Dokumentation om "drastabiliserade flygvingar med icke-reflexflygplan"?

4

Det som ger hissen är vingen, men den är instabil utan en stabiliserare.

Flytande vingarna, eller reflexbågar, bär deras stabilisator inuti dem, genom en vändning av bakkanten. Dessa flygblad ger mindre lyft och mer drag än "vanliga instabila cambered" flygblad.

För länge sedan såg jag (inte vet var längre) bilder av en viss vinge i longitudinell stabiliseringsmetod, vilket skulle kunna tillåta en "standard instabil höglyftning" eller låt oss säga Clark Y-flygplåt, att flyga stabiliserad av drag som produceras av en yta placerad ganska långt över bakkanten.

Det såg ut så här, och modellerna av det flyger ganska bra:

Vem tänkte på den här konfigurationen och har någon dokumentation om detta?

Vad intresserar mig för detta är: Vilken typ av max L / D-förhållande och finess kan den här Clark Y (eller RG 14 eller annars) dra stabiliserad konfiguration kunna nå, jämfört med reflexflygbladet (Eppler 187 eller annat) av samma vinge , samma vingelastning, samma geometriska glider.

Observera det omöjliga upprepade flyget.

    
uppsättning qq jkztd 30.11.2017 15:32

1 svar

1

Om du ska fästa en bommen och en yta, varför jämför du med en reflexerad flygplatta? Fäst bommen och ytan konventionellt och du får bättre LD än vad som helst. Den effektiva trimdragen är lägre. Och du kan hämta det genom hangarens dörr.   Plankarna är coola, men det är det grundläggande problemet att tillämpa återställningskraften utan mycket hävstång. Kraven som krävs och resulterande drag är mycket högre.   Den nya konfigurationen exponerar hela bommen att flöda och vingen är 100% dra. En konventionell yta ger kraft med L / D på svansytan, endast 20% dra om svansens LD är 5.     Konventionell bom eller ens en svepad tailless är långt överlägsen denna konfigurerad eller reflexerad planka. Jag tror inte att någon kommer att spendera tid att beräkna skillnaden mellan två stackars config. Ledsen.

    
svaret ges 08.12.2017 07:40