Varför kämpar folk inte över religion i universum av en sång av is och eld, som de gör i vårt?

9
Hur kommer det i en värld som kan beskrivas som barbarisk och grym och ganska mycket lik de medeltida åldrarna i vårt universum, människor som ber för de gamla gudarna och de nya gudarna är bra med det, medan de delar vår törst efter strid över andra saker som tillhör två gamla hus som var involverade i fejder över enkla saker?

Bortsett från följeslagare av ljusets herre R'hllor (att om du frågar mig är en tydlig parallell med islam när den delar sitt ursprung från öst och de radikala anhängarna), lever alla andra religioner i fred och vi känner inte ens diskrimineringen av religion mellan människor.

Jag kommer att försöka omformulera frågan för att vara mer exakt: finns det några nämnanden om tidigare fejder i Westeros över religioner och trosuppfattningar?

    
uppsättning yondaime008 21.01.2015 15:29

3 svar

15

Ingen av de två stora religionerna i Westeros har en stark tonvikt på proselytisering. Troen på de gamla gudarna hålls av nordens folk och de som ligger utanför muren. Det är något givet eftersom det för praktiska ändamål har Weirwood-träden varit där i 6000 år. Eftersom tron är knuten till träden, finns det ingen motivation att utöka tron utöver de områden där träden växer.

De nya gudarna importeras från Essos, men det var också några tusen år sedan. Det verkar inte vara några bevis i Septims kanon som ordineras som missionärer och försöker att gå norrut för att omvandla nordmännen till de nya gudarna.

Övergripande är attityden gentemot religionen mer likadan som den förkristna antika närheten och den förkristna världen i allmänhet. När du träffade en fiende som hade en annan tro, var det dina gudar mot deras. Din framgång på slagfältet var direkt knuten till framgången för dina gudar. När du gjorde fred, blandade tron vissa trodde på några gudar, vissa trodde på andra, och det var inte en stor fråga (förutom några få "avundsjuka" gudar).

Under den medeltida europeiska eran ledde de politiska motivationerna den katolska kyrkan till krig mot handelsvägarna på Medelhavets östra kust. Detta land var värdefullt för det babyloniska imperiet, och det assyriska imperiet, och till Alexander den stora och ptolemyerna och seleuciderna. Kyrkan använde sig av att befria det heliga landet från hedningarna och kätterarna för att få tillgång till handelsvägarna.

Westeros politik är i viss mån skild från folkets religion. De västra, södra och östra domänerna följer Guds sju ansikten, liksom kongens landning. Det skulle inte vara effektivt för en Lannister att försöka rallystödja mot en Tyrell under de sju bannern, eftersom båda sidor är trofasta. Det kan vara möjligt för de södra domänerna att förena under de sju och marsch norra för att skära ned alla Weirwoods och utrota tron på de gamla gudarna, men ingen verkar motiverad att göra det.

Uttrycket av bön "de gamla gudarna och det nya" talas av många människor på olika platser lite mer hängiven än andra. Det visar den underliggande känslan hos de flesta människor är att de kommer att följa gudar så länge de ger personen vad han eller hon ber om och i desperata tider är det endera eller båda som är acceptabla. Det kan nästan sägas att alla Westeros är en religion i övergången mellan de gamla gudarna och det nya, och att nästan alla tror på båda, bara i varierande grad.

    
svaret ges 21.01.2015 16:46
12

Det finns definitivt nämnder av fejder över religiösa frågor bortsett från aktiviteterna från R'hllors anhängare. Det tidigaste exemplet är kriget mellan skogens barn och de första männen , som började efter det första Män skära ner de heliga växtträden. I ett annat exempel beskriver The World of Ice och Fire en direkt krig mellan trogen Militant och de tidiga Targaryen kungarna över deras tull av polygami och incest.

    
svaret ges 21.01.2015 23:28
6

De andra svaren ger redan mycket material, i min fokuserar jag på en viss konflikt: religion på järnöarna. Detta kommer från The World of Ice & Brand: Westeros otaliga historia och Thrones spelet av George RR Martin , Elio Garcia och Linda Antonsson strong>.

Järnöarna dyrkade den drunknade guden, tills Andals invaderade. Denna invasion skakade upp de befintliga kraftstrukturerna och järnöarna hamnade med en ny kung, Harras Hoare. Detta var början på en inre kamp där religion var en viktig faktor:

Archmaester Hake tells us that the kings of House Hoare were, “black of hair, black of eye, and black of heart.” Their foes claimed their blood was black as well, darkened by the “Andal taint,” for many of the early Hoare kings took maidens of that ilk to wife. True ironborn had salt water in their veins, the priests of the Drowned God proclaimed; the black-blooded Hoares were false kings, ungodly usurpers who must be cast down.

[...]

Were the kings of House Hoare truly as ungodly as these holy men proclaimed? Hake believes they were, but Archmaester Haereg takes a very different view, suggesting that the true crime of the “black-blooded” kings was neither impiety nor demon-worship, but tolerance. For it was under the Hoares that the Faith of the Andals came to the Iron Islands for the first time.

Vi ser ett stort uppror där religionen spelar en viktig roll:

Prompted by their Andal queens, these kings granted the septas and septons their protection and gave them leave to move about the islands, preaching of the Seven. The first sept on the Iron Islands was built on Great Wyk during the reign of Wulfgar Widowmaker. When his great-grandson Horgan permitted the building of another on Old Wyk, where the kingsmoots had been held of old, the entire island rose up in bloody rebellion, goaded by the priests. The sept was burned, the septon pulled to pieces, the worshippers dragged into the sea to drown, that they might regain their faith. It was in answer to this, Haereg alleges, that Horgan Hoare began to slaughter priests.

En av dessa kungers efterkommande sprang i problem när han försökte släcka några av Ironborns traditionella tullar:

His own sons were raised in the Faith, or King Harmund’s own peculiar version of it. Upon his death, the eldest of them ascended the throne. Harmund the Handsome (influenced, some say, by his Lannister mother, the Dowager Queen Lelia) announced that henceforth reavers would be hanged as pirates rather than celebrated, and formally outlawed the taking of salt wives, declaring the children of such unions to be bastards with no right of inheritance. He was considering a measure to end the practice of thralldom on the isles as well when a priest known as the Shrike began to preach against him.

Other priests took up the cry, and the lords of the isles took heed. Only the septons and their followers stood by King Harmund, and he was overthrown within a fortnight, almost bloodlessly. What followed was far from bloodless, however. The Shrike himself tore out the deposed king’s tongue, so he might never again speak “lies and blasphemies.” Harmund was blinded as well, and his nose was cut off, so “all men might see him for the monster he is.”

In his place, the lords and priests crowned his younger brother Hagon. The new king denounced the Faith, rescinded Harmund’s edicts, and expelled the septons and septas from his realm. Within a fortnight every sept in the Iron Islands was aflame.

King Hagon, soon to be known as Hagon the Heartless, even permitted the mutilation of his own mother, Queen Lelia, the Lannister “whore” who was blamed by the Shrike for turning her husband and sons away from the true god.

Denna infighting började nedgången på järnöarna, och varade tills Aegons kampanj:

Aegon the Conqueror put an end to the fighting in 2 AC when he and Balerion descended upon Great Wyk, accompanied by a vast war fleet. [...] Gathering the remaining lords of the Iron Islands together, he announced that he would allow them to choose their own lord paramount. Unsurprisingly they chose one of their own: Vickon Greyjoy, Lord Reaper of Pyke, a famous captain descended of the Grey King.

[...]

Since Aegon had accepted the Seven as his gods and been anointed by the High Septon in Oldtown, Lord Vickon allowed the septons to return to the islands once again to preach the Faith.

This angered many pious ironborn and provoked the wroth of the priests of the Drowned God, as it always had before. “Let them preach,” Lord Vickon said, when told of the unrest. “We have need of winds to fill our sails.”

Det var inte förrän Balon Greyjoy att de sju troen förlorade inflytande:

Yet even as a child, Lord Balon had burned to free the ironborn from the yoke of the Iron Throne and restore them to a place of pride and power. Once seated on the Seastone Chair, he swept away many of his lord father’s decrees, abolishing the taxes on salt wives and declaring that men taken captive in war could indeed be kept as thralls. Though he did not expel the septons, he increased the taxes on them tenfold.

    
svaret ges 28.01.2015 10:46