Varför den gul-orange färgningen av hela filmen?

Efter att ha sökt runt lite använder jag det här svaret för att spela in några små saker jag kunde hitta och döma. Men notera att jag inte anser att detta svar på något sätt är fullständigt eller bestämt och skulle mycket uppmuntra ytterligare svar om någon finner ut mer (eller bara har en annan teori på egen hand).

Enligt Wikipedia var tinting ett vanligt förfarande i tysta filmer sedan och använde sig ganska omfattande (trots att de dimmerade genom åren och behöver rekonstrueras exakt idag). Men det sägs att färgning användes för dramaturgisk och berättande effekt för att förmedla ytterligare information om berättelsen och dess inställning, t.ex. tonning scener skulle spela på natten (men inte inspelningsbar på riktigt natt) i blått. Baserat på detta står det att:

• Amber Tint (variations: straw amber, light amber, night amber) - used for daylight interiors. Night amber was sometimes used for exterior night scenes that were lit. Orange was common for night time interiors.

• Yellow Tint (aka: Sunshine) - Used for daylight exteriors exclusively.

Och tyska versionen av artikeln läggs till:

• Orange - scenes at lamp or candle light.

Men med tanke på att samma färgning applicerades på hela filmen, verkar den här användningen ganska osannolikt. Men när man ser att filmen är inställd för cirka 1500 år sedan kan man dra slutsatsen att den gula nyansen kan användas för att betona den gamla inställningen för migrationstiden (där ljus och ljuslampa var ganska vanligt).

Den bästa källan jag hittills hittat var den här sidan från den tv-kanal som flyttade den omstrukturerade versionen 2011 (översatt till engelska av mig):

So far Die Nibelungen were prevalent in black and white. But the sources link to a tinting, a monochrome coloring of the movie. [...] The existing copies are in a single tone, orange; in the negatives this tone is noted in writing. Only Kriemhild's hawk dream, an animation assigned to Walter Ruttmann, is emphasized by a tinting in lavender. [...] That aside, tinting is not used here for dramaturgic purposes, as in many movies of the time. So certain places, daytimes and dramatic situations are not supported by different color tones [...]. The night scenes were shot at night, which was a big challenge given the less sensitive film stock existing back then. [...] Because of such achievements the film did not need conventional colorings. The continuous orange tinting adds to the masterly light dramaturgy, the subtle nuances between light and shadow, by reducing the contrast of the film with a warm tonality.

Det verkar sålunda att den dramaturgiska användningen av färgning tappades på grund av tekniska framsteg när det gäller att fånga nattscener och öppna mer artitistisk frihet för användningen. Och den primära effekten som uppnåddes med det var kontrastens utjämning och betonade spelet med ljus och mörker.

Subjektivt sett njöt jag av denna färgning, eftersom den underströk historien och teman ganska bra med sin gyllene glans. Även om det var samma färgning under hela filmen var det IMHO ännu mer spännande än bara svartvitt. Men det är svårt att säga om detta hade samma effekt på publiken då, vem som brukade användas till mer diversifierade tonade filmer.