Vad har Positronic-hjärnan gjorts av Asimov?

61

Vad är Positronic-hjärnan myntas av Asimov?

Jag stötte på denna term flera gånger utan att ha en klar förståelse av vad det betyder och vad "positronic" huvudsakligen betyder.

Kan du klargöra det, snälla? :)

    
uppsättning Islam Wazery 13.01.2011 13:02

9 svar

38
Asimov var väldigt vag om konstruktionen av dessa hjärnor. Förmodligen använder de positrons , som är antielektroner. Vilket föreslår att de måste ha kraftfulla magnetfält. De beskrivs också som konstruerade av en platina- och iridiumlegering.

Star Trek: TNG lyfte upp tanken på datas hjärna. Medan man inte har något att göra med Asimov, ger det viss inblick i hur andra såg hans idéer. Samma sak gäller " I, Robot " -filmen, du kan få en känsla av vad Andra tycker att dessa saker kan se ut.

Tyvärr är det all information som det verkar vara.

    
svaret ges 13.01.2011 13:19
51

Varför "positronic"?

When I first began writing science fiction stories, the positron had been discovered only six years before as a particle with all the properties of an electron except for an opposite charge. It was the first (and, at that time, still the only) bit of antimatter that had been discovered, and it carried a kind of science-fictional flavor about it.
    That meant that if I spoke of “positronic robots” rather than “electronic robots,” I would have something exotic and futuristic instead of something conventional.
The Word I Invented, 1980


Hur fungerar positronic hjärnan?

[P]ositrons are very evanescent particles, at least in our world. They don’t survive more than a millionth of a second or so before they bump into one of the electrons with which our world is crowded, and then the two annihilate each other.
    I had a vision, therefore, of “positronic pathways” along which positrons briefly flashed and disappeared. These pathways were analogous to the neurons of the animal nervous system, and the positrons themselves were analogous to the nerve impulse. The exact nature of the pathways were controlled by positronic potentials, and where certain potentials were set prohibitively high, then certain thoughts or deeds became virtually impossible. It was the balance of such potentials which resulted in the Three Laws.
    Of course, it takes a great deal of energy, on the subatomic scale, to produce a positron; and that positron, when it encounters an electron and is annihilated, produces a great deal of energy on the subatomic scale. Where does that positron-producing energy come from and where does the positron-annihilation energy go to?
    The answer to that is that I didn’t know and didn’t care. I never referred to the matter. The assumption (which I didn’t bother to state) was that future technology would handle it and that the process would be so familiar that nobody would wonder about it or comment upon it—any more than a contemporary person would worry about what happens in a generating plant when a switch is flicked and a bathroom light goes on.
The Word I Invented, 1980


Vad är den positroniska hjärnan av?

When I wrote my first few robot stories in 1939 and 1940, I imagined a “positronic brain” of a spongy type of platinum-iridium alloy. It was platinum-iridium because that is a particularly inert metal and is least likely to undergo chemical changes. It was spongy so that it would offer an enormous surface on which electrical patterns could be formed and un-formed.
Cybernetic Organism, 1987


Ytterligare källor

The mere fact that I talk about positronic robots and say they are guided by the Three Laws of Robotics has no actual predictive value from the engineering standpoint. Imagine, for instance, a discussion between an interviewer (Q) and myself (A).
    Q. What is a positronic robot, sir?
    A. One with a positronic brain.
    Q. And what is a positronic brain?
    A. One in which positronic shifts take the place of the electronic shifts in the living human brain.
    Q. But why should positronics be superior to electronics for the purpose?
    A. I don’t know.
    Q. How do you keep your positrons from combining with electrons and forming a flood of energy that will melt down the robot into a puddle of metal?
    A. I haven’t the vaguest notion.
    Q. For that matter, how do you translate positronic flows into the “Three Laws of Robotics”?
    A. Beats me.
    I’m not ashamed of this. In writing my robot stories it is not my intention to describe robot-engineering in detail. It was merely my intention to describe a society in which advanced robots were common and to try to work out possible resulting consequences.
Future? Tense!, 1965

It was usually called the “positronic robot” series, because the electric currents in the brains were flows of positrons rather than electrons. I did that just to make the brains sound part of a futuristic technology, but some of the less sophisticated readers thought that this was based on sound science and would ask me to give them additional information on how it worked.
In Memory Yet Green, 1979

[W]hen in 1939 I began to write robot series, I gave my robots “positronic brains” as a glamorous science fictional variation of the flat and uninspiring “electronic brains.”
Opposite!, 1987

Since I began writing my robot stories in 1939, I did not mention computerization in their connection. The electronic computer had not yet been invented and I did not foresee it. I did foresee, however, that the brain had to be electronic in some fashion. However, “electronic” didn’t seem futuristic enough. The positron—a subatomic particle exactly like the electron but of opposite electric charge—had been discovered only four years before I wrote my first robot story. It sounded very science fictional indeed, so I gave my robots “positronic brains” and imagined their thoughts to consist of flashing streams of positrons, coming into existence, then going out of existence almost immediately. These stories that I wrote were therefore called “the positronic robot series,” but there was no greater significance than what I have just described to the use of positrons rather than electrons.
My Robots, 1987

[I]n 1939, at the age of nineteen, I determined to write a robot story [...] Since I needed a power source I introduced the “positronic brain.” This was just gobbledygook but it represented some unknown power source that was useful, versatile, speedy, and compact—like the as-yet uninvented computer.
Introduction: The Robot Chronicles, 1990


Från Frederik Pohls blogg:

Why were they positronic? I asked him that once and he said, “Because the positron had just been added to the list of particles and no one knew what it could and couldn’t do.”
Isaac, Part 3 of quite a few, 2010

    
svaret ges 05.03.2014 19:10
47

Det är i grunden en plot-enhet som menar "okänd framtida teknik".

Asimov talade medvetet inte om de tekniska aspekterna av sina robotar, så att han kunde fokusera på de berörda karaktärerna. Detta är en av de främsta anledningarna till att hans berättelser som skrivits på 1940- och 1950-talet inte är för daterade. för att han inte pratade om transistorer och vakuumrör, pratade han om fiktiva tekniker som positiv hjärnan.

    
svaret ges 13.01.2011 13:21
5

Jag kommer ihåg att läsa någonstans Asimov säger att när han skrev sina första robotberättelser hade Positron just upptäckts (1932) och så var det en ny banbrytande idé.

    
svaret ges 11.04.2011 16:46
4

"Positrons reser om en svamp som substans" är, tror jag, hur det uttrycktes.

    
svaret ges 23.03.2011 10:40
3

Asimov förklarade aldrig för mycket detaljer någon av de tekniker han använde på hans verk.

Den positroniska hjärnan är det bästa exemplet på det. Det finns en intervju på 70-talet (när han arbetade på riktiga vetenskapliga papper) när han definierade en tillnärmning av en positiv hjärna:

"Det är en hjärna som gjorts av männen, så någon hjärna, någonsin vår är positiv"

Jag trodde alltid att en positiv hjärna är en hjärna som är designad av män, inte av "gud". Det är den bästa aproximationen som jag kan tänka på

    
svaret ges 13.01.2011 17:13
2

Enligt The Caves of Steel har denna hjärna mycket intressanta detaljer. Det kan inte byggas utan de tre lagarna, eftersom ingen matteori om sådana hjärnor existerade. Den enda matte teorin som existerar, enligt romanen, tillåter bara byggandet av positronic hjärna som följer de tre lagarna. Det är omöjligt att på maskinvaranivå göra något annat (sådana konstruktioner är okända).

Senare i vissa arbeten beskrev Asimov möjliga lösningar som att införa nolllagen. Men ingen matteori för den har någonsin utvecklats, därför kan den ses som en bugg i R. Daniel hjärna, och ingenting mer.

    
svaret ges 26.01.2012 11:48
0

Jag är säker på att ja, Asimov ville använda ett icke trivaliskt namn för datorn och ordet "elektronisk hjärna" var platt och trivial. "Positronic hjärna" lade en glam in i hans romaner och gjorde det möjligt att väva många romaner till den "positronic" som förenar sig till en fictionaryhistoria för mänskligheten 20.000 år från nu (se sitt "Galaktiska imperium"). Termen "positronic" var nyckeln som var nödvändig för att göra "riktiga" hans berättelser om mänsklighetens frälsning utifrån att han var ateist.

    
svaret ges 21.06.2017 19:23
-1

Det är korrekt, han används positronic eftersom det var generalistiskt och höft vid tiden. Man måste undvika användning av verkliga maskiner eller mätvärden i sci-fi annars blir de snabbt föråldrade även om du tror det inte skulle. Fallet i saken, sade Android Data att han kunde utföra 60 biljoner beräkningar per sekund, vilket var bionicle 1987 men idag knappast imponerande som superdatorer överstiger idag den siffran med 100x enkelt.

    
svaret ges 19.03.2016 06:10