Även om den demonen hade den dockan, kan den flytta runt i huset utan att behöva en bärare. Det är precis som en ande, en dålig, som kan röra sig utan att behöva en fysisk sak. Vi har sett det här i berättelsen berättad av Esther, mor till Annabelle (Bee).
Esther: She wanted permission to move into the doll so she could be with us forever. We said yes, and that's when it became stronger. Soon, we could actually see her. Only in fleeting glimpses, but it was enough. Our beloved Bee, our darling. Even though I couldn't hold her, it was comforting to have the buzz of activity again.
Här i denna historia kan Annabelle (dvs demonen) ses som rörande. Den dockan var bara ett tillfälligt hus (om det inte är en själ) för den demonen. Därför var det inte lösningen alls att låsa bort det. Det var fäst på dockan så hårt att det inte kunde separeras, varför dockan var låst och demonen kom i viloläge.
Det blev vaknat efter att känna närvaron av unga tjejer i huset och började leta efter den svagaste medlemmen, som tydligen var Janice. Därför började den kasta anteckningar som den tid då den bad Mullins att flytta in i dockan.