En gång i slutet av 1980-talet kollade jag ut en science fiction-antologi från ett bibliotek. (Berättelserna skrevs på engelska.) Jag kommer inte ihåg om alla berättelser var av samma författare, men två av dem var definitivt. De är de som jag verkar minnas bäst från den här boken, så jag sammanfattar de stora punkterna:
Den tredjepersonens synpunktskaraktär och hans bästa vän är arga unga män som bor på en koloniplan, som bara lever knappt hand-to-mouth, med strikt rationering och andra impopulära kontroller som får allmänheten att känna deras rättigheter trampas under foten. (Jag har det vaga intrycket att skepp från jorden kom sällan, och så kolonin var tvungen att mata sig när den gick längs, annars svälta ihjäl. Men jag är inte klar över detaljerna.)
Dessa två män är ledare av en motståndsrörelse som bryter mot hur den nuvarande härskande klassen har springer saker. Jag tror den "härskande klassen" kan ha varit företagsledare - i alla fall är jag positiv att de var inte vinnarna av den senaste "rättvisa och öppna" val, annars hade de arga unga männen helt enkelt planerat att försöka sätta dem i nästa regelbundna val. (Jag tror inte att denna koloni hade val alls, rättvist eller på annat sätt.)
I slutändan lyckas revolutionen med att placera en nära blodlös (kanske fullständigt blodlös?) kup. När det börjar, tror jag att det är överallt inom några timmar. Till stor del för att många andra kolonistarbetare, även om de inte var aktiva rebeller, var mycket sympatiska till tanken att det var dags för en drastisk förändring! När synpunktskaraktären konfronterar den nuvarande "verkställande direktören" (eller vad som helst som hans exakta titel var), verkar den senare trött och lättad, med tanke på att det nu är andras problem att försöka hantera den lokala ekonomin osv.
Historien slutar med synpunktskaraktären som nu sitter i den tidigare chefens kontor och har ett privat samtal med den andra karaktären som hjälpt honom att organisera kupan. Den nya verkställande direktören talar om de smärtsamma lektioner han har lärt sig efter att få tillgång till centrala register för några dagar sedan. Han säger till exempel att han inser att det enda sättet att hålla kolonin levande (tillräcklig matproduktion kanske i denna utomjordiska miljö? Och / eller producera någon värdefull råvara som kommer att övertyga Jorden att fortsätta att göra affärer med dem, istället för att skriva kolonin som en dödsfall?) är att ordna ett stort antal män att arbeta, i rotation, på en otroligt impopulär uppgift. Jag glömmer precis vad, men ironi är att den gamla regimens senaste tillkännagivande om den här kommande uppgiften ensam och ansträngande långt ifrån kolonens ena verkliga stad (som jag minns) hade spelat en stor roll för att göra det möjligt för revolutionen för att lyckas!
I antologin som jag läste var nästa historia i boken ett direkt uppföljare till det jag just beskrivit. Det handlar fortfarande om samma karaktär som huvudperspektivet, men nu har det varit minst 10 år (eller mer?) Och han kan se att även om han har försökt att vara mer jämnhänt och liberal än sin föregångare, är det vanligt förolämpning bygga upp för en helt ny revolution som syftar till att avstå från honom! Det enda som räddar honom är att det bara har funnits något slags genombrott som äntligen kommer att göra det mycket lättare (när det gäller arbetstid per månad med hårt arbete varje månad) för att kolonin blir riktigt självförsörjande.
Jag insisterar inte på att du identifierar antologin för mig. Om du bara kan identifiera en eller båda de korta berättelserna som jag sammanfattade i punkterna 1 till 5 med titeln / titlarna och författarens namn kommer det att vara ett "korrekt svar". Därifrån kan jag hantera det själv. (ISFDB borde kunna berätta för mig vilken bok eller böcker som har inkluderat de här berättelserna. Jag har aldrig känt igen någon av dem i något annat jag har läst sedan 1980-talet.)
Låter som "Rätten till uppror" och " Rätten att motstå , noveller av Keith Laumer ; först publicerad (tillsammans) i Om , maj-juni 1971 , som finns tillgängligt på Internet Archive ; återtryckt i Det bästa från Om , volym I och Amerikanska regeringen genom science fiction (Patricia Warrick , Martin H. Greenberg och < Joseph D. Olander , eds.) Här är en kapselgranskning av Don D'Ammassa :
Finally we have two related stories that appear together in The Best from If (1973), "The Right to Revolt" and "The Right to Resist." In the first, colonists on a planet run by a corporation rebel rather than accept the imposition of new colonists and the pre-emptive relocations of those already in place. In the second, the rebels have taken over but now face unrest from the people they rule. Both tend to lecture rather than show.
Innehavsrätten, Andrew Galt, är i "Rätten till uppror" en av en grupp arga unga män, tredje generationens kolonister på en kolonialvärld med namnet Colmar. När historien öppnar klagar de bittert om administrationen:
"We told them," Williver said, sounding frightened. He swallowed. "We held off until now to give them a chance to see reason. They didn't. Opening a new sector now is a smack in the teeth to every man in the colony."
"It's not just a kick in the mouth," Gray said. "It's slavery for all of us who are tagged to go out on the advance team. And for what? To give the Colonial Bureau a nice growth rate to brag about."
"To fill politicians' pockets back on Terra," Pinchot corrected. "We're supposed to give up our homes, families, friends, move out into the desert, live in lash-up hutments, eat issue rations, work like horses fourteen hours a day—"
"I'm not afraid of work," Galt said. "If it were on a voluntary basis I might even sign on."
"But it's not voluntary, Galt. It's compulsory. They decide who goes and for how long."
De bestämmer sig för att uppröra:
"The Committee of Fifty," Galt said, "consisting of forty-one members by actual count, out of over twenty-five thousand colonists—"
"What percentage of French peasants staged the French Revolution?" Gray demanded. "How many Americans actually fired on the Redcoats? How many Bolsheviks tossed out the Czar?"
"We can do it," Pinchot said, his eyes narrow and intent. "We move in fast, take the Port and the Comm Center, the generator and pumping stations, the depot and warehouses, grab Admin House—and we're in charge."
Upproret är inte helt blodlöst. En av olyckorna:
"Stop where you are! Davies, Henderson! We know you, you can't get away—" The voice broke off as light winked and a shot crashed from the gate. Fry was lying flat in the shadow of the ornamental gatepost. Galt saw another flash, but the second shot was drowned by the short savage roar of a police bullet-pump. Fry's body was flung a foot into the air and hurled ten feet back like a bundle of rags.
Upproret lyckas. Galt konfronterar administratör Blum på sitt kontor:
"What do you want from me, Andy?"
"Capitulate. Hand over control to the Committee and step down. I'll guarantee your safe conduce—and Jensen's, too, unless he does something stupid, like firing on our men."
Blum stared levelly across at Galt. "Are you sure this is what you want? The responsibility—"
"Tell him," Galt said harshly.
Blum turned to the screen. "Lay down your arms, Stig," he said. "I'm signing a formal resignation in favor of Andrew Galt."
Nu går Galt kolonin, och hans revolutionära kamrat Pinchot är missnöjd med honom:
Galt pushed another sheet of paper across the desk. Pinchot glanced at it, then stared at Galt.
"Are you right out of your mind? This is Blum's Opening Order for Sector Twelve."
"Wrong. It's my order for opening Sector Twelve."
"You can't do it. The people won't accept it. What will Gray and Williver—and Pyle and Tomkin and the others say? They—we—risked our necks fighting this same crazy scheme."
"We need more income, less dependence on imports. We have to extend our usable acreage and expand our mining operations. If you can think of another way to do it, I'll welcome the suggestion."
Pinchot's face looked slack and grayish. "Is this what we took over—the same old headaches, only worse?"
"Did we really take over, Pinchot?" Galt asked tiredly. "Or did they con us into standing on our own feet?"
"Rätten att motstå" är inställd tjugo år senare. Den nya regimen står inför oron:
The crash of breaking glass was like an explosion in the darkness. Planetary Administrator Andrew Galt came awake, rolled off the side of the bed and hugged the floor. In the silence a final glass fragment fell from the window frame to the rug. Galt got to his feet, saw the paper-wrapped bolt lying by the dresser.
END TYRANNY ON COLMAR was lettered neatly in red on the back of a recently published ration application form. Galt grunted and tossed the aper away.
Marin ekolog Dick Weinberg gör ett genombrott:
"You remember the problem I reported I was having with the slime formation," Weinberg said.
"I see it hasn't improved any," Galt said. "I hope it's not interfering seriously with your work."
"Fact is, Andy, I've about dropped everything to work on it. I think I've identified it as a mutated Fuligo Septica, probably introduced on some imperfectly sterilized glassware from Terra. We tried high-pressure steam first, but—"
"Just a minute, Dick. Dropped everything?" Galt's voice was harsh. "Maybe I haven't succeeded in making it clear that the mission of finding food supplements for the Colmarian diet is absolute top priority—"
Weinberg looked reproachfully at Galt. "Mr. Administrator, may I make my presentation?" His wide mouth quivered, the corners running upward in spite of his obvious effort to hold them down.
"What the devil are you grinning at?"
"How did you like the coffee?"
"Drinkable," Galt snapped "What—"
"It's made from the sporangia phase; the stalks, you understand, dessicated, ground, and roasted."
"You made that coffee out of—this?" Galt prodded a mass of crusted brown flakes with his toe.
"Uh-huh. The cake was made from the spores, with an admixture of plasmodium, plus a sweetener."
"Slime cake?" Galt said.
"Of course all this required a certain amount of processing. We're running some ideas in glass, looking for shortcuts—for commercial quantity production, you understand. But with a little drying and compressing, we get what, unless I flunked Chem 1, is the best all-around livestock feed going." He took from his pocket a hard, dull-shiny, purple-brown cake the size of a bar of soap. "Hence the goats," he said. "And the chickens."
Galt stood as if stricken. "But—if this is true—" He took a deep breath and became brisk. "Fine. One miracle to order—" His voice broke and he cackled in glee. "Dick, you sneaky bastard, you've just saved a world, damn your hide!"
Läs andra frågor om taggar story-identification economics space-colonization Kärlek och kompatibilitet Skor Gear 12 Stjärntecken Grunderna