if ($answer_counter == 1): ?>
endif; ?>
Brödhydrering varierar mycket. Det "vanliga" brödet som använder allmängilt (vanligt) mjöl har ett förhållande mellan vatten och mjölv (hydratisering) 60-65%. Mjöl med högre proteinhalt, märkt som bröd, starkt eller höggluten, tenderar att använda 65% hydratisering. Ciabatta och rustika bröd brukar använda mer vatten än normalt. Det extra vattnet ger dem större, ojämna hål i brödets inre (kallad smulan), och leder i allmänhet till ett stigande bröd. Dessa hetta degen kallas ofta "slack" degen i bakarens parlance.
Här är ett par provhydrater från Hammelmans brödbakning:
- Baguetter med poolig, 66% hydratisering, allt brödmjöl
- Ciabatta, 73% hydratisering, allt brödmjöl
- Smärta Rustique (rustikt bröd), 69% hydratisering, allt brödmjöl
- Landbröd, 68% hydrering, allt brödmjöl
- Rostad potatisbröd, 61% hydratisering, 85% brödmjöl / 15% helmjöl / 25% rostad potatis
- Hela vetebröd, 68% hydratisering, 50/50 helvete och brödmjöl
- Semolina (Durum) bröd, 62% hydrering, 50/50 durum och brödmjöl
Det är ganska möjligt att göra ett bröd med ännu högre vatteninnehåll, om man är en skicklig bagare. Våtare bröd (70% hydrering och uppåt) kan i allmänhet inte handknådas normalt och kräver en mekanisk mixer, sträckt och knäppt knådning med en spatel eller autolys. Autolys är när man blandar vatten och mjöl innan man tillsätter jäst och sedan låter det sitta. Detta gör att enzymer i mjölet kan utveckla gluten innan stigningen börjar, och kan komplettera eller ersätta vanlig knådning.
Ett annat tillvägagångssätt, kallat dubbelhydrering , är att tillsätta enbart en del av vattnet före knådning. Detta gör att du kan kneda brödet för att utveckla glutenstrukturen innan den blir för våt att knä.
För extremt våta bröd kan dessa metoder kombineras. Jag ser just nu på ett dubbelhydratiserande, mekaniskt blandat, autolyserat, pooligt användande ciabattacept som sitter vid 76% hydratisering.