Story om en rogue planet som flyger genom en grupp stjärnor

10

Jag läste den första halvan (tredje?) av en novella i en 70-tal / 80-årig kopia av Analog eller liknande. Jag skulle vilja läsa resten.

Berättelsen äger rum på en planet som flyger genom rymden på egen hand. Normalt i djupt utrymme skulle det vara fryst fast, men under historiens period flyger den genom en grupp stjärnor och kommer under en tid att vara beboelig och ljusstark. När den närmade sig närmast blev det en stor interstellär turistattraktion och alla som var alla var tvungna att gå.

Plottet tar en viss period (några år?) efter toppen, och planeten sakta depopuleras igen. Protagonisten besöker när han får hälften av en halvhalvring från en tidigare flickvän - de hade lovat att alltid komma till hjälp av den andra om de fick den andra hälften.

Han kommer att hitta att hon nu är flickvän / fru / concubine från en stor fraktionsledare som har hotats på något sätt, och hon ber om att han tittar på det. Ledaren är en tarzantyp som är mindre än nöjd med "hjälp".

    
uppsättning Maury Markowitz 11.09.2017 22:59

1 svar

11

Döden av ljuset , en roman från 1977 av < a href="https://en.wikipedia.org/wiki/George_R._R._Martin"> George RR Martin ; en kortare version med titeln "After the Festival" publicerades som en fyrdelad serie i Analog , april-juli 1977.

Wikipedia sammanfattning:

The novel takes place on the planet of Worlorn, a world which is dying. It is a rogue planet whose erratic course is taking it irreversibly far from its neighboring stars into a region of cold and dark space where no life will survive. Worlorn's 14 cities, built during a brief window when the world passed close enough to a red giant star to permit life to thrive, are dying, too. Built to celebrate the diverse cultures of 14 planetary systems, they have largely been abandoned, allowing their systems and maintenance to fail.

The cast is a group of characters who are also flirting with death. Dirk t'Larien, the protagonist, finds life empty and of little attraction after his girlfriend Gwen Delvano leaves him. Most poignant of all, the Kavalar race, into which she has "married," is dying culturally. Their home planet has survived numerous attacks in a planetary war, and in response they have evolved social institutions and human relationship patterns to cope with the depredation of the war. Yet now that the war is long past, they find themselves trapped between those who would recognize that the old ways need to be reviewed for the current day and those who believe that any dilution of the old ways spells the end of Kavalar culture.

The battles, then, of all these varying actors are played out beneath the dying light falling on Worlorn. By the novel's end, many of the characters have died, though the author leaves some endings deliberately ambiguous. Nonetheless, they have all faced their fears of death and of life.

    
svaret ges 12.09.2017 03:12