Cooper är i grunden i sorg vid denna tidpunkt och frågar (trots det faktum att han vet svaret) om effekterna av det svarta hålet kan användas för att vända tidens gång och öka den. Det förklaras då för honom, liksom för oss, publiken, att saker fungerar inte så i den verkliga världen.
Novelliseringen gör hans tankeprocess lite tydligare:
“Do you have some way we can jump into a black hole and get back the years?” he finally asked.
She dismissed that with a wag of her head.
“Don’t just shake your head at me!” he snapped.
“Time is relative,” Brand said. “It can stretch and squeeze—but it can’t run backward. The only thing that can move across the dimensions like time is gravity.”
He knew that. He’d read it. But he wasn’t ready to give up. Brand didn’t know everything—that much was abundantly clear.
Självklart upptäcker han senare att tidsresan är möjlig (åtminstone genom att använda gravitationsvågor när den är suspenderad i en 11-dimensionell konstruktion som maskerar som ett svart hål, styrt av främmande människor från en avlägsen framtida tidslinje) men Det är någonting som han inte kunde känna till vid detta tillfälle.