Interstellar krig med övergångsbåtar, novella längd [duplicat]

5

Serialisering, sannolikt Omni, eventuellt Analog, sannolikt tidigt 1980-talet.

Rymdkrig, jord och okända utomjordingar. Båda använder interstellära transportbåtar. Små versioner, tillräckligt stora för kameror och liknande, skjuts till närliggande stjärnor. När de anländer slår de på, ansluts till jorden och börjar skicka data tillbaka. Om systemet visar sig intressant överför de i delar och använder dem för att bygga en större bås och sedan använda det för att göra en större och sedan ...

Jag minns två bitar:

Huvudpersonen är en del av en grupp som går genom bås när de går in i nya system. En monter har kolliderat med en planet som verkar ha en atmosfär och han är killen som måste gå igenom. När han anländer inser han att det är en fälla, och som ett mycket kort möte med en främling, vars arm gör han krossad innan han transporteras ut.

Den andra är slutet på den del jag läste, vilket jag antar var den första halvan / tredjedel av hela. En ny monter kommer i ett system där fienden också just har kommit och en ras bryter ut mellan de två för att få sina största bås in-system. Men en general argumenterar för att det här är den enda chansen att försöka fredsförhandlingar. Och det är den sista sidan.

    
uppsättning Maury Markowitz 10.04.2018 18:15

1 svar

8

Det här låter mycket som Se stjärnorna av Kenneth Bulmer, som publicerades 1965 per ISFDB. Ingen serialisering anges dock.

Denna historia föreslogs som ett svar (men inte accepterat) till den här frågan , som inte verkar som så bra för en match.

Det matchar definitivt på de stora punkterna och koncepten, särskilt "beachhead" av en invasion som innebär att material skickas för att snabbt bygga nya bås.

Den del med båsen på en planetyta är en viktig del av berättelsen:

He stepped out the far door, adjusting his body to the anticipated near free-fall conditions in the carrier and fell full length on his face, his body crushed down by a stunning and unexpected and altogether terrifying acceleration.

The breath had been thumped out of his lungs by the drop. He shoved up on hands and knees against the force dragging him down, feeling the blood pounding crazily behind his eyes, the drag on his muscles, the loosely sagging feel of his stomach muscles. Then all idea that acceleration was clawing at him was dispelled.

He was kneeling on a muddy ground, on earth and clay and a short squat mossy growth blotching that ground, and around his as he slowly rotated his head to look, dragging against that inexorable force, he saw squat scaled trees and dripping branches and dangling fronds of metallic creepers, and in his ears from his outside pickups the sound of dripping water and sloshing mud and the insane chirruping of some unseen animal life mocked him.

He was on planet!

... men det förklaras snabbt att "boxen" mer sannolikt placerades på ytan av fienden än att den hade överlevt en krasch:

How had the box come here?

The first and obvious answer lay in what Lazenby had been saying: the carrier had been trapped by the gravitational pull of a small red star and had fallen onto the surface of a planet. But that was absurd. Even if the carrier had not been traveling at something like point four of c, even if it had just fallen onto the planet from a simple orbit, it would have been vaporized, smashed, utterly destroyed.

The boxes were built ruggedly; but even their armor couldn't stand up to that type of punishment.

So -- the box had been brought here.

Huvudpersonen är involverad i en bakhåll där, men flyr tillbaka genom, i ett nära samtal med den krossade handen som du kommer ihåg:

The door began to close.

Two inches from the jamb the door hesitated. A hand -- a non-human hand with three fingers and a thumb clad in an armored mitten-type glove -- appeared around the edge of the door. The muzzle of a weapon snouted suddenly into view through the two inch crack.

Ward flung himself sideways, jerked his exo-skeleton up to full power, stamped down on the retaining armored hand and heard the crunch as he mashed it flat.

Slutet innehåller argumentet "Allmänna" (Marshal Levy) att fred med utlänningar endast var möjligt efter en tillräcklig styrka, som nu hade uppnåtts:

"Major Tracy on the line, sir!"

"... cease fire. The Gershmi are sending in a truce party. Every indication is that they want to call a full-scale armistice. Awaiting further instructions."

Marshal Levy lumbered to his feet. His face beamed. "That's what I've been waiting to hear! Now we can talk friendship with the Gershmi! Now we can talk about allocating the planets in dispute. We are two strong alien races talking as equals and neither side will suffer. We shall reach an equitable understanding." He walked around to the bowed form of Old Man Ransome and put a hand on his shoulder. "This is what you wanted, I know. So did we all. But there are right ways and wrong ways of getting it. Not until every single thinking being in space is prepared to be true friends with every other can your philanthropic wishes come true. Until then we must go on as we are, standing up for our own rights and respecting those of others."

"But war..."

"Is hateful and vile. One day we'll do without it. But with instantaneous matter transmission as the normal method of communication in the galaxy we're going to bump up against people still thinking in barbarous terms. We of Earth must be ready."

    
svaret ges 10.04.2018 18:47