Är den ena ringen känd?

Oklar

You cannot press the One Ring too hard, for it is of course a mythical feature, even though the world of the tales is conceived in more or less historical terms.

The Letters of J. R. R. Tolkien, #211 To Rhona Bear, p. 279

Tolkien har inte skrivit några texter som jag kunde hitta om Ringets exakta natur eller känslighet. Ringen verkar ha flera passiva befogenheter som inte skulle kräva sentience, till exempel förhindra förfall och osynlighet . Andra befogenheter är tvetydiga, eftersom de kan vara mer av en reaktion på dess miljö än ett medvetet beslut, såsom att ändra dess storlek. Slutligen finns det andra avsnitt som skulle innebära självmedvetenhet och medvetet beslutsfattande, men även de är otillfredsställande.

Låt oss definiera sentience först: "förmågan att känna, uppfatta eller uppleva subjektivt ". Detta ska inte förväxlas med sapience : "En organisms eller enhets förmåga att agera med lämplig bedömning ". Ett förenklat exempel (som vissa kanske inte håller med) skulle vara så här: ett bord är inte heller ett djur är känt, en människa är sapient.

Vad är ringen?

And much of the strength and will of Sauron passed into that One Ring; for the power of the Elven-rings was very great, and that which should govern them must be a thing of surpassing potency; and Sauron forged it in the Mountain of Fire in the Land of Shadow.

The Silmarillion, Of the Rings of Power and the Third Age, p. 344

Det finns ingen tydlig förklaring om vilken överföring en styrka och viljan till ett objekt betyder. Ringen är, så vitt jag vet, den enda förekomsten av denna typ av förmåga.

Det kan vara att ringen blir en förlängning av Sauron, men det kan kräva dubbelriktad kommunikation på avstånd, vilket tydligt inte händer (eller det skulle ha hittats lätt).

Ringen kan också ha en oberoende viljan som speglar Saurons, men det kommer nära att ge livet till ett livlöst objekt, vilket bara Eru kan göra (som med dvärgarna till exempel).

Willpower

Ringen beskrivs ofta som en egen vilja, men de flesta av dessa citat kan också vara hyperbole eller anskaffas till ett opålitligt tecken eller berättare. Dessa är de mest relevanta citaten jag kunde hitta.

"A Ring of Power looks after itself, Frodo. It may slip off treacherously, but its keeper never abandons it.[...] It was not Gollum, Frodo, but the Ring itself that decided things. The Ring left him."

The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring, The Shadow of the Past, p. 73

Om Gandalf är tillförlitlig här är det inte klart. Han kunde också vara antropomorphizing det för diskussionens skull med en Hobbit. Ringen "bestämde saker" genom att agera slumpmässigt, oavsett ägarens intentioner.

And [Saruman] deemed that the Ring, which was Sauron's, would seek for its master as he became manifest once more; but if he were driven out again, then it would lie hid.

The Silmarillion, Of the Rings of Power and the Third Age, p. 362

Det här är Saruman som pratar vid Vita rådet, där han är opålitlig: "Curunír hade vänt sig till mörka tankar och var redan en förrädare i hjärtat". Detta kan också tolkas som Sauron kräver att Ringen istället för Ringen försöker försöka komma tillbaka till honom.

So passed the first victim of the malice of the masterless Ring: Isildur, second King of all the Dúnedain, lord of Arnor and Gondor, and in that age of the World the last.

Unfinished Tales, The Disaster of the Gladden Fields, p. 357

Dessa attribut onda till ringen. Jag har inkluderat citatet eftersom det vanligtvis är en känslig egenskap. Det finns också en annan om att "avenged its maker". Återigen låter det mer som antropomorphization och hyperbole till mig än ett uttalande om sentience.

Yet many have thought that the ferocity and determination of their assault on Isildur was in part due to the Ring. It was little more than two years since it had left his hand, and though it was swiftly cooling it was still heavy with his evil will, and seeking all means to return to its lord (as it did again when he recovered and was rehoused).

Unfinished Tales, The Disaster of the Gladden Fields, note 20, p. 366-367

På grund av weasel words "många har tänkt" anser jag att detta är en opålitlig berättare. I vilket fall som helst betyder det inte medvetenhet: det kan bara vara en Orc-magnet vid denna tidpunkt.

But as for throwing it away, that was obviously wrong. These Rings have a way of being found.

The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring, The Shadow of the Past, p. 79

Jag tolkar detta som en talesätt och sträcker sanningen: den enda ringen hittades, men först efter 2500 år .

Storlek

Ringen kan ändra storlek. Detta händer så att det kan passa på bärarens finger, men det verkar också hända ledsen:

"Though [Bilbo] had found out that the thing needed looking after; it did not seem always of the same size or weight; it shrank or expanded in an odd way, and might suddenly slip off a finger where it had been tight."

The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring, The Shadow of the Past, p. 62

Om ringen ändrar sin storlek medvetet är oklart. Bilbo tycks innebära att det inte fanns någon märkbar mönster när Ringen skulle göra det, men det betyder inte att han har rätt. Det krympte sig för Isildur, men förstorades sedan igen två år senare och fick honom dödad.

Det finns ett intressant citat från The Disaster of the Smooth Fields där Isildur avser att ge ringen till "de tre" behållarna. Vid denna tidpunkt var detta Galadriel, Círdan och Elrond:

"I cannot use it. I dread the pain of touching it. And I have not yet found the strength to bend it to my will. It needs one greater than I now know myself to be. My pride has fallen. It should go to the Keepers of the Three." [...]

"My King," said Elendur, "Ciryon is dead and Aratan is dying. Your last counsellor must advise nay command you, as you commanded Ohtar. Go! Take your burden, and at all costs bring it to the Keepers: even at the cost of abandoning your men and me!"

Unfinished Tales, The Disaster of the Gladden Fields, p. 354-355

Minuter senare släpper ringen från fingret. Om ringen är känslig så kanske det har hört Isildur och Elendur och bestämt sig för att få hämtas av en Orc, eller ens bli vilse i floden skulle vara ett bättre öde. I det här fallet kan det till och med beskrivas som sapient, eftersom det skulle vara ett medvetet beslut baserat på ny information.

Men Isildur kunde lika bra ha varit otur och upplevt ännu en slumpmässig förändring i storlek, som beskrivs av Bilbo.

Alla citat från Harper Collins-utgåvorna

Gandalf talar verkligen om ringen som om den hade ett sinne själv. Han berättar för Frodo:

‘A Ring of Power looks after itself, Frodo. It may slip off treacherously, but its keeper never abandons it. At most he plays with the idea of handing it on to someone else’s care – and that only at an early stage, when it first begins to grip. But as far as I know Bilbo alone in history has ever gone beyond playing, and really done it. He needed all my help, too. And even so he would never have just forsaken it, or cast it aside. It was not Gollum, Frodo, but the Ring itself that decided things. The Ring left him.’

The Lord of the Rings Book I, Chapter 2: The Shadow of the Past

(Emphasis mine)

Det är möjligt att detta bara är en talesätt och att ringen bara handlade under Saurons inflytande (det innehåller trots allt mycket av Saurons makt). Det är säkert en metafysisk fråga som ska lösas där, men jag är inte säker på att det finns någon praktisk skillnad.