A samling av noveller med en berättelse som fokuserar på en plats där tiden står still

11

Jag letar efter en samling noveller som lästes för mig någon gång i slutet av 90-talet på början av 00-talet (mellan 1997 och 2001). Jag minns ett antal berättelser från den här boken som läses för mig, men bara en berättelse sticker ut i mitt sinne. Jag har ingen aning när boken publicerades. Boken själv var på engelska, men jag kan inte vara säker på om det var originalspråket det var skrivet in.

Historien var en plats där tiden stod stilla. Ju närmare den exakta mitten av platsen, desto långsammare tid skulle röra sig, desto längre bort från platsen skulle ju snabbare tiden röra sig tills den återvände till normal.

  • Berättelsen fokuserade på olika grupper av människor och hur de interagerade med tidpunkten för stopp.
  • Berättelsen berättades från en observatörs perspektiv och noterade de olika människorna som flyttade till och från platsen. notera hur de närmaste mitten liknade statyer och hur du kanske behöver vänta dagar eller veckor för att märka rörelsefrihet beroende på deras närhet till mitten.
  • Jag minns observatören som beskriver ett ungt par som försöker flytta sig till centrum i hopp om att göra sin kärlek evig.
  • En annan grupp bestod av en familj, redan nära centrum, men med sitt barn / barn som skjuter bort från föräldrarna, försöker flytta sig från centrum och sakta återgår till en normal tid medan föräldrarna ville hålla sitt barn tillbaka och stoppa dem från att flytta sig bort från centrum.
  • Jag tror att en individ var en äldre man som försökte gå till centrum i hopp om att slå döden.

Den övergripande känslan av historien var jakande och melankoli. Det verkade vara kommentare av förnöjsanheten att försöka hålla fast vid något som inte kan hålla. Jag minns andra historier i samma bok som har liknande teman.

    
uppsättning onewho 19.09.2018 17:08

1 svar

6

Kan vara "Center of Time" från "Einstein's Dreams" av Alan Lightman.

There is a place where time stands still. Raindrops hang motionless in air.

[...]

As a traveler approaches this place from any direction, he moves more and more slowly. His heartbeats grow farther apart, his breathing slackens, his temperature drops, his thoughts diminish, until he reaches dead center and stops. For this is the center of time. From this place, time travels outward in concentric circles–at rest at the center, slowly picking up speed at greater diameters.

Who would make pilgrimage to the center of time? Parents with children, and lovers.

And so, at the place where time stands still, one sees parents clutching their children, in a frozen embrace that will never let go. The beautiful young daughter with blue eyes and blond hair will never stop smiling the smile she smiles now, will never lose this soft pink glow on her cheeks, will never grow wrinkled or tired, will never get injured, will never unlearn what her parents have taught her, will never think thoughts that her parents don’t know, will never know evil, will never tell her parents that she does not love them, will never leave her room with the view of the ocean, will never stop touching her parents as she does now.

[...]

Those not quite at dead center do indeed move, but at the pace of glaciers. A brush of the hair might take a year, a kiss might take a thousand. While a smile is returned, seasons pass in the outer world. While a child is hugged, bridges rise. While a goodbye is said, cities crumble and are forgotten.

Dushka Zapata's blog, Einstein's Dreams/The center of time

    
svaret ges 20.09.2018 01:08