Min partner och jag är på väg att resa runt i Europa och Storbritannien. Min partner reser med två pass, australiensiska och brittiska. Jag ska bara resa på ett australiskt pass.
Jag har också fått ett Tier 5 ungdomsmobilitetsvisum för Storbritannien. Jag är medveten om att detta inte kommer att tillåta mig fria reseperioder i hela EU, men jag undrade när jag reser med mitt defacto om jag fortfarande skulle behöva hålla sig till Schengenguider om 90 dagar i EU inom en 180-dagarsperiod?
Jag tror att du är. Faktum är att det fortfarande skulle vara fallet om du var gift. Schengenbestämmelserna innehåller många bestämmelser om EU-medborgares familjemedlemmar (avslappnade krav för att få visum, om passet måste stämplas etc.) men inget klart undantag från den maximala vistelsen.
Vad ditt förhållande tillåter (med viss försiktighet för de facto-förhållanden och utan villkoren för gifta par) är bosatt i något EU- och / eller Schengenland. Men så länge du inte säkrar uppehållskort gäller 90-dagarsregeln.
På en rent teoretisk nivå kan du försöka argumentera för att detta begränsar din partners rätt till fri rörlighet, men det verkar som om det i praktiken begränsar längden på dina vistelser i Schengenområdet i praktiken.
Viktigt är artikel 10 i Schengengränsskoden föreskriver att:
The travel documents of nationals of third countries who are members of the family of a Union citizen to whom Directive 2004/38/EC applies, but who do not present the residence card provided for in that Directive, shall be stamped on entry and exit. […]
No entry or exit stamp shall be affixed: […]
(g) to the travel documents of nationals of third countries who present a residence card provided for in Directive 2004/38/EC.
Stämpling är endast meningsfullt att kontrollera om en person följer den maximala vistelsen och i förordningen skiljer man tydligt mellan tredjelandsmedborgare som åtnjuter rätten till fri rörlighet ("som omfattas av direktiv 2004/38 / EG") men har inte ett faktiskt uppehållskort och de som gör.
På samma sätt har innehavare av viseringstillstånd eller uppehållstillstånd i ett Schengenland (inklusive familjemedlemmar till en EU-medborgare eller en ungdomsmobilitetsbevis / arbetsgivare för visumtidsresa) endast rätt att resa till andra Schengen-länder för 90 dagar i någon 180-dagarsperiod. I praktiken är verkställigheten svår och begränsad, men systemets logik är tydlig: Du kan bara ta upp bostad i ett land och besöka andra under en kort tid, inte resa obestämt i hela området utan någon formellhet.
En annan noggrannhet är att direktivet 2004/38 / EG på många ställen anger att bristande efterlevnad av en skyldighet eller en annan endast bör leda till "proportionella och icke-diskriminerande sanktioner". Det som är underförstått här är att överstoppning kan göra dig ansvarig för böter, men borde inte leda till internering, utvisning eller förbud. Så det finns några regler och begränsningar på vistelser längre än tre månader men du skyddas i princip från några av de allvarligaste konsekvenserna av att bryta dem.
Enligt EU-regeln har en EU-nationals närstående (partner och barn) samma rättigheter som EU-nationella när de reser med dem. EU trumps Schengen så att du kan stanna och arbeta i EU-länder så länge du reser med din EU-partner. Det finns regler som om du bor på 1 plats i 3 månader eller mer måste du ansöka om bostad, men om du rör dig omkring borde du ha rätt.
Läs andra frågor om taggar schengen australian-citizens british-citizens Kärlek och kompatibilitet Skor Gear 12 Stjärntecken Grunderna