How ska jag tolka "Inget land för gamla män"?

8

För några dagar sedan tittade jag på filmen " Inget land för gamla män ". Trots sin bra betyg och en upplyst diskussion om den bland filmvaktare, såg den här filmen en film utan ett meddelande och en tydlig avslutning. Allt som finns där för att se i den filmen är skurken och dess psyko mentalitet, inget annat. Men det är också ett obestridligt faktum att när en film får så bra recensioner, är det definitivt något speciellt om det. Så min fråga är hur ska jag tolka filmen för att få full njutning ut av det?

    
uppsättning Mistu4u 22.09.2013 17:15

2 svar

5

Jag tror att människor är imponerade på grund av psykopatens roll. I denna film visar Javier Bardem till alla att han är en utmärkt skådespelare. Hans prestanda är bara fantastiskt, slutet lämnar åskådaren andfådd. Historien är inte så otroligt, det är bara historien om en man jagad av en annan. Enligt min åsikt är filmen ovärderlig på grund av Bardems roll. Ibland är ära av en film bara på grund av en skådespelare / skådespelerska, inte på grund av historien eller annat.

(Tyvärr för min dåliga engelska, jag är fransk! Jag hoppas att du förstod min punkt.)

    
svaret ges 30.09.2013 16:49
3

Som nämnts i kommentarerna utforskas filmens teman och kontrasteras i detalj i den här wikien . Vissa tittare fokuserar på vissa aspekter av tomten medan andra föredrar andra aspekter. Med tanke på filmens titel är följande kritik noga bra sammanfattningar av vad du kan tolka från denna Cormac McCarthy-historia:

William J. Devlin analyzes the opening narrative of "the traditional western hero portrayed by Sheriff Ed Tom Bell. Bell relates the following about himself and his life in the West: 'I was sheriff of this county when I was twenty five [years old]. Hard to believe. Grandfather was a lawman. Father too ... You can't help but compare yourself against the old-timers. Can't help but wonder how they would've operated these times.' Here, Bell acknowledges that he is part of a tradition – and not simply that of generations of lawmen in his family ... But it is now 1980, and times have changed in at least three significant ways. First, the western frontier is no longer characterized as the 'Wild West,' where the land is unpopulated and unsettled, power-hungry tycoons dominate the innocent, and legal order is yet to be established. Second, though the 'Wild West' has been 'tamed' in one respect, the modern West has a new breed of lawlessness, [where] Bell explains in his opening narrative '... The crime you see now, it's hard to even take its measure.' ... Third, the hero of the West has grown old. Bell is no longer a young, twenty-five-years-old sheriff, ready and willing to act accordingly to his moral duties ... Instead, he is now weary and cautious: '... But I don't want to push my chips forward and go out and meet something I don't understand. A man would have to put his soul at hazard.' ... Though the western frontier has been tamed so that towns have been settled and cities have developed, a new kind of wildness has now spread and ravaged the world. Bell, part of the tradition of the 'old-timers' ... is confused as to how to handle this new immoral wildfire."

William Luhr focuses on the experiences of the retiring lawman played by Tommy Lee Jones at the beginning of the film. "[He] feels that the evil surrounding him has metastasized beyond his comprehension and that he can no longer even pretend that he can deal productively with it," he said. "On one level, such comments reflect anxieties shared by many older people who feel that their world is passing them by, that the securities upon which they have built their lives are becoming ignored or invalidated. But [David Fincher's 1995 film] Seven, No Country for Old Men and other recent neo-noirs indicate that more is involved, that a new era of evil is emerging. Such films partake of a millennial sensibility, a sense that the world is entering a phase so degenerate that traditional agents of law, stability, and continuity can no longer cope with, or even understand, it. Such films offer no hope for a viable future, only the remote possibility of individual detachment from it all."

FYI, Vägen var också baserat på en roman Cormac McCarthy. Han är inte vad man skulle säga en glad författare och tenderar att (dyster) utforska teman som ödet, moralen och den mänskliga psyken.

    
svaret ges 30.09.2013 18:37