Seek SF melankoli berättelse om kvinna som väntar på sin partner

14

En kortfattad historia över 30 år gammal.

Man är dömd för suspenderad animering i 100 år för politiska brott utan möjlighet till parole.

På avfrost får han ursäkt och vandrar in i en förändrad värld. Han går till gamla stadsdel som är mycket förändrat utom hans gamla hus. På ett infall försöker han det biometriska dörrlåset och det öppnas faktiskt.

Han upptäcker att hans partner har väntat på honom och är rädd att han inte kommer att tycka om hennes rynkor. Hon tog på sig relativistiska rymdflygvärdessköterska för att få maximal tidslängdseffekter.

Gör mig snäll emotionell varje gång jag tänker på det.

    
uppsättning KalleMP 20.04.2016 01:06

1 svar

15

En kärlek har jag av Robert F. Young .

Vår hjälte, Philip Lorring, döms till:

He had forgotten, but he had remembered. He had remembered on that bleak morning in April, when he heard the puppet judge intone the sentence—"One hundred years suspended animation for subversive activities against the existent governing body, term to begin September 14, 2046 and to expire September 14, 2146. Gradien cell locks to be employed, so that any attempt by future governing authorities to alleviate said term shall result in the instant death of the prisoner."

Philip återvänder till sitt hus:

He knew of course that there was very little chance that the house would still be standing—a hundred years is a long time for a house to live—that if it were still standing it would probably be changed beyond recognition, decayed beyond recognition.

And yet, it was still standing and it had not changed at all. It was just the same as it had been when he had left it over a hundred years ago, and there was a light shining in the living-room window.

och hittar allt som han lämnade det, och det finns en dagbok i hans hustrus skrivande. Läser dagboken finner han:

February 9, 2081—Today I was officially notified that my application for the Arcturus run has been accepted! I have been in a kind of ecstatic trance ever since, dreaming and planning, because I can dream and plan now! Now I know that I shall see my beloved again, and I shall wear a white gardenia in my hair, and the perfume he likes the best, and I shall have our house rebuilt and everything in it restored— there'll he plenty of time if the 65-year estimate is correct; and when my beloved is released I shall be there waiting to take him in my arms, and though I shall not be as young as he remembers me, I shall not be old either. And the lonely years between the stars shall not have been in vain.

Det är en löjligt sentimental berättelse, inte alls den typ av sak som vi hårda SF-fans skulle överväga att läsa, och om jag har en klump i halsen efter att ha läst berättelsen är det bara för att jag är förkyld: -)

Senare:

Med populär efterfrågan ger jag bort historiens slut. Hankies hos de färdiga folket:

Silly girl, lovely girl ... His eyes misted and he felt the tears run down his cheeks. He stumbled into the room, and she came hesitantly forward to meet him, her face beautiful with the new years. A goddess in the room, a mature goddess, the awkwardness gone forever, the schoolgirlish charm left somewhere in the abysses between the stars; his goddess —and then a goddess in his arms, warm and suddenly tight-pressed against him, her dark hair soft against his face, her voice whispering in his ear, across the years, across the timeless infinities, "Welcome home, darling. Welcome home."

    
svaret ges 20.04.2016 13:46