraid!' said Aragorn. There was a pause longer than usual, and Gandalf and Gimli were whispering together; the others were crowded behind, waiting anxiously. 'Do not be afraid! I have been with him on many a journey, if never on one so dark; and there are tales of Rivendell of greater deeds of his than any that I have seen. He will not go astray-if there is any path to find. He has led us in here against our fears, but he will lead us out again, at whatever cost to himself. He is surer of finding the way home in a blind night than the cats of Queen Beruthiel.'

Även om det kan sägas att syftet med Aragorns tal var att stärka gemenskapens andar, var Aragorns ord sällan av frivolitet. I stället för att vara en prosaisk pep-talk efter ett mode, bekräftar Aragorn här Gandalfs sanna natur, genom ögonvittnesbokföring, som de var.

    
uppsättning buck1112 20.04.2018 23:29

2 svar

16

Gandalf hade inte passerat på det sättet innan

Det enda kontot av Gandalfs första resa genom Moria verkar vara när han gick på jakt efter Thrain. Så långt jag kunde hitta, verkar konsensus vara att han passerade från östporten genom till västporten (kanske för att han hade varit genom västporten, hade han känt gåtan). Om vi kan anta det för att vara sant, skulle Gandalf ha sett Sirannon men inte följt vägen från strömmen till Redhorn.

'Good, Gimli!' said Gandalf. 'You encourage me. We will seek the hidden doors together. And we will come through. In the ruins of the Dwarves, a dwarf's head will be less easy to bewilder than Elves or Men or Hobbits. Yet it will not be the first time that I have been to Moria. I sought there long for Thráin son of Thrór after he was lost. I passed through, and I came out again alive!'
Fellowship of the Ring Book II Chapter 4: "A Journey in the Dark"

"Then what was the use of bringing us to this accursed spot? [...] How could that be if you did not know how to enter?" Gandalf says "[...] I did not enter this way. I came from the East."
ibid. (Thanks to @NicolaTalbot for finding the quote!)

I ovanstående Gandalf säger de att "söka de dolda dörrarna tillsammans". Detta tycks föreslå att han aldrig var riktigt medveten om den exakta platsen, men efter att ha lämnat västporten under sin första passage, visste han att Sirannon gick ut i västporten och fortsatte väst. Återigen hade Gandalf inte behövt söka efter Redhorn efter att ha passerat västporten, eftersom det inte skulle ha lett honom till Thrain.

    
svaret ges 20.04.2018 23:52
9

Gandalf var vilseledande.

Det här kanske skulle ha varit eftersom landet hade förändrats något, men jag ser inga bevis för detta. Det finns säkert ingen uppenbar anledning att misstänka Sarumans inflytande.

Du har redan citerat nyckelpunkten:

Hurrying up they saw below them a deep and narrow channel. [...] on the near side there was a path, much broken and decayed, that wound its way among the ruined walls and paving-stones of an ancient highroad.

De letade efter vad jag skulle kalla en flod med en gammal väg bredvid den; de hittade en flodbädd med en gammal stig bredvid den. Det gör det klart att de hade hittat det landmärke de letade efter, så att det var några miles söder om var de förväntat sig hitta dem, såg de på fel ställe för att börja med.

... självklart, i ett stort, barskt land som det som beskrivs, skulle det knappast vara svårt att vara några miles bort från din avsedda väg, särskilt eftersom det så vitt vi vet hade det varit den bästa delen av tvåhundra år sedan Gandalf senast passerade det sätt. Edlothiad har redan påpekat att Gandalf var känt för att vara något glömskt, och jag tror att en sådan mindre desorientering efter en så lång tid lätt kan förstås och förlåtas.

En punkt som förvirrade mig först och kan ha förvirrat dig: i min del av världen, åtminstone ordet " ström " används numera för tillfället en mycket liten flod som en bäck eller en bäck, men den formella betydelsen är en flytande vattenkropp av vilken storlek som helst. Det verkar som om endast en särskilt stor ström, en stor nog eller nästan stor nog att navigera, traditionellt kallades en flod. Gate-strömmen "brukade vara stor och högljudd" så det var tydligt tillräckligt stor för att vara vad jag skulle kalla en flod, men kanske inte tillräckligt stor i den traditionella betydelsen av det ord som Tolkein skulle ha varit mest bekant.

Det bör också noteras att de letade efter en flod, inte en flodbädd, och förväntas kunna se och / eller höra den på något avstånd. De kanske har funnit det lättare, eller åtminstone varit mindre förvånade och upprörda av hur lång tid det tog dem att göra det om de redan visste att floden hade torkat upp. Detta kan innebära att de ursprungligen trodde sig vara längre bort från sin avsedda väg än vad de egentligen var.

    
svaret ges 20.04.2018 23:55