En man som bor i en tunnelbana stad får sitt lokala tunnelbaneståg och fortsätter att resa, stationen efter stationen, för att bara se var den går.
Ingen har någonsin gjort det här förut. Personalen på tåget (som bara var och en arbetar med en liten del av tåglinjen) är intresserad av sin resa och tillåter honom att fortsätta. Tåget passerar genom tusentals miles av kontinuerlig underjordisk stad, förorenade och murade områden, över tusentals stationer, och slutligen efter många månader eller kanske år, kommer tillbaka till var han började.
Han inser världen eller universum är alla städer, helt urbaniserade och ockuperade av människor, hela vägen till kärnan, och kan uppskatta dess diameter.
Han blir också oroad över att stadsvärlden sakta kan kväva på sitt eget giftiga avfall ... fler och fler områden blir murade och förseglade och hela civilisationen kan så småningom dö.
Såvitt jag kan komma ihåg finns inget om "himmel" eller till och med av en "yta" till en planet. Även tanken om "utanför" är frånvarande, om jag minns rätt. Det är inte klart om det är inställt på en stor konverterad planet, eller om hela universum är stad.
Det skrevs på engelska. Jag läste den på 1980-talet, och det kändes som om det kunde ha skrivits någon gång från 1930-talet till 1970-talet.
Det var nästan säkert en del av en antologi.
Jag är ganska säker på att det här är JG Ballard-berättelsen "The Concentration City", som ursprungligen publicerades som "Build-Up".
Från Wikipedia :
"The Concentration City" is set in a "city" encompassing everything in known existence to its inhabitants. The districts comprise endless streets and buildings and seemingly infinitely high and low levels, or floors, with few trees and little wildlife. Cubic space is in shortage and expensive. High speed transportation is in use, but it is implied that many people do not find the need to leave their particular area. The people do not know what lies beyond the endless urban expansion, but seem to care little, and generally assume that there are just endless levels and districts that have existed forever.
The short story follows a physics student named Franz, who devotes his time to the concept of "free space"—the idea that somewhere there must be just infinite amounts of space, a concept labelled as nonsensical by most of the other inhabitants of the city. He also wishes to develop a machine for flight—a relatively unknown theory due to the complete lack of partially open spaces.
Eventually Franz decides to travel on one of the high-speed rail coaches for as long as possible in one direction in order to discover what lies beyond the urban zoning and trying to find free space. The story ends when Franz, after ten days of travelling, realizes that the coach is travelling back in the opposite direction. When he is finally stopped by the authorities he notices the date of a calendar is unchanged from when he set forth travelling. Franz discovers that if one keeps travelling forward, one finally ends back in the same place at the same time.
Läs andra frågor om taggar story-identification short-stories Kärlek och kompatibilitet Skor Gear 12 Stjärntecken Grunderna