Så i slutet av boken är det uppenbart att
Flere-Imsaho is in fact Mawhrin-Skel, after having been modified by Gurgeh's request, I assume.
Men de är båda så olika från varandra, att det får mig att tro att chanspositionen gjordes av Special Circumstances för att övertyga Gurgeh att acceptera sitt uppdrag. Är det möjligt att Fler-Imsahos personlighet och saker som att titta på fåglar föll?
Vad var det egentliga syftet med Gurgehs uppdrag? Det avslöjs också att
the Azad tournament had very high stakes; if the emperor lost, the Culture would invade and conquer Azad, but if he won, they'd be left alone. Gurgeh'd didn't knew that. But why have Gurgeh win the tournament if they can conquer the empire any time they want? Why give that option for the emperor? This makes the process of conquering Azad seem like something that the Culture considers trivial and of no importance, like something they'd do because they're bored. If it is not considered important, why do it at all?
Du verkar hitta några saker som är förbryllande som faktiskt görs uttryckliga i boken.
Genom Gurgehs förfrågan? Nej inte alls. Det är helt klart att Gurgeh inte hade någon aning om drons egentliga identitet.
Ja självklart Fler-Imsahos personlighet var förfalskad. Han var en expert SC-agent: Fågelskådningen var bara en omslag, som vi lär oss i sekvensen när han tar Gurgeh för en rundtur i Azads civilisation. På samma sätt, ja, självklart var utpressningen: Mawhrin-Skel var aldrig en misslyckad SC-agent, han arbetade för dem hela tiden - faktiskt var hela bitter personlighet lika mycket en handling som FI: s knep.
Om orsaken till hela spelplanen är det bara SC: s sätt att fungera: de gör aldrig saker genom våld om det finns något annat sätt. Spelet var det sätt de hade kommit överens om - det var inte så att de skulle invadera om de vann, men att de helt enkelt skulle ta över och ha - i kejsarens ögon - visat att deras livsstil var bättre, genom att ha vann spelet.
Det intryck jag fick är att hela Mawhrin-Skel-situationen var planerad från början av samma Minds som kom upp med hela planen. Förmodligen trodde de att Gurgeh inte skulle acceptera att lämna sitt hem och spela Azad för dem utan Mawhrin-Skel hot. Så deras plan skulle se ut som om: Få en fullt fungerande Special Circumstances drone för att spela den del av funktionshindrade Mawhrin-Skel, ställa in utpressningen på en lämplig punkt och låt sedan Special Omständigheter komma med sitt ganska bekvämt uppsatta erbjudande. När han accepterar, får Mawhrin-Skel en ny kropp och tar sin nya roll som Fler-Imsaho att styra Gurgeh genom uppdraget.
När det gäller den andra punkten, i slutet av boken, berättar Fler-Imsaho uttryckligen Gurgeh:
Coming in ‘all guns blazing’ as you put it is almost never the right approach; Azad—the game itself—had to be discredited. It was what had held the Empire together all these years—the linchpin; but that made it the most vulnerable point, too.
Så, SC: s mål var aldrig en militär erövring av Azads rike - de kunde redan göra det när som helst de ville. De ville istället att diskreditera Azads spel i empiriens elitens sinnen för att destabilisera imperiet, så att riket skulle falla på egen hand. I det inledande avsnittet, där SC drone Worthil informerar Gurgeh om Azad-uppdraget, säger han, när det gäller direkt ingripande:
We might be forced into a high-profile intervention against the empire; it would hardly be war as such because we’re way ahead of them technologically, but we’d have to become an occupying force to control them, and that would mean a huge drain on our resources as well as morale; in the end such an adventure would almost certainly be seen as a mistake, no matter the popular enthusiasm for it at the time. The people of the empire would lose by uniting against us instead of the corrupt regime which controls them, so putting the clock back a century or two, and the Culture would lose by emulating those we despise; invaders, occupiers, hegemonists.
I huvudsak kunde de förstöra den azadiska militären lätt nog, men det skulle lämna folket med en flagga för att rallyla runt och en fiende att samla mot. En våldsam, nedbrytande och resursintensiv yrke skulle vara den enda lösningen på den tiden. Med eller utan militär erövring är empireets elit för förenat för att Kontakt ska komma in och spela en mot den andra för att uppnå sina mål om att omforma samhället, och varje direkt krig skulle bara intensifiera det.
Om de istället kan diskreditera kejsarspetsen och låt det kollapsa i sig, hotar lösningen och situationen blir mer flytande. SC kan subtilt stödja de resulterande fraktionerna som är mest anpassade till sina mål och subtilt hindra de mest motsatta, utan att någonsin göra sig själva fienden.
Det finns inga bevis alls som, om Nicosar hade förlorat, hade kulturen kommit in och invaderat riket. Faktum är att FI / MS gör det här helt klart direkt till Gurgeh:
“That’s why Nicosar did all he did. He wasn’t just a sore loser; he’d lost his >Empire. He had nothing else to live for, so why not go in a blaze of glory?”
“Was all that true?” Gurgeh asked. “Would we really have taken over?”
“Gurgeh,” Flere-Imsaho said, “I have no idea. Not in my brief; no need to know. >It doesn’t matter; he believed it was true.”
Som FI / MS säger - allt som spelade roll var att Nicosar tyckte att det var sant, det var nog att riva ner hela samhället och spelet.
Läs andra frågor om taggar the-culture player-of-games Kärlek och kompatibilitet Skor Gear 12 Stjärntecken Grunderna