Kort berättelse om en odödlig letar efter en fru

8

På 1980-talet läste jag en historia i en antologi, och jag tror att det var relativt nytt när jag läste det. Jag skulle vilja hitta den igen, men jag minns inte något annat om författaren eller vilken typ av antologi det förekommer i.

Huvudpersonen var odödlig (eller mer sannolikt han var bara mycket långlivad, han själv visste inte säkert). Han hade varit född i romartiden, men hans tillväxt och utveckling hade stannat när han var ungefär femton, vilket låter honom se ut som en tonåring i årtusenden. (Jag tycker att historien gjorde det så att det var väldigt irriterande för honom att han hade spenderat så länge som han inte hade tagits på allvar som en vuxen, av mycket mycket, mycket yngre än han. Men jag kan förvirra detta element med Leigh Bracketts " Jewel of Bas. ")

Slutligen har han i dag nått sin mognad och söker nu en kompis. Han har träffat tre eller fyra olika kvinnor, medan hon bär olika förklädnader. Det visar sig dock att de också är samma person, även med förtäckelser och odödliga. Paret är ursprungligen extatisk, tills han upptäcker att hon bara är 400 år gammal, och de måste vänta ytterligare ett tusen år innan hon kommer att bli sexuellt mogen och kunna reproducera.

    
uppsättning Buzz 12.05.2017 04:43

1 svar

8

"Fortsätt" , en kortfattad historia av Robert Silverberg , först publicerad i Förvånande Science Fiction , maj 1956 , tillgänglig på Internetarkiv . Kanske kan en av dessa omslag ringa en klocka.

Sammanfattning från Majipoor.com :

This story presents a version of extreme longevity that's a bit different than most (Heinlein's Lazarus Long and so on). Gaius Titus Menenius was born a Roman citizen, but realized early in his life he was not like other people. He grew up very slowly, less than a tenth the speed of normal people. So it isn't until the 1950s that he becomes sexually mature and able to father children. Now all he needs is an appropriate mate.

Berättelsens slut:

"Mary?"

"What . . . Titus?"

"How old did you say you were? When were you born?" he asked.

She thought for a moment. "In 1597," she said. "I'm nearly four hundred."

He nodded, dumb with growing frustration. Only four hundred? That meant—that meant she was now the equivalent of a three-year-old child!

"When can we get married?" she repeated.

"There's no hurry," Titus said dully, letting her hand drop. "We have eleven hundred years."

    
svaret ges 12.05.2017 05:21