Earliest användning av relativitet i SF?

Förmodligen långt från tidigast, men Robert H. Wilson s novelette "Out Around Rigel" , först publicerad i Andrande historier , december 1931 (tillgänglig på Internetarkiv ) och tillgängligt i en Project Gutenberg etext , är en berömd klassiker. Det är historien om en gammal rymdfarare för rymden:

Even from afar off, I could see that it was desolate. Visible now that the water had gone down, the pillars supporting it rose gaunt and skeletal. Towers had fallen in, and the gleaming white was dimmed. It was a city of the dead, under an Earth leprous-looking with black spots where the clouds apparently had parted.

I came nearer to Nardos and the bridge, nearer to the spot where I had last seen Kelvar. Below the old water level, the columns showed a greenish stain, and half-way out the whole structure had fallen in a great gap. I reached the land terminus of the span, still glorious and almost beautiful in its ruins. Whole blocks of stone had fallen to the sand, and the adamantine pillars were cracked and crumbling with the erosion of ages.

Then I knew.

In our argument as to the possible speed of the Comet, Garth and I had both been right. In our reference frame, the vessel had put on an incredible velocity, and covered the nine-hundred-odd light-years around Rigel in six months. But from the viewpoint of the moon, it had been unable to attain a velocity greater than that of light. As the accelerating energy pressed the vessel's speed closer and closer toward that limiting velocity, the mass of the ship and of its contents had increased toward infinity. And trying to move laboriously with such vast mass, our clocks and bodies had been slowed down until to our leaden minds a year of moon time became equivalent to several hours.

The Comet had attained an average velocity of perhaps 175,000 miles per second, and the voyage that seemed to me six months had taken a thousand years. A thousand years! The words went ringing through my brain. Kelvar had been dead for a thousand years. I was alone in a world uninhabited for centuries.

I threw myself down and battered my head in the sand.

Ett par möjligheter:

• " Tachypomp " av Edward Page Mitchell (1873) är i stor del en fiktiv exponering av Galileisk relativitet (så skiljaktig från Einsteins speciella eller allmänna relativitet, så jag är inte säker på att det räknas ).

• Mr. Tompkins in Wonderland av George Gamow (1940) handlar om vad vi skulle se om vår värld var i en skala där relativitet och kvantmekanik var omedelbart relevant.

  Mr Tompkins' adventures begin when he chooses to spend the afternoon of a day's holiday attending a lecture on the theory of relativity. The lecture proves less comprehensible than he had hoped and he drifts off to sleep and enters a dream world in which the speed of light is a mere 10 miles an hour. This becomes apparent to him through the fact that passing cyclists are subject to a noticeable Lorentz-Fitzgerald contraction.

Space Skylark E.E. Smith Fantastiska historier 1928.

Kapitel VI

"Not very much. Our figures show that with this four-hundred-pound bar"—pointing to the copper cylinder in the exact center of the inner sphere—"we could develop not only the velocity of light, but an acceleration equal to that velocity, were it not for the increase in mass at high velocities, as shown by Einstein and others. We can't go very fast near the earth, of course, as the friction of the air would melt the whole works in a few minutes. Until we get out of the atmosphere our speed will be limited by the ability of steel to withstand melting by the friction of the air to somewhere in the neighborhood of four or five thousand miles per hour, but out in space we can develop any speed we wish, up to that of light as a limit." Blockquote

[1] länk

Detta är från den ursprungliga 1928-versionen, inte senare revisioner. Det är den första hänvisningen till Einstein jag hittade medan skimming genom den.

Kapitel VIII

"About three hundred and fifty million miles," he stated. "Clear out of our solar system already, and from the distance covered he must have had a constant acceleration so as to approximate the velocity of light, and he is still going with full...."

"But nothing can possibly go that fast, Mart, it's impossible. How about Einstein's theory?"

"That is a theory, this measurement of distance is a fact, as you know from our tests."

"That's right. Another good theory gone to pot. But how do you account for his distance? D'you suppose he's lost control?"

[1] länk

Citat fungerar inte rätt.

Den "svarta stjärnan" i ett senare kapitel kan bara vara en utbränd och död stjärna eller det kan vara en tidig version av en neutronstjärna eller ett svart hål.

Berättelsen 1907 "Wie der Teufel den Professor holte" av Kurd Lasswitz, som publicerades på engelska år 1953 som "När djävulen tog professorn", kretsar kring idén om ett universum där 3D-rymden är krökt och ändlig, i likhet med 2D-ytan på en sfär; boken SF: Den andra sidan av realismen har en sammanfattning på sid. 300, tillgänglig på Google böcker här :

The first of these is the familiar bargain with the devil, who takes a professor on a tour of the universe in a vessel that exceeds the speed of light. The professor is a mathematician and suspects that the universe is curved, as it actually proves to be. So the voyagers circumnavigate the universe after a flight of several billion light-years.

Det här faller mer i kategorin för att förutse en aspekt av relativitet snarare än att utnyttja teorin, för Einstein hade 1907 ännu inte publicerat sin generella relativitetsteori med krökt spacetime.

Söka efter "relativitet" i referensboken Science-Fiction: The Early Years på google böcker , den tidigaste historien jag fann som verkade tydligt inspirerad av Einsteins relativitet var "Inte i våra stjärnor" ( 1923 ) av Conrad Arthur Skinner pseudonym Michael Maurice), med handlingen skisserad på sidorna 485-486 referens, och sade att vara "en roman om fri vilja och predestination, men berättade i en udda blandning av komedi av manners, mordmysteri och spekulationer om Einsteinian rymdtid". Tydligen innebär det en fantasifull premiss där vissa meteorer "störa jordens bana och därmed påverka dess situation i tid", vilket medför att ett tecken har blinkar av framtidsvisioner.

Jag sökte också uppföljningsreferensen Science-Fiction: Gernsback Years , och den första historien som jag fann som innehöll ett element från relativitet på ett rimligt korrekt sätt var "The Fitzgerald Contraction" av Miles Breuer, publicerad i januari 1930 -frågan av < em> Science Wonder Stories , sammanfattningen är på pp. 30-31 av referensen och om du vill läsa hela berättelsen har den frågan skannats och publicerats på archive.org här . Titeln är baserad på ett relativitetselement som ibland kallas Lorentz-Fitzgerald-sammandragning som fysiker använder som en synonym för längdkontraktion i relativitet, även om berättelsen faktiskt handlar om ett annat relativitetselement, tidsförlängning (kanske författaren felaktigt antog det kan inte bara hänvisa till krympningen av rörliga linjaler, men krympningen av den förflutna tiden uppmätt av en rörlig klocka). Enligt sammanfattningen:

The members of the space team decided to take the ship out on a trial run around the universe, setting automatic controls to bring the ship back to the Moon. The journey took about three and a half days of their time, but when they returned to the Moon, they saw that enormous periods of time must have passed since they departed, for the Moon was dead. The visitors had overlooked the question of time in the Fitzgerald contraction.

När man tittar på den fullständiga texten på archive.org ser jag att det även ger läsarna rätt ekvationer för längdkontraktion och tidsfördröjning (i enheter där ljusets hastighet är lika med 1) på s. 695.