Alla av en viss ålder får skicka ett meddelande till yngre jaget; vissa barn får inte meddelanden

9

Jag läste detta ganska nyligen under de senaste 5 åren. Ett sätt att skicka meddelanden till det förflutna upptäcktes, och regeringen bestämde att det skulle vara tillgängligt för alla i begränsad form. Den samhälleliga effekten var att alla fick en chans att skicka ett meddelande till det förflutna, till sig själva; Enligt konventionen skickade du den när du var 40 (30? 50?) till när du tog ut gymnasiet. Synpunkterna var en rådgivare, som aldrig fått ett meddelande från sig själv och som rådde de få barnen som inte fick meddelanden.

Vissa människor får inte meddelanden eftersom de väljer att inte skicka dem. Andra får inte meddelanden eftersom de inte överlever till 40 år. Det var också diskussion om huruvida ditt meddelande skulle kunna ändra ditt förflutna och därmed starta en ny tidslinje där du inte skickade det meddelandet (eller något meddelande alls).

    
uppsättning Ross Presser 25.02.2016 15:38

1 svar

7

Historien är "Red Letter Day" , av Kristine Kathryn Rusch. Jag hade läst den som en del av Mammoth Book of Time Travel SF .

Alla får skicka ett meddelande när de når en viss ålder (det var 50, inte 40):

...the federal government came up with a compromise.

Everyone would get one free opportunity for time travel – not that they could actually go back and see the crucifixion or the Battle of Gettysburg – but that they could travel back in their own lives.

The possibility for massive change was so great, however, that the time travel had to be strictly controlled. All the regulations in the world wouldn’t stop someone who stood in Freedom Hall in July of 1776 from telling the Founding Fathers what they had wrought.

So the compromise got narrower and narrower (with the subtext being that the masses couldn’t be trusted with something as powerful as the ability to travel through time), and it finally became Red Letter Day, with all its rules and regulations. You’d have the ability to touch your own life without ever really leaving it. You’d reach back into your own past and reassure yourself, or put something right.

Om du inte överlever, skickar du inte ett meddelande:

Twenty-nine of my students died within the decade. Twenty-nine.

Och vissa väljer att inte skicka en:

The thirtieth was like me, someone who has not a clue why her future self failed to write her a letter.

Synpunkterna är en rådgivare:

And somehow – now – it’s my job to keep those hopes alive.

    
svaret ges 25.02.2016 17:00