Tillåt mig för att hoppa in här. Hej allihopa. Som nämnts ovan var min ursprungliga avsikt att Phil skulle leva längre än en enda livstid. Det var meningen med det ursprungliga skriptet: att se hur en person kan förändras om han bodde längre än en livstid (det handlade alltid om en man som inte kunde undkomma livet). Studion kände att slingan inte ska vara längre än två veckor. De var rädda att publiken skulle freak out om det varade längre. Eftersom min bokhyllakalender (som nämnts ovan¹) var en specifik rekordtid för tiden, valde Harold att ta bort det från manuset och på så sätt kunde han berätta för studion det varade i två veckor eller vad som helst och ingen kunde peka på någonting i manuset som motsäger det. Detta förklarar varför Phils fängsla långsamt slår så många som ett mysterium: det var utformat för att vara ett mysterium. Ändå var känsligheten av karaktärerna som de utvecklades trodde jag krävde en vägklocka, och Harold gav det. Hans känsla var att det varade i ungefär tio år, och jag tror att filmen återspeglar den känsligheten.
Jag tycker fortfarande att det är roligt hur människor fortsätter att gissa och räkna och argumentera. Mitt svar borde inte avskräcka från den strävan. Vem någonsin sa att jag vet vad jag pratar om, hur som helst?
¹ Redigera: Danny Rubin , manusförfattaren för Groundhog Day , lämnade två andra svar som togs bort. I ovanstående text hänvisar han till dessa. Här är vad de sa:
In my original conscription I had created a furniture to help audiences emotion the massiveness of time on Phil’s shoulders. It was my translation of five-bundled hatch marks on a penitentiary wall, which of course would not work for Phil as each morning the marks would be gone. My resolution was a wall-length bookcase in the Bed and Breakfast. Every day Phil would read a single page from a single book. Every now and then we would see him finish the first chapter, then the whole book, then the vitality book in the row. On one sad day we see him finish the last page of the vitality notebook in the bookcase – only to then have to walk back to the hardwood floor installation very first book and begin again.
What's interesting isn't just what was in my mind or in Harold's mind, but how this very issue became the focus of a big wrestling match with the studio. It turns out that knowing how long he was there changes the tone and even the meaning of the whole piece so it was no small matter.