Sök en kortfattad titel som sätts i de egyptiska pyramiderna

8

Den här novellen ligger i en av pyramiderna i Egypten, tror jag. Det kan inte verka som sci-fi, men jag är ganska säker på att jag läste den i en science fiction antologi. Berättaren är en del av en turnégrupp för att turnera en pyramid. När gruppen går till platsen börjar berättaren att märka flyktiga bilder av konstiga varelser nära gruppen. Han skymtar till exempel ett bavianliknande djur som darrar på pyramiden.

En gång inuti pyramiden går gruppen djupare och djupare in i strukturen. Långsamt börjar det på berättaren att de kanske är alla döda och de kommer ner i underjorden. Han är den enda som känner till denna möjlighet som det verkar. Alla andra verkar oblivious när de lyssnar på en medlem i gruppen läste text från en guidebok. Jag tror att den sista raden i historien är något för detta:

We continue to descend.

    
uppsättning Altdude 16.05.2018 15:30

1 svar

3

Död på Nilen av Connie Willis. Jag läste den i Connie Willis antologi Tid är elden. Jag tror att det här också är svaret på Man vaknar på planet för att hitta att han faktiskt är död och går in i det egyptiska livet efter livet .

Det här är en novella snarare än en novell. Det börjar med huvudpersonen på ett flygplan till Kairo - huvudpersonen är en kvinna men jag tror inte att vi någonsin lär sitt namn. Saker är redan lite konstiga. Det finns allvarlig turbulens och huvudpersonen kan inte se någonting, inte ens planetvingen, när hon ser ut ur fönstret.

Turistpartiet går ut på Kairo flygplats men saker blir främling. Även om pyramiderna är långt från Kairo flygplats kan partiet se dem och gå dit. Det är vid denna tidpunkt huvudpersonen ser bavianen:

There is a flicker of movement ahead, between the pyramids, and I stop and shade my eyes against the glare to look at it, hoping it is a souvenir vendor, but I can’t see anything. We start walking again.

It flickers again, and this time I catch sight of it running, hunched over, its hands nearly touching the ground. It disappears behind the middle pyramid.

“I saw something,” I say, catching up to Zoe. “Some kind of animal. It looked like a baboon.”

Partiet bestämmer sig för att besöka Tutankhamuns grav och i en dröm som övergång befinner de sig på en båt på Nilen på väg mot Luxor. Vid ankomsten bestämmer parten att besöka en grav, men en efter en försvinner partiets medlemmar tills huvudpersonen är ensam.

Implikationen är att planet förstördes av en terroristbomb. Under allvarlig turbulens uppmärksammar huvudpersonen (tydligen som ett skämt):

“We’re all dead,” I say. “We were killed by Arab terrorists. We think we’re going to Cairo but we’re really going to heaven. Or hell.”

och i graven tycker hon:

The people on the ship were killed by a bomb, like we were. I try to remember the moment it went off—Zoe reading out loud and then the sudden shock of light and decompression, the travel guide blown out of Zoe’s hands and Lissa falling through the blue air, but I can’t. Maybe it didn’t happen on the plane. Maybe the terrorists blew us up in the airport in Athens, while we were checking our luggage.

Berättelsen slutar:

I close the book. “There’s no point in waiting for Zoe,” I say, looking past the luggage at the door to the next room. It is lower than the one I came through, and dark beyond. “She’s obviously gone on to the Hall of Judgment.”

I walk over to the door, holding the book against my chest. There are stone steps leading down. I can see the top one in the dim light from the burial chamber. It is steep and very narrow.

I toy briefly with the idea that it will not be so bad after all, that I am dreading it like the clergyman, and it will turn out to be not judgment but someone I know, a smiling bishop in a white suit, and mercy is not a modern refinement after all.

“I have not murdered another,” I say, and my voice does not echo. “I have not committed adultery.”

I take hold of the doorjamb with one hand so I won’t fall on the stairs. With the other I hold the book against me. “Get back, you evil ones,” I say. “Stay away. I adjure you in the name of Osiris and Poirot. My spells protect me. I know the way.”

Och som du säger är historiens sista rad:

I begin my descent

    
svaret ges 02.09.2018 13:43