Trasig färg hänvisar till en målningsteknik som "uppfunnits" av impressionisterna som fortfarande används idag av vissa konstnärer. Tekniskt sett går det så här: antar att jag har ett indexkort som har en permanent ljusgrön färg. Du kan se det från hela rummet enkelt nog. Japp. Det är okej. Nu tar vi ett indexkort som är hälften, till exempel ceruleanblått och halvt kadmiumgult ljus. Jag satte ett hål i mitten av kortet och snurrar det som en galning. I princip kommer du över hela rummet att se en liknande green men den här gången har green mer energi. Den lever. Den blandas optiskt på avstånd. Det är vad trasig färg ska uppnå - den verkliga känslan av ljus i sig.
Men utan synvinkel är tekniken ganska tom och tom. Det är som den fruktansvärda "stilen" där någon som tror att de använder en impressionistisk metod och enkelt gör många små dabbar för att skapa en effekt, om än en ganska död.
Impressionisternas inverkan
Det kan hjälpa oss att glömma termen '' impressionism ''. Det var en godkännandeperiod, som ni vet. 'Impressionisterna' kallades också 'uppror' och deras nya sätt att måla kallades exakt vad det var, 'den nya målningen'.
Låt oss nu fånga det ögonblicket i mitten av 1870-talet Paris. Aristokratins sociala byggnader gick sönder. Det fanns en nedifrån och upp, demokratisk drivkraft i konst som Manet och andra lät, inklusive många kvinnor och lägre klasser. Kom ihåg att konstnärer attackerade hierarkin i konstvärlden i Paris. Det skulle vara likvärdigt idag om konstnärer som vi attackerade museerna, auktionshusen, den ideella mekanismen för att styra konst, lokala konstuppdrag, akademiskt tänkande och gallerisystemet för distribution.
Ett exempel på konsten som de motsatte sig skulle vara Ingres verk, vars arbete tog månader att skapa, med noggranna arbetade ritningar, och inte en antydan till penseldrag. Viktigare var kanske att målning av konstnärerna till förmån som Ingres var målningarna av den klassiska realismen och för att göra huvuden eller svansar av sådant arbete måste du ha en klassisk utbildning. Alla andra utestängdes, precis som i dag mycket av allmänheten i själva verket utesluts från samtalet om "viktig" konst.
Vad som var annorlunda med impressionisternas konst
Nu, istället för att göra smidiga målningar som hänvisade till klassisk litteratur och historia, målade upprorerna det "riktiga" livet runt dem, från båtfester till skor till gator till höstackar. Det var personligt och de ville att deras personlighet skulle visa sig - följaktligen den skamlösa användningen av penseldraget.
Men här är det stora steget: målningarna var inte längre bilder där det fanns hänvisningar till andra saker (glöm uppdrag!). De var hedonistiska visuella godisar för artisterna som gjorde jobbet. De smakade världen genom sina ögon.
Den nya målningen handlade om spänningen och glädjen i den visuella känslan, vilket innebär att vi blir intimt involverade i känslan av ljus eller 'måla ljuset' (du kan se hur långt vi har kommit när Thomas Kinkade använder samma fras). Det handlar om att måla direkt från naturen och att uttrycka rusningen i din visuella (i motsats till idé) känsla på duken på ett sådant sätt att själva aktiviteten är poängen, inte målningen!
Det viktigaste att komma ihåg när du målar med trasig färg är att du försöker få målningen att bli ljus så att den får ett självständigt liv. Ta min målning som visas här, gjort i solljus, jag försöker uttrycka min njutning av färgerna och energin i ljuset som till synes droppar över allt.
Ett fläck av varmgrå stöter mot en strimma av orangegrön. Stroken är öppna och vänster för att sjunga - hoppas jag - genom att interagera på avstånd för att skapa den visuella världens livskraft som jag är nedsänkt och förlorad inom.
Dessa splittrade streck som släpper färgen, följer en undermålning där jag "snurrade" abstrakta lager av färger. Jag kikar sedan för att förenkla och se relationer och leta efter små känslor av färg och försöker lägga ner dem med enstaka separata penseldrag.
Längden och storleken på penseldraget eller mönstret bestäms av mitt humör eller min känsla av att jag kommer tillbaka från att smaka på motivet med mina ögon. Jag oroar mig inte för en sak förutom att få saken genom färgen. Om jag är trogen mot förhållandena mellan färg och värde som jag ser kommer ämnet att samlas på avstånd med mycket friskhet och livlighet.
Användningen av trasig färg idag
Tyvärr, eller lyckligtvis beroende på ditt perspektiv, målar få människor faktiskt så här idag. Den nya målningen anses vara gammaldags av många, inklusive portvakterna eller konstexperterna. Faktum är att målning i sig betraktas som "död" av många experter. Men det lämnar resten av oss som fortsätter ändå, som "upprorerna".
Kraften i det personliga penseldraget lever väldigt mycket även när vi inte använder trasiga färger i sig. Det är sant att det verkar finnas en estetik som återigen vill se penseldraget försvinna. Och det finns många otroligt bra konstnärer, som Diebenkorn, vars platta skrubbiga målning verkligen är magisk.
Till min beklagelse har konstvärlden gått bortom att "måla ljuset" om det inte av någon annan anledning finns att få lärare kvar som verkligen fortsätter att utforska praxis. I slutändan kan samtida målare oavsett deras perspektiv ofta inte förneka den personliga uppmaningen att dra en laddad pensel över duken och lämna märket i fred. Det personliga uttrycksfulla swishet kan vara arvet efter trasig färg. Inte ett dåligt bidrag till det.